Mänskliga rättigheter är grundläggande friheter och rättigheter som tillhör alla människor, oavsett var de bor, vilket kön de har, vad de tror på eller vilken bakgrund de kommer från. De handlar framför allt om förhållandet mellan staten och den enskilda människan: vad staten inte får göra mot dig, och vad den ska se till att du får.
Presentationen går igenom vad rättigheterna är och var idén kommer ifrån, statens tre skyldigheter, historien fram till FN:s förklaring och konventionerna, de tre generationerna av rättigheter, skyddet i Europakonventionen och Sveriges grundlag, vad som händer när rättigheter krockar och hur kränkningar granskas.
Frihet, värdighet och statens ansvar
Mänskliga rättigheter
Rättigheter som gäller alla människor – och vem som ska se till att de respekteras.
Tanken bakom mänskliga rättigheter är att de inte är en gåva från staten. Du har dem för att du är människa, och därför kan ingen regering ta dem ifrån dig genom ett beslut. Det är därför de kallas oförytterliga.
Det betyder inte att staten är oviktig. Tvärtom är det staten som har ansvaret för att rättigheterna fungerar i praktiken: den ska avstå från att kränka dem, skydda människor mot andra som kränker dem och skapa förutsättningar för att alla ska kunna använda dem. Skillnaden är viktig. Om staten gav rättigheterna skulle den också kunna ta tillbaka dem.
Gissa först
”Mänskliga rättigheter är något staten ger sina medborgare.”
Stämmer inte.
Rättigheterna tillhör alla människor, inte bara medborgare. Staten ger dem inte – men den har ansvaret för att de respekteras.
Kapitlet förklarar vad som skiljer mänskliga rättigheter från andra regler och löften: de gäller alla, de hänger ihop och de kan inte tas ifrån någon. Det tar också upp de olika sätt som filosofer och politiker har motiverat rättigheterna på.
Till sist går kapitlet igenom statens tre skyldigheter – att respektera, skydda och uppfylla rättigheterna. De tre orden är ett bra verktyg när du ska avgöra vem som bär ansvaret i en konkret situation.
Vad är mänskliga rättigheter?
Rättigheter för alla, med staten som ansvarig.
Att rättigheterna är universella betyder att de gäller alla människor i alla länder, också i länder vars regeringar inte respekterar dem. Att de är odelbara betyder att man inte kan välja ut vissa och strunta i andra: yttrandefriheten är lika mycket en mänsklig rättighet som rätten till utbildning.
Rättigheterna är också beroende av varandra. Den som inte kan läsa har svårt att använda sin informationsfrihet, och den som saknar mat orkar inte delta i politiken. Att de är oförytterliga betyder att de inte kan säljas, skänkas bort eller tas ifrån någon, även om vissa av dem får begränsas under särskilda villkor.
Vad är mänskliga rättigheter?
Fyra kännetecken
- Universella
- De gäller alla människor, i alla länder.
- Odelbara
- Ingen rättighet är viktigare än en annan.
- Beroende
- Rättigheterna förutsätter och stärker varandra.
- Oförytterliga
- De kan inte tas ifrån någon.
Rättigheterna gäller också den som inte vet om att hen har dem.
Idén om mänskliga rättigheter har inte ett enda ursprung. Naturrätten säger att vissa rättigheter följer av människans natur och därför gäller oberoende av vad lagarna säger. Samhällskontraktet, som utvecklades under upplysningen på 1600- och 1700-talen, ser staten som en överenskommelse mellan människor: vi ger staten makt i utbyte mot att den skyddar vårt liv, vår frihet och vår egendom.
Andra grundar rättigheterna i religionen, till exempel tanken att alla människor är skapade med samma värde. Ytterligare andra ser rättigheterna som lärdomar av historien: efter krig, förtryck och folkmord har människor kommit överens om att vissa saker aldrig får hända igen. De olika vägarna leder ofta fram till samma slutsatser, och det är en del av förklaringen till att rättigheterna har fått så brett stöd.
Vad är mänskliga rättigheter?
Varför har vi rättigheter?
- Naturrätt
- Rättigheterna följer av att vi är människor.
- Samhällskontrakt
- Staten får makt mot att den skyddar oss.
- Religion
- Alla är skapade med samma värde.
- Erfarenhet
- Historiens övergrepp får aldrig upprepas.
Olika utgångspunkter leder ofta till samma rättigheter.
Staten har en dubbel roll. Den är den som oftast kränker rättigheter, till exempel genom att fängsla kritiker eller censurera medier. Samtidigt är det bara staten som har makt att skydda rättigheterna i stor skala. Därför delas statens ansvar ofta upp i tre skyldigheter.
Att respektera betyder att staten själv avstår från att kränka rättigheterna. Att skydda betyder att staten ska hindra andra, som företag, grupper eller enskilda, från att kränka dem, till exempel med lagar och polis. Att uppfylla betyder att staten aktivt ska skapa förutsättningar för rättigheterna, till exempel genom skolor, sjukvård och fungerande domstolar.
Vad är mänskliga rättigheter?
Statens tre skyldigheter
- Respektera Staten själv får inte kränka rättigheterna.
- Skydda Staten ska hindra andra från att kränka dem.
- Uppfylla Staten ska skapa förutsättningar för dem.
Staten är både rättigheternas största hot och deras viktigaste beskyddare.
Nu kommer tre exempel. För vart och ett ska du avgöra vilken av statens skyldigheter det handlar om: att respektera, skydda eller uppfylla.
Fråga dig om staten avstår från något, om den hindrar någon annan eller om den bygger upp något som behövs för att rättigheten ska fungera.
Vilken skyldighet?
Tre exempel. Rösta först.
Här handlar det om att staten själv ska avstå från något. Mötes- och demonstrationsfriheten kränks om polisen griper människor bara för att de deltar i en fredlig demonstration. Skyldigheten att respektera kräver alltså inget mer av staten än att den låter bli.
Fråga 1 av 3
”Polisen griper inte människor bara för att de deltar i en fredlig demonstration mot regeringen.”
Respektera
Staten avstår från att själv kränka mötes- och demonstrationsfriheten.
Här är det inte staten som diskriminerar, utan en arbetsgivare. Statens skyldighet att skydda innebär att den ska hindra andra från att kränka människors rättigheter, till exempel genom en diskrimineringslag och en myndighet som granskar att den följs.
Fråga 2 av 3
”Riksdagen stiftar en lag som förbjuder arbetsgivare att neka någon jobb på grund av hudfärg eller religion.”
Skydda
Staten hindrar andra – här arbetsgivare – från att kränka rätten att inte diskrimineras.
Rätten till utbildning blir verklig först när det finns skolor, lärare och läromedel. Skyldigheten att uppfylla kräver att staten aktivt bygger upp det som behövs, och det kostar pengar. Därför uppfylls sådana rättigheter ofta i olika grad i rika och fattiga länder.
Fråga 3 av 3
”Staten och kommunerna bygger skolor och anställer lärare så att alla barn kan gå i skolan gratis.”
Uppfylla
Staten skapar aktivt förutsättningarna för rätten till utbildning.
Kapitlet följer hur idén om rättigheter växte fram: från medeltida dokument som begränsade kungens makt, via upplysningens revolutioner, till FN:s allmänna förklaring efter andra världskriget.
Det förklarar också skillnaden mellan en förklaring, som är ett löfte, och en konvention, som binder de stater som har anslutit sig till den.
Från idé till världsordning
Hur rättigheterna blev en del av folkrätten.
Magna Carta från 1215 var en överenskommelse mellan den engelske kungen och adeln. Den gav bara rättigheter till en liten grupp, men den slog fast en viktig princip: inte ens kungen står över lagen. Den engelska Bill of Rights från 1689 begränsade kungamakten ytterligare och stärkte parlamentet.
Tidslinjen har riktiga avstånd. Mellan Magna Carta och Bill of Rights gick 474 år, medan 1776 och 1789 ligger bara 13 år isär. Från den franska förklaringen till FN:s dröjde det 159 år.
Under upplysningen formulerades rättigheter som gällde alla människor. Den amerikanska självständighetsförklaringen 1776 talade om rätten till liv, frihet och strävan efter lycka, och den franska förklaringen om människans och medborgarens rättigheter 1789 slog fast att människor föds fria och lika i rättigheter. I praktiken gällde de inte alla – slaveriet fanns kvar och kvinnor fick inte rösta – men orden blev ett verktyg för dem som senare krävde att få samma rättigheter.
Från idé till världsordning
Fem milstolpar
Länge gällde rättigheterna bara vissa – kampen har handlat om vilka som räknas.
FN bildades 1945, efter andra världskriget och Förintelsen, och främjandet av mänskliga rättigheter blev ett av organisationens huvudmål. En kommission under ledning av Eleanor Roosevelt fick i uppdrag att skriva en förklaring. I gruppen som skrev utkastet fanns bland andra företrädare för Frankrike, Libanon, Kina och Kanada, och syftet var att olika kulturer och filosofier skulle kunna känna igen sig i texten.
Arbetet var svårt. Under det kalla kriget betonade västländerna friheterna och östländerna de sociala rättigheterna, och många av dagens stater var fortfarande kolonier. Den 10 december 1948 antogs förklaringen av FN:s generalförsamling med 48 röster för, inga emot och 8 som avstod. Den 10 december firas därför som de mänskliga rättigheternas dag.
10 december 1948
Ett dokument för hela världen
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har 30 artiklar. Den första säger att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.
Ingen stat röstade emot – men åtta avstod, bland dem Sovjetunionen och Sydafrika.
Förklaringen är ett löfte, inte en lag. Men den blev grunden för allt som kom sedan.
En förklaring är en avsiktsförklaring som inte är juridiskt bindande. En konvention är ett avtal mellan stater, och den binder de stater som har ratificerat den, det vill säga formellt anslutit sig. Efter 1948 kom därför en rad konventioner: om medborgerliga och politiska rättigheter och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (båda 1966), mot rasdiskriminering, mot diskriminering av kvinnor, mot tortyr, om barnets rättigheter och om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Att en stat har ratificerat en konvention betyder inte automatiskt att den gäller som lag i landet. I Sverige behöver riksdagen antingen göra om konventionen till svensk lag, så kallad inkorporering, eller ändra befintliga lagar så att de stämmer med den. Europakonventionen och barnkonventionen är inkorporerade och gäller som svensk lag.
Från idé till världsordning
Från löfte till lag
- Förklaring
- Ett gemensamt löfte som inte binder juridiskt.
- Konvention
- Ett avtal som binder de stater som anslutit sig.
- Ratificering
- Staten ansluter sig formellt till konventionen.
- Inkorporering
- Konventionen blir lag i landet.
En stat kan ha skrivit under – och ändå bryta mot avtalet.
Rättigheterna brukar delas in i tre generationer efter när de fick genomslag och vad de kräver av staten. Indelningen är ett hjälpmedel, inte en rangordning. Alla generationer är lika mycket mänskliga rättigheter.
Kapitlet tar också upp skillnaden mellan frihet från något och rätt till något, och hur det kalla kriget gjorde att FN fick två konventioner i stället för en.
Tre generationer
Frihet, välfärd och gemenskap.
Den första generationen är de medborgerliga och politiska rättigheterna, som växte fram under upplysningen: rätten till liv, yttrandefrihet, religionsfrihet, rösträtt och rätten till en rättvis rättegång. De skyddar individen mot statens makt.
Den andra generationen är de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, som fick genomslag med arbetarrörelsen och välfärdsstaten: rätten till arbete, skälig levnadsstandard, hälsa, social trygghet och utbildning. Den tredje generationen är kollektiva rättigheter som tillhör folk och grupper, till exempel rätten till självbestämmande, utveckling och en hälsosam miljö. Den tredje generationen är den mest omdiskuterade, och flera av rättigheterna är inte bindande.
Tre generationer
Tre generationer av rättigheter
- Första Medborgerliga och politiska: yttrandefrihet, rösträtt, rättvis rättegång.
- Andra Ekonomiska, sociala och kulturella: arbete, hälsa, utbildning.
- Tredje Kollektiva: folks självbestämmande, utveckling, miljö.
Generationerna är inte en rangordning – alla är mänskliga rättigheter.
De medborgerliga och politiska rättigheterna brukar kallas negativa rättigheter, eftersom de främst kräver att staten avstår från något. De sociala rättigheterna kallas positiva, eftersom de kräver att staten gör något och använder resurser. Gränsen är inte skarp: även yttrandefriheten kräver fungerande domstolar och polis, och det kostar pengar.
Under det kalla kriget blev skillnaden politisk. Västländerna, med USA i spetsen, betonade friheterna, medan Sovjetunionen och dess allierade betonade de sociala rättigheterna. Därför delades rättigheterna 1966 upp i två konventioner. I dag betonar FN att de hör ihop. Mer om ideologiernas syn på frihet finns i presentationen Ideologier.
Tre generationer
Frihet från eller rätt till?
Vissa rättigheter kräver att staten låter bli: att inte censurera, inte fängsla godtyckligt. Andra kräver att staten gör något: bygger skolor, betalar sjukvård.
Under det kalla kriget betonade väst friheterna och öst de sociala rättigheterna.
Därför kom 1966 två konventioner i stället för en.
Nu kommer fyra rättigheter. För var och en ska du avgöra vilken generation den tillhör: den första med medborgerliga och politiska rättigheter, den andra med ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter eller den tredje med kollektiva rättigheter.
Fråga dig om rättigheten skyddar dig mot staten, kräver att staten ger dig något eller tillhör en hel grupp.
Vilken generation?
Fyra rättigheter. Rösta först.
Rätten att inte fängslas godtyckligt och att få en rättvis rättegång är en klassisk medborgerlig rättighet. Den skyddar individen mot statens makt och går tillbaka ända till principen i Magna Carta om att ingen får straffas utan laglig dom.
Fråga 1 av 4
”Rätten att inte sitta fängslad utan att ha fått en rättvis rättegång.”
Första
En medborgerlig rättighet som skyddar individen mot godtycke från staten.
Rätten till skälig levnadsstandard, med mat, kläder, bostad och sjukvård, står i artikel 25 i FN:s allmänna förklaring. Den kräver att staten aktivt skapar förutsättningar, till exempel genom socialförsäkringar och bostadspolitik, och hör därför till de sociala rättigheterna.
Fråga 2 av 4
”Rätten till en skälig levnadsstandard med mat, kläder och bostad.”
Andra
En social rättighet som kräver att staten skapar förutsättningar.
Folkens rätt till självbestämmande tillhör inte en enskild människa utan ett helt folk. Den fick stor betydelse när kolonierna i Afrika och Asien blev självständiga efter andra världskriget. Rätten är kollektiv och räknas därför till den tredje generationen, även om den också står i de två konventionerna från 1966.
Fråga 3 av 4
”Ett folks rätt att självt bestämma över sin politiska framtid.”
Tredje
En kollektiv rättighet som tillhör ett helt folk, inte en enskild person.
Rätten till utbildning är en social och kulturell rättighet. FN:s förklaring säger att åtminstone grundskolan ska vara kostnadsfri och obligatorisk. Det kräver att staten bygger och betalar för skolor, och därför hör rättigheten till den andra generationen.
Fråga 4 av 4
”Rätten till en kostnadsfri grundskola.”
Andra
Utbildning är en social rättighet som staten ska se till att alla får.
Kapitlet handlar om hur rättigheterna skyddas närmare oss: genom Europarådets konvention och Europadomstolen, genom Sveriges grundlag och genom barnkonventionen, som sedan 2020 är svensk lag.
Det tar också upp att vissa rättigheter är absoluta och aldrig får begränsas, medan andra får begränsas genom lag under särskilda villkor.
Skyddet i Europa och Sverige
Från Strasbourg till regeringsformen.
Europakonventionen undertecknades 1950 inom Europarådet, en organisation som är skild från EU och har betydligt fler medlemmar. Ryssland uteslöts ur Europarådet i mars 2022 efter invasionen av Ukraina. Den som anser att en stat har kränkt hens rättigheter enligt konventionen kan klaga hos Europadomstolen i Strasbourg, men först när alla möjligheter i det egna landet är prövade.
Sverige har gjort konventionen till svensk lag sedan 1995, och regeringsformen säger att ingen lag får stiftas i strid med den. Sverige har fällts i Europadomstolen flera gånger, till exempel 1982 i fallet Sporrong och Lönnroth, där fastighetsägare under lång tid hade hindrats att använda sin egendom utan att kunna få saken prövad i domstol. Mer om grundlagarna finns i presentationen Sveriges politiska system.
Skyddet i Europa och Sverige
Europakonventionen
- 1950
- Antogs inom Europarådet – inte EU.
- Domstolen
- Europadomstolen i Strasbourg dömer stater.
- Enskilda
- Vem som helst kan klaga, när det egna landets domstolar är prövade.
- Sverige
- Svensk lag sedan 1995.
Domarna är bindande, och även Sverige har fällts.
Regeringsformen är en av Sveriges fyra grundlagar, och dess andra kapitel handlar om grundläggande fri- och rättigheter. Där står opinionsfriheterna: yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet. Där står också förbud mot dödsstraff, tortyr och diskriminering, och rätten till en rättvis rättegång.
Vissa rättigheter är absoluta och kan bara ändras genom en grundlagsändring, till exempel förbudet mot dödsstraff och tortyr och religionsfriheten. Andra får begränsas genom vanlig lag, men bara för ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och aldrig mer än vad som är nödvändigt. Yttrandefriheten får till exempel begränsas när det gäller hot och hets mot folkgrupp, men inte för att stoppa kritik mot regeringen.
Skyddet i Europa och Sverige
Regeringsformens andra kapitel
- Opinionsfriheter
- Yttrande-, informations-, mötes-, demonstrations-, förenings- och religionsfrihet.
- Skydd
- Förbud mot dödsstraff, tortyr och diskriminering.
- Absoluta
- Får bara ändras genom grundlagsändring.
- Begränsbara
- Får begränsas genom lag – aldrig mer än nödvändigt.
Begränsningar får aldrig riktas mot en åsikt bara för att den är obekväm.
Barnkonventionen antogs av FN 1989 och gäller alla under 18 år. Den bygger på fyra grundprinciper: alla barn har samma rättigheter och lika värde, barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn, alla barn har rätt till liv och utveckling, och alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.
Sverige ratificerade konventionen redan 1990, men den 1 januari 2020 blev den svensk lag. Det betyder att domstolar och myndigheter kan tillämpa den direkt, till exempel i frågor om vårdnad, asyl och skola. Kritiker menade att den svenska lagstiftningen redan var anpassad och att det blir oklart hur artiklarna ska tolkas. Barnkonventionen är världens mest ratificerade konvention om mänskliga rättigheter. Bland FN:s medlemsländer är det bara USA som inte har ratificerat den.
Sedan 1 januari 2020
Barnkonventionen blev lag
Barnkonventionen gäller alla under 18 år. Sedan 2020 är den svensk lag, och myndigheter och domstolar ska tillämpa den direkt.
Barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn – och barnet har rätt att bli hört.
Alla FN:s medlemsländer utom USA har ratificerat konventionen.
Rättigheterna är odelbara, men i praktiken kan de stå mot varandra. Då måste lagstiftare och domstolar väga dem mot varandra, och olika länder gör olika avvägningar.
Kapitlet tar upp två vanliga krockar – yttrandefrihet mot skydd mot hat och säkerhet mot integritet – och den större frågan om rättigheterna verkligen är universella.
När rättigheter krockar
Svåra avvägningar utan enkla svar.
Yttrandefriheten är grunden för demokratin: utan den kan ingen kritisera makten. Samtidigt kan ord användas för att hota och sprida förakt mot grupper, och då står yttrandefriheten mot rätten att inte diskrimineras och mot människors trygghet.
Länder drar gränsen olika. I USA har yttrandefriheten ett mycket starkt skydd, och även hatiska åsikter är i regel tillåtna så länge de inte uppmanar till omedelbart våld. I Tyskland är det av historiska skäl förbjudet att förneka Förintelsen. I Sverige är hets mot folkgrupp ett brott: det är förbjudet att hota eller uttrycka missaktning för en grupp med anspelning på till exempel etniskt ursprung, religion eller sexuell läggning. Mer om mediernas roll finns i presentationen Medier och makt.
När rättigheter krockar
Yttrandefrihet och skydd mot hat
Ska man få säga vad som helst om en folkgrupp? Länder svarar olika: USA skyddar nästan allt, Tyskland förbjuder förnekelse av Förintelsen, och i Sverige är hets mot folkgrupp ett brott.
Ju fler undantag, desto tryggare för utsatta grupper – men desto större risk att makten missbrukar dem.
Frågan är inte om det ska finnas gränser, utan var de ska gå.
Rätten till privatliv innebär att staten inte utan skäl får övervaka dina samtal, din post eller din kropp. Samtidigt har staten en skyldighet att skydda människor mot brott och terrorism, och övervakning kan vara ett effektivt verktyg. Avvägningen blir särskilt svår när tekniken gör det möjligt att samla in stora mängder uppgifter om alla.
FRA-lagen, som riksdagen beslutade 2008, gav Försvarets radioanstalt rätt att avlyssna trafik som passerar Sveriges gränser i tråd. Beslutet ledde till stora protester. Lagen ändrades senare med bland annat krav på tillstånd från en särskild domstol, och Europadomstolen prövade den svenska signalspaningen 2021 och krävde bättre skydd. Liknande avvägningar gäller kameraövervakning, hemlig avlyssning och ansiktsigenkänning.
Ett daterat exempel · 2008
Säkerhet och integritet
År 2008 beslutade riksdagen att Försvarets radioanstalt, FRA, skulle få avlyssna tele- och internettrafik som passerar Sveriges gränser. Beslutet väckte stora protester.
Mer övervakning kan ge mer säkerhet – men varje ny befogenhet inskränker allas privatliv.
Därför kräver rättigheterna kontroll: domstolsprövning, tidsgränser och insyn.
Universalismen säger att rättigheterna gäller lika för alla människor, oavsett kultur, eftersom alla har samma människovärde. Kulturrelativismen säger att normer och rättigheter växer fram i en viss kultur och därför kan se olika ut i olika samhällen. Vissa kritiker menar att rättigheterna är västerländska och att de används för att tvinga på andra länder västerländska värderingar.
Mot det brukar man invända att förklaringen skrevs av människor från flera kulturer, att nästan alla stater har anslutit sig till konventionerna och att det ofta är regeringar, inte vanliga människor, som hänvisar till kulturen när de inskränker friheter. Frågan är svår, och du behöver kunna föra fram argument för båda synsätten. Fler svåra avvägningar i demokratin finns i presentationen Demokratiska dilemman.
När rättigheter krockar
Universella eller kulturbundna?
- Universalism Samma rättigheter för alla, eftersom alla har samma människovärde.
- Kulturrelativism Rättigheter formas av kultur och kan se olika ut i olika samhällen.
Vem är det som hänvisar till kulturen – folket eller regeringen?
Nästan alla stater har lovat att respektera de mänskliga rättigheterna, och ändå kränks de varje dag. Det finns ingen världspolis som kan tvinga stater att följa konventionerna.
Kapitlet går igenom vilka som granskar och vilka verktyg de har: FN:s organ, internationella domstolar, frivilligorganisationer och fria medier.
Kränkningar och granskning
Från löften till ansvar.
FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève bildades 2006 och består av 47 stater som väljs av generalförsamlingen. Rådet granskar med några års mellanrum alla FN:s medlemsländer i en så kallad allmän återkommande granskning. Rådet har kritiserats för att stater med dåligt rykte i fråga om rättigheter själva har suttit i det. Till varje konvention hör dessutom en kommitté som granskar staternas rapporter.
Internationella brottmålsdomstolen i Haag, som inledde sitt arbete 2002, kan döma enskilda personer för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Frivilligorganisationer som Amnesty International, grundad 1961, och Human Rights Watch dokumenterar kränkningar och sätter press på regeringar. Det viktigaste verktyget är ofta att kränkningarna blir kända, och därför är fria medier en del av skyddet. Mer om FN finns i presentationen Utrikes- och säkerhetspolitik.
Kränkningar och granskning
Vem granskar?
- FN:s råd
- Granskar alla medlemsländer i tur och ordning.
- Kommittéer
- Följer upp hur staterna lever upp till varje konvention.
- Domstolar
- Internationella brottmålsdomstolen dömer personer för de grövsta brotten.
- Organisationer
- Amnesty och andra dokumenterar och sätter press.
Det finns ingen världspolis – granskning och offentlighet är de viktigaste vapnen.
Presentationen samlas i sex punkter:
- Mänskliga rättigheter är universella, odelbara och oförytterliga, och staten ska respektera, skydda och uppfylla dem.
- Idén växte fram från Magna Carta och upplysningen till FN:s allmänna förklaring 1948 och de bindande konventionerna.
- Rättigheterna delas in i tre generationer: medborgerliga och politiska, ekonomiska, sociala och kulturella samt kollektiva.
- I Sverige skyddas rättigheterna av regeringsformen, Europakonventionen och barnkonventionen, som alla gäller som lag.
- Rättigheter kan krocka, och då måste de vägas mot varandra – det gör olika länder på olika sätt.
- Kränkningar granskas av FN, domstolar, organisationer och medier, men ingen kan tvinga en stat helt.
Exemplen i presentationen är daterade. Principerna gäller oavsett vilka frågor som står på dagordningen.
Ta med dig
Sex saker att komma ihåg
- 1Rättigheterna gäller alla, och staten bär ansvaret.
- 2Från idé till världsordning på 800 år.
- 3Tre generationer – ingen rangordning.
- 4Skyddet i Europa och Sverige är lag.
- 5När rättigheter krockar måste de vägas.
- 6Kränkningar granskas, men ingen är världspolis.
Fallet är påhittat men liknar verkliga debatter i flera länder. Det ställer rätten till privatliv mot statens skyldighet att skydda människor mot brott. Fundera på vilka rättigheter som berörs, vem som skulle drabbas om tekniken missbrukades och vilka villkor som skulle kunna göra den godtagbar, till exempel domstolsbeslut, tidsgränser eller att bilderna raderas.
Går du igenom presentationen själv kan du skriva ett argument för och ett argument emot förslaget, och avsluta med var du själv drar gränsen och varför.
Prata två och två
Var går gränsen?
Ett påhittat förslag: polisen ska få använda kameror med ansiktsigenkänning på alla stora torg och stationer för att hitta efterlysta personer.
- Vilka rättigheter står mot varandra i förslaget?
- Vilka villkor skulle krävas för att ni skulle godta det?
- Vem skulle drabbas om tekniken missbrukades?