När någon har begått ett brott måste samhället reagera. Men hur, och varför? Ska straffet ge brottslingen vad hen förtjänar, skrämma andra från att göra samma sak, hindra personen från att begå nya brott eller hjälpa hen att leva ett liv utan brott? Svaren skiljer sig mellan människor, partier och länder.
Presentationen går igenom de klassiska synsätten på straff, påföljderna i Sverige, hur unga lagöverträdare behandlas, vad forskningen säger om avskräckning och återfall, och hur synen på straff skiljer sig mellan länder och ideologier. Hur polis, åklagare och domstolar arbetar tas upp i presentationen Rättsväsendet i Sverige.
Synen på straff och vilka påföljder som finns
Straff och påföljder
Varför straffar samhället – och vad fungerar?
Det låter logiskt att längre straff skulle få färre att begå brott. Men forskningen visar att sambandet är svagare än många tror. De flesta som begår brott räknar inte med att åka fast, och då spelar straffets längd mindre roll.
Det betyder inte att straff saknar betydelse. Att brott upptäcks och leder till en reaktion verkar spela roll, och den som sitter i fängelse kan inte begå nya brott ute i samhället under tiden. Frågan är alltså inte om straff fungerar, utan vilka straff som fungerar, för vem och till vilket pris.
Gissa först
”Ju hårdare straff, desto färre brott.”
Inte så enkelt.
Forskningen tyder på att risken att åka fast betyder mer än hur långt straffet är. Ett längre straff ger inte automatiskt färre brott.
Kapitlet handlar om varför samhället över huvud taget straffar människor. I en rättsstat är det bara staten som får använda tvång mot den som har begått brott, och det kräver att straffen går att motivera.
Inom juridiken talar man oftare om påföljder än om straff. En påföljd är samhällets reaktion på ett brott, och den kan vara allt från böter till fängelse eller vård.
Varför straffar vi?
Samhällets reaktion på brott.
Förr var det vanligt att den som drabbats av ett brott, eller släkten, själv tog hämnd. När staten tog över rätten att straffa ersattes hämnden av ett system med lagar, domstolar och bestämda straff. Det kallas ibland statens våldsmonopol: bara staten får använda tvång, och bara enligt lag.
Straffet ska därför både markera att brottet är fel, skydda samhället, ge brottsoffret upprättelse och helst göra att färre brott begås i framtiden. Lagstiftningen behöver också stämma någorlunda med den allmänna rättskänslan, alltså vad människor i allmänhet tycker är rimligt. Annars minskar förtroendet för rättssystemet.
Varför straffar vi?
Vad ska ett straff åstadkomma?
- Markera
- Samhället visar att brottet är fel.
- Skydda
- Medborgarna ska kunna känna sig trygga.
- Upprätta
- Brottsoffret ska få upprättelse.
- Förebygga
- Färre brott ska begås i framtiden.
I stället för hämnd från den drabbade är det staten som straffar – och bara enligt lag.
Kapitlet går igenom de klassiska synsätten på straff: vedergällning, allmänprevention och individualprevention, och den nyare idén om reparativ rättvisa.
Synsätten utesluter inte varandra. Det svenska systemet kombinerar dem, men tyngdpunkten har skiftat över tid och skiljer sig mellan partier och länder.
Synsätten på straff
Rättvisa, avskräckning eller förändring?
Vedergällning ser bakåt: straffet är rättvist därför att brottet har begåtts, och det ska stå i proportion till hur allvarligt brottet var. Allmänprevention och individualprevention ser framåt: straffet är motiverat om det leder till färre brott, antingen i hela befolkningen eller hos den som har dömts.
Den som bara utgår från vedergällning kan tycka att ett straff är rätt även om det inte minskar brottsligheten. Den som bara utgår från prevention kan i teorin acceptera mycket hårda straff om de skulle fungera. Därför brukar båda synsätten behövas för att straffen ska vara både rättvisa och meningsfulla.
Synsätten på straff
Tre klassiska synsätt
Vedergällning ser bakåt på brottet. Prevention ser framåt mot nya brott.
Vedergällning är det äldsta synsättet. I sin mest bokstavliga form, öga för öga och tand för tand, betyder det att straffet ska motsvara skadan. I dag handlar det i stället om proportionalitet: allvarligare brott ska ge strängare straff, och lika allvarliga brott ska behandlas lika.
Proportionalitet skyddar också den som döms. Ett straff får inte vara orimligt hårt jämfört med brottet, även om det skulle avskräcka. I svensk rätt kallas brottets allvar för straffvärde, och det är utgångspunkten när domstolen bestämmer straffet.
Synsätten på straff
Vedergällning
Tanken att brottslingen ska få det hen förtjänar är mycket gammal. I dag kallas den oftast proportionalitet: straffet ska stå i rimlig proportion till brottet.
Allvarligare brott ska ge strängare straff – och lika brott ska ge lika straff.
Proportionaliteten skyddar också den dömda mot orimligt hårda straff.
Allmänprevention betyder att straffen ska påverka hela befolkningen. Den mest kända formen är avskräckning: den som vet att ett brott leder till straff låter bli. Men allmänprevention handlar också om normer. När samhället straffar ett beteende visar det att beteendet är fel, och med tiden kan det påverka vad människor själva tycker.
Ett exempel är rattfylleri. Strängare regler, fler kontroller och kampanjer har bidragit till att det i Sverige numera ses som allvarligt fel att köra berusad. Normerna och lagen har förstärkt varandra. Mer om sambandet mellan normer och lagar finns i presentationen Lagar, regler och normer.
Synsätten på straff
Allmänprevention
Straffen ska få människor i allmänhet att låta bli att begå brott – både genom att avskräcka och genom att visa vad som är fel.
Det handlar inte bara om rädsla för straff, utan också om normer: vad vi lär oss att man inte gör.
Synen på rattfylleri har förändrats både genom lagar och genom attityder.
Individualprevention riktar sig till den som redan har begått ett brott. Det finns tre huvudvägar. Rehabilitering, eller återanpassning, betyder att personen får hjälp att ändra sitt liv, till exempel genom behandling mot missbruk, utbildning eller arbetsträning. Inkapacitering betyder att personen hålls borta från samhället, till exempel i fängelse, och därför inte kan begå nya brott där under tiden.
Den tredje vägen är individuell avskräckning: personen ska ha upplevt straffet som så obehagligt att hen inte vill göra om det. I Sverige har rehabilitering länge haft en stark ställning, särskilt för unga, medan inkapacitering har fått större betydelse i debatten under senare år.
Synsätten på straff
Individualprevention
- Rehabilitering
- Hjälp att ändra livet: behandling, utbildning, arbete.
- Inkapacitering
- Den dömda hålls borta och kan inte begå brott ute i samhället.
- Avskräckning
- Straffet ska vara så kännbart att personen inte gör om det.
Målet är att just den här personen inte ska begå nya brott.
Reparativ rättvisa, ibland kallad återupprättande rättvisa, utgår från att ett brott är en skada mot människor, inte bara ett brott mot lagen. Målet är att reparera skadan, ge brottsoffret upprättelse och låta gärningspersonen ta ansvar.
I Sverige finns medling vid brott: brottsoffer och gärningsperson kan, om båda vill, träffas tillsammans med en opartisk medlare. Kommunerna ska kunna erbjuda medling när gärningspersonen är under 21 år. Medlingen ersätter inte straffet, men kan påverka det och ge båda parter något som en rättegång sällan ger. Brottsoffret kan också få skadestånd och stöd, till exempel från Brottsofferjouren.
Synsätten på straff
Reparativ rättvisa
Ett nyare synsätt sätter brottsoffret i centrum: brottet har skadat någon, och skadan ska repareras så långt det går.
Vid medling kan brottsoffer och gärningsperson mötas, om båda vill.
Att ta ansvar inför den man har skadat kan vara svårare än att sitta av ett straff.
Nu kommer fyra exempel. För vart och ett ska du avgöra vilket syfte som är viktigast: vedergällning, avskräckning eller rehabilitering.
Tänk på om exemplet ser bakåt på brottet som redan har begåtts, om det vill skrämma människor från att begå brott, eller om det vill hjälpa en person att ändra sitt liv.
Vilket syfte?
Fyra exempel. Rösta först.
Att straffet ska stå i proportion till skadan är kärnan i vedergällningstanken. Synsättet frågar inte i första hand om straffet minskar brottsligheten, utan om det är rättvist i förhållande till det som har hänt.
Fråga 1 av 4
”Den som har orsakat stor skada ska få ett strängare straff än den som orsakat liten skada.”
Vedergällning
Straffet ska motsvara hur allvarligt brottet är.
Höga böter och synliga kontroller ska få alla bilister att tänka efter innan de kör för fort. Det är allmänprevention i form av avskräckning. Kontrollerna är viktiga: om ingen räknar med att åka fast spelar bötesbeloppet mindre roll.
Fråga 2 av 4
”Böterna för fortkörning höjs och fler fartkameror sätts upp, så att färre ska köra för fort.”
Avskräckning
Alla bilister ska låta bli att köra för fort av rädsla för att åka fast.
Behandling mot missbruk och hjälp att få ett arbete riktar sig till den som redan har dömts och ska minska risken att hen begår nya brott. Det är individualprevention i form av rehabilitering, och det är en stor del av frivårdens arbete.
Fråga 3 av 4
”En dömd person får behandling för sitt missbruk och hjälp att hitta ett arbete.”
Rehabilitering
Personen ska få hjälp att leva ett liv utan brott.
Att berätta att polisen ökar sina kontroller är ett sätt att höja den upplevda risken att åka fast. Syftet är att få alla som funderar på att begå brottet att låta bli, alltså allmänprevention genom avskräckning.
Fråga 4 av 4
”Polisen meddelar att kontrollerna kring stationen ökar, så att färre ska våga sälja narkotika där.”
Avskräckning
Risken att åka fast ska få människor att avstå från brottet.
Kapitlet går igenom vilka påföljder som finns i Sverige, hur fängelsestraffet fungerar och hur domstolen kommer fram till vilket straff en person ska få.
Påföljderna regleras i brottsbalken. Där står också att domstolen ska ta särskild hänsyn till omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Fängelse ska alltså vara det sista alternativet, inte det första.
Påföljderna i Sverige
Från böter till fängelse.
Böter är den vanligaste påföljden. De döms ofta ut som dagsböter, där antalet dagsböter visar hur allvarligt brottet är och beloppet per dag beror på personens inkomst. På så sätt ska straffet kännas ungefär lika mycket oavsett om man är rik eller fattig. Villkorlig dom innebär en prövotid på två år, ofta kombinerad med böter eller samhällstjänst.
Skyddstillsyn innebär att personen står under övervakning av frivården och kan få föreskrifter, till exempel om behandling. Samhällstjänst, oavlönat arbete, är inte en egen påföljd utan kan kopplas till villkorlig dom eller skyddstillsyn. Den som har begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning kan i stället dömas till rättspsykiatrisk vård.
Påföljderna i Sverige
Från böter till fängelse
| Vad innebär den? | |
|---|---|
| Böter | Pengar till staten, efter inkomst och brottets allvar |
| Villkorlig dom | Prövotid i två år, ofta med böter eller samhällstjänst |
| Skyddstillsyn | Övervakning av frivården, ofta med behandling |
| Fängelse | Frihetsberövande på anstalt, på viss tid eller livstid |
| Rättspsykiatrisk vård | Vård i stället för straff vid allvarlig psykisk störning |
Fängelse på viss tid är som huvudregel lägst 14 dagar och högst tio år, men vid flera brott, återfall och de allvarligaste brotten kan straffet bli längre. Livstids fängelse finns för de allvarligaste brotten, som mord. Efter minst tio år kan den som dömts till livstid ansöka om att straffet omvandlas till ett tidsbestämt straff.
Huvudregeln har länge varit att den som avtjänar ett tidsbestämt fängelsestraff friges villkorligt när två tredjedelar av tiden har gått, och sedan har en prövotid. Korta fängelsestraff, högst sex månader, har kunnat avtjänas hemma med fotboja, så kallad intensivövervakning med elektronisk kontroll. Reglerna om frigivning och fotboja har ändrats och diskuterats flera gånger, så kontrollera vad som gäller just nu.
Påföljderna i Sverige
Fängelse
- Viss tid
- Som huvudregel från 14 dagar till tio år.
- Livstid
- För de allvarligaste brotten, som mord.
- Frigivning
- Villkorlig frigivning före hela strafftiden, med prövotid.
- Fotboja
- Korta straff kan avtjänas hemma med elektronisk övervakning.
Fängelse ska enligt lagen vara det sista alternativet, inte det första.
Först avgör domstolen vilket brott personen har begått och vilken straffskala som gäller, till exempel böter eller fängelse i högst två år. Sedan bedöms straffvärdet: hur allvarligt just den här gärningen är, med hänsyn till skadan och personens avsikt. Försvårande omständigheter, som att brottet var planerat eller riktat mot ett försvarslöst offer, höjer straffvärdet. Förmildrande omständigheter sänker det.
Till sist väljer domstolen påföljd. Då spelar också personen roll: tidigare brott, ålder och om det finns behov av vård. Två personer som har begått samma sorts brott kan därför få olika påföljder, utan att det är orättvist. Hur rättegången går till tas upp i presentationen Rättsväsendet i Sverige.
Påföljderna i Sverige
Hur bestäms straffet?
Samma brott kan ge olika påföljder för olika personer.
Kapitlet handlar om hur unga som begår brott behandlas. Utgångspunkten har länge varit att unga är mer formbara än vuxna, att de inte alltid förstår konsekvenserna av sina handlingar fullt ut och att fängelse riskerar att göra dem till mer etablerade brottslingar.
Samtidigt har en del av den grova brottsligheten, som skjutningar och sprängningar i gängmiljö, utförts av mycket unga personer. Det har gjort frågan om straff för unga till en av de mest omdebatterade i svensk kriminalpolitik.
Unga och straff
Straffmyndighet och ungdomspåföljder.
I Sverige är man straffmyndig från 15 år. Den som är yngre kan inte dömas för brott, men polisen kan utreda brottet och socialtjänsten ska ta ansvar för barnet, till exempel med stöd till familjen eller vård enligt lag. Den som har fyllt 15 men inte 18 döms som huvudregel till särskilda ungdomspåföljder, och fängelse kräver synnerliga skäl.
Unga har också fått lindrigare straff än vuxna för samma brott, så kallad straffrabatt eller ungdomsrabatt. Från den 1 januari 2022 begränsades rabatten för 18–20-åringar vid allvarliga brott. 2025 föreslog regeringen att straffmyndighetsåldern tillfälligt skulle sänkas till 14 år för vissa allvarliga brott. Lagrådet avrådde, och förslaget blev omstritt. Exemplen visar att reglerna förändras – kontrollera vad som gäller när du läser detta.
Unga och straff
Straffmyndig från 15 år
- Under 15
- Kan inte dömas. Socialtjänsten har ansvaret.
- 15–17 år
- Ungdomspåföljder i första hand, fängelse bara i undantagsfall.
- 18–20 år
- Lindrigare straff än för vuxna, men inte vid allvarliga brott.
Åldersgränserna och rabatterna har ändrats och debatteras – de är politiska beslut.
Ungdomsvård innebär att socialtjänsten tar ansvar för den unga enligt en plan, till exempel med behandling eller stöd till familjen. Ungdomstjänst är oavlönat arbete i mellan 20 och 150 timmar, ofta kombinerat med samtal om brottet. Sluten ungdomsvård är den strängaste ungdomspåföljden och avtjänas på ett särskilt ungdomshem i stället för fängelse, i högst fyra år.
Sedan 2021 finns också ungdomsövervakning, där den unga bland annat kan få begränsningar i hur hen får röra sig och övervakas elektroniskt. Ungdomspåföljderna bygger på tanken att unga ska få hjälp att lämna brottsligheten, men också att samhällets reaktion ska vara tydlig och snabb.
Unga och straff
Ungdomspåföljder
- Ungdomsvård Socialtjänsten ansvarar för behandling och stöd.
- Ungdomstjänst Oavlönat arbete i 20 till 150 timmar.
- Sluten ungdomsvård Låst ungdomshem i stället för fängelse.
Tanken är att unga ska lämna brottsligheten, inte lära sig mer av den.
Kapitlet handlar om vad forskningen säger om avskräckning, hur vanligt det är att återfalla i brott och vad som kan minska risken. Det tar också upp kriminalvårdens uppdrag.
Forskning om straff är svår, eftersom det sällan går att göra kontrollerade experiment och eftersom brottslighet påverkas av många saker samtidigt. Slutsatserna nedan är därför försiktigt formulerade.
Fungerar straffen?
Avskräckning, återfall och kriminalvård.
Kriminologer brukar skilja mellan straffets stränghet, hur hårt straffet är, och straffets sannolikhet, hur troligt det är att man åker fast. Mycket forskning, både internationell och svensk, tyder på att sannolikheten att upptäckas och lagföras har större avskräckande effekt än straffets längd.
Det betyder inte att straffets stränghet saknar betydelse, och effekterna kan skilja sig mellan olika brott och personer. Planerade brott, till exempel ekonomisk brottslighet, kan påverkas mer av kalkyler än brott som begås i affekt eller under påverkan. Brottsförebyggande rådet, Brå, sammanställer forskningen om vad som förebygger brott.
Fungerar straffen?
Vad avskräcker?
Forskningen skiljer mellan hur hårt straffet är och hur troligt det är att man åker fast.
Mycket tyder på att upptäcktsrisken avskräcker mer än straffets längd.
Den som inte räknar med att åka fast bryr sig sällan om hur långt straffet är.
Med återfall menas att någon som har dömts för ett brott lagförs för ett nytt brott inom en viss tid, ofta tre år. Brå och Kriminalvården följer upp återfallen. En betydande del av dem som har avtjänat ett fängelsestraff återfaller, och risken är störst bland unga och bland dem som redan har många tidigare domar.
Det som oftast lyfts fram som skyddande är ett arbete eller en utbildning, en bostad, behandling mot missbruk och relationer till människor utanför brottsligheten. Program som tränar hur man hanterar konflikter och impulser kan också minska återfall. Tiden direkt efter frigivningen är särskilt viktig.
Fungerar straffen?
Vad minskar återfall?
- Sysselsättning
- Ett arbete eller en utbildning att gå till.
- Bostad
- En stabil plats att bo på efter frigivningen.
- Behandling
- Hjälp mot missbruk och med att hantera impulser.
- Relationer
- Människor utanför den kriminella miljön.
Risken att återfalla är störst bland unga och bland dem med många tidigare domar.
Kriminalvården är den myndighet som ansvarar för häkten, fängelser, som kallas anstalter, och frivården, som övervakar dem som har dömts till skyddstillsyn eller friges villkorligt. Anstalterna delas in i säkerhetsklasser, från öppna anstalter till anstalter med mycket hög säkerhet.
Uppdraget är både att verkställa straffen säkert och att minska risken för återfall, bland annat genom utbildning, arbete och behandlingsprogram. Under senare år har antalet intagna ökat kraftigt, och Kriminalvården har behövt bygga ut för att få plats. Det påverkar möjligheten att arbeta med återanpassning.
Fungerar straffen?
Kriminalvården
Kriminalvården ansvarar för häkten, anstalter och frivård i hela landet.
Uppdraget är dubbelt: att verkställa straffen säkert och att minska risken att den dömda återfaller.
Nästan alla som sitter i fängelse kommer ut igen – frågan är vem de är då.
Nu kommer tre påståenden om straff. För vart och ett ska du avgöra om det är sant, delvis sant eller falskt.
Tänk på vad du har lärt dig om straffmyndighet, avskräckning och vad fängelse kan och inte kan åstadkomma.
Sant eller falskt?
Tre påståenden. Rösta först.
I Sverige är man straffmyndig från 15 år, och den som är yngre kan inte dömas till någon påföljd. Även 15–17-åringar döms bara till fängelse i undantagsfall. Åldersgränsen har diskuterats, men en 14-åring kan inte dömas till fängelse enligt de regler som länge har gällt.
Fråga 1 av 3
”I Sverige kan en 14-åring dömas till fängelse.”
Falskt
Man är straffmyndig från 15 år. Yngre barn kan inte dömas.
Mycket forskning tyder på att sannolikheten att åka fast har större avskräckande effekt än hur långt straffet är. Slutsatsen gäller inte alla brott och alla personer på samma sätt, men den är ett av de mer samstämmiga resultaten inom forskningen om avskräckning.
Fråga 2 av 3
”Forskning tyder på att risken att åka fast avskräcker mer än straffets längd.”
Sant
Upptäcktsrisken verkar betyda mer än hur hårt straffet är.
Den som sitter i fängelse kan inte begå brott ute i samhället under tiden, så fängelse minskar brottsligheten på kort sikt. Men fängelse kan också försvåra livet efteråt: arbete, bostad och relationer går förlorade, och i fängelset kan man få nya kriminella kontakter. Effekten på lång sikt beror mycket på vad som händer under och efter tiden i fängelse.
Fråga 3 av 3
”Fängelse minskar brottsligheten.”
Delvis sant
Under tiden i fängelse, ja. Efteråt beror det på vad som händer med personen.
Det sista kapitlet jämför hur olika länder straffar och hur olika ideologier ser på straff. Jämförelserna visar att det inte finns ett enda självklart sätt att straffa, utan att synen på straff bygger på värderingar.
Jämförelser mellan länder är svåra. Länder räknar brott och återfall på olika sätt, och skillnader i brottslighet beror på mycket mer än straffen.
Olika syn på straff
Länder och ideologier.
Norge har blivit känt för fängelser som ska likna livet utanför så mycket som möjligt, till exempel Halden fengsel som öppnade 2010. Det längsta tidsbestämda straffet är 21 år, men farliga personer kan hållas kvar genom så kallad förvaring. Låga återfallssiffror lyfts ofta fram, men jämförelser mellan länder är osäkra eftersom de mäter på olika sätt.
USA har en av världens högsta andelar fängslade invånare, långa straff och dödsstraff i en del delstater. Sverige avskaffade dödsstraffet i fredstid 1921 och helt 1973. Den sista avrättningen i Sverige skedde 1910. Enligt Amnesty har mer än två tredjedelar av världens länder avskaffat dödsstraffet i lag eller i praktiken, men flera stora länder använder det fortfarande.
Olika syn på straff
Tre länder, tre system
| Sverige | Norge | USA | |
|---|---|---|---|
| Tyngdpunkt | Blandning, länge med fokus på återanpassning | Återanpassning, normalt liv i fängelset | Långa straff och avskräckning |
| Fängslade | Relativt få, men ökande | Relativt få | Bland de flesta i världen |
| Dödsstraff | Avskaffat helt 1973 | Avskaffat | Finns i en del delstater |
Liberalismen betonar individens fri- och rättigheter. Därför är rättssäkerhet och proportionalitet centrala: staten ska bara straffa enligt tydliga lagar, och straffen får inte vara orimligt hårda. Konservatismen betonar ordning, gemenskap och personligt ansvar, och ser tydliga och kännbara straff som ett sätt att upprätthålla normerna i samhället.
Socialismen lägger stor vikt vid strukturella orsaker till brott, som fattigdom och ojämlikhet, och betonar därför förebyggande arbete och välfärd. I verkligheten blandar partierna ofta synsätten, och synen på straff har förändrats inom de flesta partier. Mer om ideologierna finns i presentationen Ideologier.
Olika syn på straff
Ideologierna och straffen
- Liberalism Rättssäkerhet och proportionella straff. Statens makt ska begränsas.
- Konservatism Ordning och ansvar. Tydliga straff upprätthåller normerna.
- Socialism Brottens orsaker i samhället. Förebygga genom välfärd.
Synen på straff bygger på värderingar – inte bara på vad som fungerar.
Presentationen samlas i fem punkter:
- Straffen ska markera att brott är fel, skydda samhället, ge brottsoffer upprättelse och förebygga nya brott.
- Vedergällning ser bakåt och kräver proportionella straff. Allmänprevention och individualprevention ser framåt mot färre brott. Reparativ rättvisa sätter brottsoffret i centrum.
- Påföljderna i Sverige går från böter via villkorlig dom och skyddstillsyn till fängelse, och domstolen bestämmer straffet efter straffvärdet och personens situation.
- Man är straffmyndig från 15 år, och unga får i första hand ungdomspåföljder. Reglerna för unga förändras och debatteras.
- Upptäcktsrisken verkar avskräcka mer än straffets längd, och arbete, bostad, behandling och relationer minskar risken för återfall.
Synen på straff skiljer sig mellan länder och ideologier, eftersom den bygger både på kunskap om vad som fungerar och på värderingar om vad som är rättvist.
Ta med dig
Fem saker att komma ihåg
- 1Straff ska markera, skydda och förebygga.
- 2Vedergällning ser bakåt, prevention framåt.
- 3Fängelse är det sista alternativet.
- 4Unga får i första hand ungdomspåföljder.
- 5Upptäcktsrisken avskräcker mest.
Fallet är påhittat. Det finns inget givet svar, men frågorna visar hur synsätten krockar. Vedergällning frågar vad brottet förtjänar. Allmänprevention frågar vad som får andra att låta bli. Individualprevention frågar vad som gör att just Alex inte gör om det, och reparativ rättvisa frågar vad den som blev rånad behöver.
Går du igenom presentationen själv kan du skriva ett kort resonemang där du väljer ett synsätt, förklarar vilken påföljd det skulle leda till och ger ett argument emot ditt eget förslag.
Prata två och två
Vilket straff är rätt?
Ett påhittat fall: Alex är 17 år och har rånat en jämnårig på mobilen och jackan. Alex har inte dömts för brott tidigare, men har slutat gå till skolan och umgås med äldre kriminella.
- Vilket straff tycker ni att Alex borde få, och varför?
- Vilket synsätt på straff utgår ni från?
- Vad skulle den som blev rånad behöva för att känna upprättelse?