Varje dag möter du påståenden om hur världen fungerar: att en kost är nyttig, att mobiler stör koncentrationen eller att ett läkemedel hjälper. Vissa påståenden bygger på noggranna undersökningar, andra på en känsla eller en enskild upplevelse. Vetenskaplig metod är de arbetssätt som forskare använder för att pröva påståenden så att det går att lita på resultatet.
Presentationen går igenom vad som gör kunskap vetenskaplig, hur man går från en fråga till ett test, hur man drar slutsatser, hur man mäter rätt och hur forskningen granskas och rättar sig själv. Den är också tänkt som stöd när du ska planera och skriva ditt gymnasiearbete.
Kunskaps- och vetenskapsteori
Vetenskaplig metod
Hur prövar man en idé mot verkligheten – och varför är det värt mer än en åsikt?
Det låter rimligt att en teori som har klarat tusen försök är bevisad. Men en allmän teori säger något om alla fall, även dem som ingen har undersökt ännu. Hur många fall man än har kontrollerat kan nästa fall bli ett undantag.
Därför talar forskare hellre om att en teori är väl underbyggd eller har starkt stöd än om att den är bevisad. En teori som har klarat många hårda prov är mycket pålitlig, men den är aldrig stängd för prövning. Ett enda tydligt motexempel, som går att upprepa, kan tvinga fram en ändring.
Gissa först
”En teori som har bekräftats i tusen försök är bevisad för alltid.”
Stämmer inte.
Ett enda tydligt motexempel kan fälla den. Vetenskaplig kunskap är alltid öppen för ny prövning.
När du startar om routern för att se om nätet blir snabbare har du en idé om vad felet är och prövar den. När du står över mjölk en vecka för att se om magen blir bättre gör du ett litet experiment. Grundtanken i vetenskaplig metod är alltså inte främmande: gissa, pröva och se vad som händer.
Skillnaden är att vardagens prövningar sällan är noggranna. Kanske blev magen bättre av något annat den veckan. Vetenskapen försöker göra samma sak systematiskt: planera undersökningen i förväg, hålla annat lika, mäta noga och redovisa hur man gjorde, så att andra kan kontrollera.
Vardagen
Du prövar redan idéer
- Wifi:t är segt. Du startar om routern och ser om det hjälper.
- Magen krånglar. Du står över mjölk en vecka.
- Du tror att sömn ger bättre prov. Har du kollat?
Vetenskapen gör samma sak – fast systematiskt.
Det ena diket är att tro att allt bara är åsikter. Om forskare kan ha fel, tänker man, är en förklaring lika bra som en annan. Men en idé som har prövats noga och klarat proven är inte likvärdig med en gissning som ingen har undersökt.
Det andra diket är att se vetenskapen som en färdig sanning där allt redan är klart. Då blir man förvånad, eller misstänksam, när forskare ändrar sig. Men att kunskapen ändras när nya belägg kommer fram är just det som gör vetenskapen pålitlig. Målet med presentationen är att du ska hamna mellan dikena: lita på vetenskapen av rätt skäl.
Spänningen
Två diken
- Allt är åsikter Forskare kan ha fel – så en förklaring är lika bra som en annan.
- Forskarna har alltid rätt Det som står i en studie är sant, punkt slut.
Vetenskap kan ha fel – men den har ett sätt att upptäcka sina fel.
Det första kapitlet handlar om skillnaden mellan åsikter, vardagskunskap och vetenskaplig kunskap, och om de kännetecken som gör att kunskap kan kallas vetenskaplig.
Kort sagt: vetenskaplig kunskap tas fram med en metod som går att beskriva, den går att pröva mot verkligheten eller med logik, den redovisas öppet och den granskas av andra. Kapitlet slutar med empiri, alltså kunskap som bygger på observationer.
Vad gör kunskap vetenskaplig?
Prövad, öppen och granskad.
En åsikt säger vad någon tycker. ”Pizza är godare än tacos” kan inte bli rätt eller fel genom en undersökning, eftersom det handlar om smak. Åsikter om värden, som vad som är rättvist, kan man argumentera för, men de avgörs inte med mätningar.
Vardagskunskap bygger på egna erfarenheter och sådant man har lärt sig av andra. Den fungerar ofta bra, men den kan också vara fel, eftersom den sällan har prövats noggrant. Vetenskaplig kunskap har tagits fram med en metod som går att beskriva, och den har granskats av andra som har försökt hitta fel. Gränserna är inte alltid skarpa, och mycket vardagskunskap stämmer med vad forskningen säger.
Tre slags påståenden
Åsikt, erfarenhet, vetenskap
- Åsikt
- Vad någon tycker. ”Pizza är godare än tacos.”
- Vardagskunskap
- Erfarenhet och sådant man har hört. ”Det blir halt när det fryser.”
- Vetenskap
- Prövat med metod och granskat av andra. ”Jorden kretsar runt solen.”
Vetenskap följer en metod. Forskaren bestämmer i förväg hur undersökningen ska gå till, i stället för att välja de exempel som passar.
Påståendena går att pröva. I naturvetenskap och samhällsvetenskap prövas de ofta mot observationer, i matematik och logik med bevis och resonemang.
Forskningen är öppen. Den som publicerar ett resultat redovisar hur hon eller han gick till väga, så att andra kan kontrollera och upprepa undersökningen.
Resultaten granskas av andra forskare, som letar efter fel innan och efter att de publiceras. Samma krav gäller i alla ämnen, från fysik till historia.
Kännetecken
Fyra kännetecken
- 1Följer en metod
- 2Går att pröva
- 3Visar hur
- 4Granskas av andra
Kraven gäller i alla ämnen – från fysik till historia.
Empiri betyder erfarenhet. Empirisk kunskap bygger på observationer: sådant vi ser, hör, mäter och räknar. Biologi, fysik, psykologi och sociologi är empiriska vetenskaper. Matematik och logik är inte empiriska på samma sätt, eftersom deras påståenden prövas med bevis och inte med mätningar.
Observationer är inte så enkla som de verkar. Vi lägger lättare märke till det vi redan väntar oss och glömmer det som inte passar, något som kallas bekräftelsebias. Därför använder forskare mätinstrument, räknar i stället för att uppskatta, bestämmer i förväg vad som ska räknas och låter andra kontrollera samma sak.
Empiri
Kunskap från observationer
Empiri är det vi kan se, höra, mäta och räkna.
Men vi ser ofta det vi väntar oss att se.
Därför mäter forskare, räknar och låter andra kontrollera.
Det andra kapitlet följer en undersökning från början: hur en nyfiken fråga blir en frågeställning och en hypotes, hur man bestämmer vad som ska mätas, hur hypotesen prövas och varför ett experiment behöver en kontrollgrupp.
Det är samma steg som du går igenom när du planerar ett gymnasiearbete. Ju tydligare frågan och hypotesen är, desto lättare blir det att välja metod.
Från fråga till test
Hypotes, mätning och experiment.
En undersökning börjar ofta med en bred, nyfiken fråga. För att kunna undersöka den behöver frågan bli smalare och tydligare. En bra frågeställning säger vem eller vad som ska undersökas och vad som ska jämföras.
En hypotes är ett förslag till svar som går att pröva. Den ska vara formulerad så att undersökningen kan visa att den är fel. ”Mobilen kanske påverkar på något sätt” går inte att pröva. ”Elever som lämnar mobilen utanför minns mer av lektionen” går att pröva. Alla undersökningar har inte en hypotes; en kvalitativ studie kan i stället ha öppna frågor.
Hypotesen
Från nyfikenhet till hypotes
- Fråga
- Påverkar mobilen hur mycket vi minns?
- Frågeställning
- Minns elever mer av en lektion när mobilen ligger i ett annat rum?
- Hypotes
- Elever som lämnar mobilen utanför minns mer.
En hypotes är ett svar som kan visa sig vara fel.
Många saker vi vill undersöka går inte att se direkt: stress, trivsel, intelligens eller lärande. Att operationalisera betyder att bestämma vad man ska mäta eller fråga efter för att fånga begreppet. Stress kan till exempel mätas med en enkät där man skattar sin stress, med antal timmar sömn, med vilopuls eller med en dagbok över huvudvärk.
Varje sätt att mäta fångar bara en del av begreppet, och valet påverkar resultatet. Därför ska du i ett gymnasiearbete förklara hur du har operationaliserat dina begrepp och diskutera vad mätningen missar.
Operationalisering
Hur mäter man stress?
Att operationalisera är att bestämma hur något abstrakt ska mätas.
mindmap
root((Stress))
Enkät
Skatta 1–5
Sömn
Timmar per natt
Kroppen
Vilopuls
Dagbok
Huvudvärk per vecka
Varje mått fångar bara en del av begreppet.
Metoden kallas hypotetisk-deduktiv. Man börjar med en fråga och föreslår en hypotes. Ur hypotesen härleder man, deducerar, en förutsägelse: om hypotesen stämmer, vad borde då hända? Sedan gör man ett test och jämför resultatet med förutsägelsen.
Exemplet: basilikan i köksfönstret vissnar. Hypotesen är att den får för lite ljus. Förutsägelsen blir att plantor som flyttas till ett ljusare fönster ska repa sig. Testet är att flytta hälften av plantorna och låta resten stå kvar.
Om förutsägelsen inte slår in får hypotesen förkastas eller ändras. Om den slår in har hypotesen klarat ett prov, men den är inte bevisad. Slutsatsen väcker nästan alltid nya frågor, och då börjar varvet om.
Hypotetisk-deduktiv metod
Så prövas en hypotes
I ett experiment ändrar forskaren en sak, den oberoende variabeln, och mäter vad som händer med en annan, den beroende variabeln. Här är musiken den oberoende variabeln och resultatet på glosprovet den beroende.
Kontrollgruppen gör allt likadant utom just det som ska prövas. Utan den går det inte att veta om resultatet beror på musiken eller på något annat, till exempel att alla blev bättre av att öva. Genom att lotta vem som hamnar i vilken grupp blir grupperna lika i genomsnitt, även i sådant som forskaren inte har tänkt på.
I medicinska försök får kontrollgruppen ofta placebo, en behandling utan verksam substans, eftersom bara tron på en behandling kan få människor att må bättre. Ibland vet varken deltagarna eller forskarna vem som får vad. Det kallas dubbelblindning.
Experimentet
Kontrollgruppen avgör
Lottningen gör grupperna lika – så att bara musiken skiljer dem åt.
Det tredje kapitlet handlar om hur man drar slutsatser av det man har undersökt: skillnaden mellan induktion och deduktion, varför en teori måste kunna visa sig fel och varför ett samband inte är detsamma som en orsak.
Det är här många missförstånd uppstår, både i forskning och i nyheter om forskning. Kapitlet slutar med ett quiz där du får pröva begreppen.
Att dra slutsatser
Induktion, deduktion och falsifiering.
Induktion är att dra en allmän slutsats av många enskilda fall. Om varje svan du har sett är vit drar du kanske slutsatsen att alla svanar är vita. Induktion är nödvändig, eftersom vi måste kunna lära av erfarenheter, men slutsatsen är aldrig helt säker. Nästa fall kan vara ett undantag.
Deduktion är att dra en slutsats om ett enskilt fall ur en allmän regel. Om alla svanar är fåglar och det här är en svan, så är det en fågel. Om premisserna är sanna och resonemanget är giltigt måste slutsatsen vara sann. Men deduktionen ger ingen ny kunskap om världen utöver det som redan finns i premisserna. Forskningen använder båda: induktion för att hitta mönster och deduktion för att härleda förutsägelser som kan prövas.
Två sätt att resonera
Induktion och deduktion
- Induktion Från många fall till en regel. ”Alla svanar jag har sett är vita – alltså är alla svanar vita.”
- Deduktion Från en regel till ett fall. ”Alla svanar är fåglar. Det här är en svan – alltså är det en fågel.”
Induktionen kan alltid överraskas av nästa fall.
I Europa hade man bara sett vita svanar, och ”alla svanar är vita” verkade säkert. På 1600-talet såg europeiska sjöfarare svarta svanar i Australien. Tusentals vita svanar hade inte kunnat bevisa påståendet, men några svarta räckte för att fälla det.
Filosofen Karl Popper byggde en tanke om vetenskap på den skillnaden. En vetenskaplig teori måste vara falsifierbar: det måste gå att tänka sig en observation som skulle visa att den är fel. Teorier som klarar allvarliga försök att fälla dem får starkare stöd, men de blir aldrig slutgiltigt bevisade.
Ett horoskop som säger att ”något viktigt kommer att hända dig i veckan” passar in på nästan allt som händer och kan därför aldrig visa sig fel. Enligt Popper är det just det som gör det ovetenskapligt, inte att det skulle vara bevisat falskt.
Falsifierbarhet
En svart svan räcker
Tusen vita svanar bevisar inte att alla svanar är vita. En enda svart svan visar att det är fel.
En vetenskaplig teori måste kunna visa sig fel.
Så tänkte filosofen Karl Popper. Prova: kan ”något viktigt händer dig i veckan” visa sig fel?
Korrelation betyder att två saker hänger ihop: när den ena ökar, ökar eller minskar också den andra. Kausalitet betyder att den ena saken orsakar den andra. Ett samband kan bero på en orsak, men det kan också ha andra förklaringar.
Glassförsäljningen och drunkningsolyckorna ökar båda på sommaren. Glassen orsakar inte drunkningarna, utan det varma vädret påverkar båda: fler köper glass och fler badar. Värmen kallas en tredje variabel eller en bakomliggande faktor. Ibland går orsaken också åt andra hållet än man tror, och ibland är sambandet bara en slump.
Ett bra sätt att pröva om något är en orsak är ett experiment med lottade grupper. När det inte går, till exempel för att det vore oetiskt, försöker forskare räkna bort andra faktorer och se om sambandet finns kvar.
Korrelation och kausalitet
Samband är inte orsak
Glassen orsakar inte drunkningarna – värmen påverkar båda.
Tre resonemang och samma fråga: är det induktion, deduktion eller falsifiering? Rösta först, och motivera sedan ditt svar.
Induktion går från många fall till en allmän regel. Deduktion går från en regel till ett enskilt fall. Falsifiering är när ett resultat visar att en hypotes inte håller. Går du igenom presentationen själv: bestäm dig innan du går vidare.
Hur drogs slutsatsen?
Tre resonemang. Rösta först.
Det är induktion: från flera enskilda tillfällen drar personen en allmän slutsats om sig själv. Slutsatsen kan mycket väl vara rätt, men den är inte säker. Utslagen kan ha berott på något annat som fanns med i maten.
För att få veta säkrare behövs ett mer kontrollerat test, till exempel ett allergitest hos en läkare.
Fråga 1 av 3
”Varje gång jag har ätit räkor har jag fått utslag. Alltså är jag allergisk mot räkor.”
Induktion
Från flera fall till en allmän slutsats – trolig, men inte säker.
Det är deduktion: slutsatsen om valen följer ur den allmänna regeln om däggdjur. Om båda premisserna är sanna måste slutsatsen också vara sann.
Deduktionen är säker men ger ingen ny kunskap utöver premisserna. Att alla däggdjur andas med lungor har man i sin tur kommit fram till genom observationer.
Fråga 2 av 3
”Alla däggdjur andas med lungor. Valen är ett däggdjur. Alltså andas valen med lungor.”
Deduktion
Från en regel till ett fall. Är premisserna sanna, är slutsatsen sann.
Det är falsifiering: hypotesen gav en förutsägelse, att växterna med musik skulle växa mer, och testet visade att förutsägelsen inte stämde. Då förkastas hypotesen, åtminstone i den form den hade.
Att en hypotes faller är inget misslyckande. Det är också ett resultat, och det är lika viktigt att redovisa som när en hypotes klarar provet.
Fråga 3 av 3
”Hypotesen var att växter växer bättre med musik. Växterna med musik växte inte mer.”
Falsifiering
Förutsägelsen slog inte in, så hypotesen förkastas.
Det fjärde kapitlet handlar om hur man samlar in material: skillnaden mellan kvantitativ och kvalitativ metod, och de två kraven validitet och reliabilitet, som avgör om en undersökning går att lita på.
Kapitlet slutar med ett quiz om vad som brister i några undersökningar. Det är samma frågor som du ska ställa till din egen undersökning när du skriver metoddiskussionen i ditt gymnasiearbete.
Att mäta rätt
Metod, validitet och reliabilitet.
Kvantitativ metod handlar om att mäta och räkna, ofta med många deltagare. Enkäter med fasta svarsalternativ, mätningar och statistik är typiska exempel. Resultatet visar hur vanligt något är och om det finns samband, men säger mindre om varför.
Kvalitativ metod handlar om att förstå och tolka, ofta med få deltagare. Intervjuer, observationer och textanalys är typiska exempel. Resultatet ger djup och visar hur människor tänker och upplever, men det går inte att säga hur vanligt det är i hela befolkningen.
Ingen metod är bättre i sig. Det är frågan som avgör vilken metod som passar, och ibland kombinerar man båda.
Metoden
Räkna eller förstå?
- Kvantitativ Mäter och räknar. En enkät till 500 elever: hur många timmar sover du?
- Kvalitativ Tolkar och förstår. Intervjuer med åtta elever: hur upplever du stressen?
Frågan avgör metoden – inte tvärtom.
Validitet betyder giltighet: mäter undersökningen det den ska mäta? Om du vill veta hur bra någon är på engelska men räknar hur många engelska filmer hon har sett, har mätningen låg validitet.
Reliabilitet betyder tillförlitlighet: blir resultatet detsamma om man mäter igen? En våg som visar olika vikt varje gång samma person ställer sig på den har låg reliabilitet. Slarviga frågor, olika förutsättningar och slumpen sänker reliabiliteten.
Tavlorna visar skillnaden. Hög reliabilitet räcker inte, eftersom man kan träffa samma fel ställe varje gång. Men utan reliabilitet kan validiteten inte heller vara hög: om resultaten hoppar hit och dit mäter man inte det man vill.
Två krav
Validitet och reliabilitet
Mäter vi rätt sak? Blir det lika varje gång?
Tre undersökningar med var sitt problem. Avgör om det som brister är reliabiliteten, validiteten eller slutsatsen om orsak, alltså kausaliteten. Rösta först.
Reliabilitet handlar om att mätningen ger samma resultat varje gång. Validitet handlar om att man mäter det man vill mäta. Kausalitet handlar om att ett samband verkligen beror på en orsak.
Vad brister?
Tre undersökningar. Rösta först.
Det som brister är reliabiliteten. Samma person väger lika mycket tre gånger i rad, men vågen visar olika. Ett mätinstrument som ger olika svar på samma sak går inte att lita på.
I en enkät kan oklara frågor ge samma problem: samma person kan svara olika beroende på hur hon tolkar frågan just den dagen.
Fråga 1 av 3
”Samma person ställer sig på vågen tre gånger i rad. Den visar 58, 63 och 55 kilo.”
Reliabilitet
Mätningen ger olika resultat för samma sak.
Det som brister är validiteten. Antalet filmer man har sett kan hänga ihop med hur bra man är på engelska, men det är inte samma sak. Man kan ha sett många filmer med svensk text och ändå ha svårt att skriva på engelska.
Mätningen kan dessutom ha hög reliabilitet, om eleverna svarar samma sak varje gång man frågar. Det hjälper inte när man mäter fel sak.
Fråga 2 av 3
”För att ta reda på hur bra eleverna är på engelska räknar vi hur många engelska filmer de har sett.”
Validitet
Filmerna mäter inte det vi ville mäta.
Det som brister är slutsatsen om orsak. Det finns ett verkligt samband: ju fler brandmän, desto större skador. Men både antalet brandmän och skadorna beror på en tredje faktor, nämligen hur stor branden är.
Det är samma mönster som med glassen och drunkningarna. Fråga dig alltid om det kan finnas något bakomliggande som påverkar båda sakerna.
Fråga 3 av 3
”Ju fler brandmän som kommer till en brand, desto större blir skadorna. Alltså orsakar brandmännen skadorna.”
Kausalitet
Stora bränder ger både fler brandmän och större skador.
Det sista kapitlet handlar om vad som händer med ett resultat efter undersökningen: hur andra forskare granskar det, varför studier upprepas och hur vetenskapen rättar sig själv när nya belägg kommer fram.
Kapitlet tar också upp vad vetenskapen inte kan svara på, och hur du kan använda metoden i ditt gymnasiearbete.
Granskning och gränser
Så rättar vetenskapen sig själv.
Innan en studie publiceras i en vetenskaplig tidskrift läses den oftast av andra forskare inom samma område, som inte har varit med i arbetet. Det kallas kollegial granskning eller peer review. Granskarna letar efter fel i metoden, frågar efter det som saknas och kan avråda från att studien publiceras.
Granskningen hittar inte alla fel. Därför är replikering viktig: att andra forskare upprepar undersökningen och ser om de får samma resultat. När forskare 2015 försökte upprepa 100 publicerade psykologiska studier fick de samma tydliga resultat i ungefär fyra av tio. Det ledde till krav på att forskare ska anmäla sina planer i förväg och dela sina data.
När en nyhet börjar med ”en ny studie visar” kan du fråga: Är studien granskad? Har någon upprepat den? Hur många deltog? Är det ett samband eller en orsak? Mer om att bedöma vem man kan lita på finns i presentationen Källtillit.
Peer review
Granskad av andra forskare
sequenceDiagram participant F as Forskarna participant T as Tidskriften participant G as Granskarna participant A as Andra forskare F->>T: Skickar in en studie T->>G: Ber om granskning G-->>T: Kritik och frågor T-->>F: Rätta och förklara F->>T: Ny version T->>A: Publicerar A->>A: Upprepar studien
Att upprepa en studie kallas replikering.
Länge ansågs magsår bero på stress, kryddstark mat och för mycket magsyra. I början av 1980-talet lyckades två australiska forskare odla fram en bakterie från magsäcken, Helicobacter pylori, och de misstänkte att den låg bakom många magsår. Många kolleger var skeptiska.
För att visa att bakterien kunde göra människor sjuka drack en av forskarna en odling av den och fick en kraftig magkatarr. Fler undersökningar följde, och under 1990-talet blev antibiotika en vanlig behandling mot magsår. 2005 fick de två forskarna Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
Exemplet visar både att etablerad kunskap kan vara fel och att vetenskapen kan ändra sig, men också att det krävs starka belägg innan den gör det. Skepsisen mot det nya var en del av granskningen.
Självkorrigering
Magsåret som bytte förklaring
timeline Före 1980-talet : Stress, mat och magsyra 1982 : En bakterie i magsäcken 1984 : En forskare dricker bakterierna 1990-talet : Antibiotika blir behandlingen 2005 : Nobelpriset
Forskarna ändrade sig – för att bevisen krävde det.
Vetenskapen kan beskriva och förklara hur världen är: vad som händer i kroppen när man röker, hur många som dör av tobak och vad ett förbud skulle kunna leda till. Men frågan om tobak ska förbjudas handlar också om värden, till exempel hur man väger frihet mot hälsa. Den frågan kan ingen mätning avgöra. Det är etikens och politikens område, som presentationen Etik och moral handlar om.
Vetenskapen har också gränser i sig själv. Den kan inte svara på frågor som inte går att pröva, till exempel om det finns en gud. Och all vetenskaplig kunskap är preliminär: den bygger på det man vet nu och kan ändras när nya belägg kommer fram. Det är en styrka, inte en svaghet, men det betyder att man ska vara försiktig med att säga att något är bevisat för alltid.
Gränserna
Vad vetenskapen inte kan svara på
Vetenskapen kan säga hur världen är – inte hur den bör vara.
Forskning visar att rökning är farligt. Om tobak ska förbjudas är en värdefråga.
All kunskap är prövad så långt – inte för alltid.
Ett gymnasiearbete följer samma steg som en vetenskaplig undersökning. Du börjar med syfte och frågeställning, och kanske en hypotes. I bakgrunden visar du vad som redan är känt. I metoddelen beskriver du hur du har gjort, så noga att någon annan skulle kunna upprepa undersökningen, och hur du har operationaliserat dina begrepp.
I resultatdelen redovisar du vad du kom fram till, utan att tolka. I diskussionen tolkar du resultatet, jämför med bakgrunden och prövar din egen undersökning: vilka felkällor fanns, hur är det med validiteten och reliabiliteten, och visar du ett samband eller en orsak? Slutsatsen svarar kort på frågeställningen.
Gymnasiearbetet
Metoden i ditt gymnasiearbete
flowchart TB
subgraph R1[" "]
direction LR
F[Syfte och frågeställning] --> B[Bakgrund] --> M[Metod]
end
subgraph R2[" "]
direction LR
R[Resultat] --> D[Diskussion] --> S[Slutsats]
end
M --> R
Pröva din egen undersökning: felkällor, validitet och reliabilitet.
Vetenskaplig kunskap skiljer sig från åsikter och vardagskunskap genom att den tas fram med en metod, går att pröva, redovisas öppet och granskas av andra. En undersökning går från en fråga till en hypotes, en mätning och ett test, gärna med en kontrollgrupp.
När man drar slutsatser ska man komma ihåg att en teori aldrig blir slutgiltigt bevisad, att den måste kunna visa sig fel och att samband inte är detsamma som orsak. En bra undersökning mäter rätt sak och ger samma resultat varje gång. Vetenskapen rättar sig själv genom granskning och replikering, men den kan inte avgöra värdefrågor.
Ta med dig
Fem saker att komma ihåg
- 1Vad gör kunskap vetenskaplig? Den är prövad, öppen och granskad.
- 2Från fråga till test: en hypotes som kan visa sig fel, ett mått och en kontrollgrupp.
- 3Att dra slutsatser: en svart svan räcker, och samband är inte orsak.
- 4Att mäta rätt: mät rätt sak, och lika varje gång.
- 5Granskning och gränser: vetenskapen rättar sig själv men avgör inte värdefrågor.
Frågorna har inga givna svar. De handlar om när man ska lita på vetenskapen, vad det betyder att forskare ändrar sig och hur du själv kan använda metoden.
I klassrummet diskuterar ni två och två i tre minuter. Går du igenom presentationen på egen hand kan du i stället skriva ner dina svar. Försök att ge skäl för din ståndpunkt och använd begreppen från presentationen, till exempel hypotes, falsifierbarhet, validitet och replikering.
Prata två och två
Kan man lita på vetenskapen?
- När forskare ändrar sig – är det ett tecken på styrka eller svaghet?
- Vilken fråga skulle du vilja undersöka, och hur skulle du mäta det?
- Finns det frågor som vetenskapen aldrig kan svara på?