Omkring år 1500 lärde sig studenterna i Europa att jorden står stilla i mitten av universum och att solen, månen och planeterna går runt den. Omkring år 1700 visste de lärda att jorden är en planet som går runt solen, och att samma naturlagar gäller på jorden och i himlen. Den förändringen kallas den vetenskapliga revolutionen.
Presentationen följer förändringen från Kopernikus bok 1543 till Newtons Principia 1687. Den visar vilka nya instrument, mätningar och tankar som gjorde den möjlig, varför den ledde till konflikt med kyrkan och hur den förändrade sättet att ta reda på saker. Den är en fortsättning på presentationen Aristoteles, kyrkan och skolastiken.
1500- och 1600-talen
Den vetenskapliga revolutionen
Hur mätningar, experiment och matematik flyttade jorden från universums mitt – och förändrade hur vi vet saker.
Det är en vanlig myt att Galilei dömdes för att han påstod att jorden är rund. Att jorden är ett klot hade de lärda i Europa vetat sedan antiken. Det stod hos Aristoteles och i de läroböcker som användes vid de medeltida universiteten.
Galilei dömdes 1633 för att han hade försvarat att jorden rör sig runt solen, trots att kyrkan 1616 hade förklarat att den läran stred mot Bibeln. Frågan gällde alltså inte jordens form utan dess plats och rörelse. Varför det var så känsligt får du se längre fram.
Gissa först
”Galilei dömdes för att han påstod att jorden är rund.”
Stämmer inte.
Att jorden är ett klot visste man redan. Han dömdes för att han hävdade att jorden rör sig runt solen.
Kraft mäts i enheten newton, efter Isaac Newton. Ett äpple som ligger i handen trycker ungefär med en newton. Hans lagar om rörelse och gravitation används fortfarande när man räknar ut hur satelliter, raketer och rymdsonder ska röra sig, även om tidmätningen i GPS också behöver Einsteins senare teorier.
Att pröva en idé med ett experiment, som i skolans labbsalar, blev en självklar del av vetenskapen under 1600-talet. Samma århundrade fick de första vetenskapliga tidskrifterna, där forskare beskrev sina försök så att andra kunde pröva och kritisera dem. Så arbetar forskare fortfarande.
Spår i dag
Revolutionen finns kvar omkring dig
- Newton
- Kraft mäts i enheten newton.
- Satelliterna
- Deras banor räknas ut med Newtons lagar.
- Labbet
- Att pröva en idé med ett experiment.
- Tidskrifterna
- Forskare beskriver sina försök så att andra kan granska dem.
Med auktoritet menas här en text eller en person som man litar på utan att pröva själv. Vid de medeltida universiteten var Aristoteles auktoriteten i naturfrågor, Ptolemaios i astronomi, den grekiske läkaren Galenos i medicin och Bibeln i allt som gällde tron. Kunskap var till stor del att förstå och tolka deras texter.
Med iakttagelse menas det man själv kan se, mäta och pröva. Under 1500- och 1600-talen fick allt fler lärda se saker som inte stämde med böckerna, bland annat genom nya instrument som teleskopet. Frågan blev då vilken som skulle vinna: den gamla texten eller det man såg med egna ögon.
Spänningen
Böckerna eller ögonen?
- Auktoriteten Det står hos Aristoteles, hos Ptolemaios och i Bibeln.
- Iakttagelsen Det jag själv kan se, mäta och pröva.
Vad gör man när ögonen säger något annat än böckerna?
Tidslinjen visar de viktigaste hållplatserna. Den vetenskapliga revolutionen brukar sägas börja 1543, när Nikolaus Kopernikus gav ut boken om solen i mitten, och nå sin höjdpunkt 1687, när Isaac Newton gav ut Principia.
Däremellan mätte Tycho Brahe himlen från ön Ven, Johannes Kepler visade att planeterna går i ellipser och Galileo Galilei riktade ett teleskop mot himlen. Galilei dömdes av kyrkan 1633. Tänk på att förändringen tog nästan 150 år. Det var ingen plötslig omvälvning, utan många steg där var och en byggde på de föregående.
Översikt
Nästan 150 år
timeline title Från Kopernikus till Newton 1543 : Kopernikus – solen i mitten 1576 : Tycho Brahe bygger på Ven 1609 : Kepler – banorna är ellipser 1610 : Galilei – teleskopet 1633 : Galilei döms i Rom 1687 : Newton – Principia
Det första kapitlet handlar om utgångsläget: hur de lärda i Europa föreställde sig universum omkring år 1500, och varför den bilden började ifrågasättas just då. Bilden byggde på Aristoteles och på astronomen Ptolemaios.
Om du vill veta mer om hur Aristoteles skrifter blev grunden för undervisningen vid de medeltida universiteten, finns presentationen Aristoteles, kyrkan och skolastiken. Den här presentationen fortsätter där den slutar.
Den gamla världsbilden
Jorden i mitten och antikens auktoriteter.
Enligt Aristoteles står jorden stilla i mitten av universum. Runt den går månen, Merkurius, Venus, solen, Mars, Jupiter och Saturnus, och längst ut finns fixstjärnorna. Himlakropparna rör sig i fullkomliga cirklar. Världsbilden kallas geocentrisk, av grekiskans ge, jord.
Planeterna rör sig dock inte jämnt över himlen. Ibland ser det ut som om de stannar och går baklänges en tid innan de fortsätter. Astronomen Ptolemaios, som levde i Alexandria på 100-talet efter Kristus, löste det med epicykler: planeten går i en liten cirkel, och den lilla cirkelns mittpunkt går i sin tur runt jorden.
Modellen var krånglig men fungerade förvånansvärt bra. Med den gick det att räkna ut var planeterna skulle synas, och den användes i nästan 1 400 år. Den stämde också med vardagens erfarenhet: vi känner inte att jorden rör sig.
Ptolemaios världsbild
Jorden i mitten
Tryckpressen med lösa typer kom till Europa på 1450-talet. Böcker blev billigare och kunde spridas i hundratals likadana exemplar. En astronom kunde nu jämföra samma tabeller och bilder som andra, och nya idéer spreds snabbare än när allt skrevs av för hand.
Upptäcktsresorna visade att det fanns länder, djur och växter som antikens författare inte hade känt till. Under renässansen hittades och trycktes fler antika texter, och det blev tydligt att de antika tänkarna inte alltid var överens. Reformationen från 1517 visade att också kyrkans auktoritet gick att ifrågasätta.
Det fanns också praktiska skäl. Sjöfarten behövde bättre stjärntabeller för att navigera, och den gamla kalendern hade hamnat tio dagar fel. Påven Gregorius XIII lät därför reformera kalendern 1582. Sverige gick över till den nya kalendern först 1753.
Orsaker
Varför just då?
ishikawa
Den vetenskapliga revolutionen
Tryckpressen
Böcker sprids snabbt
Upptäcktsresorna
Länder antiken inte kände
Renässansen
Fler antika texter
Reformationen
Kyrkan ifrågasätts
Sjöfarten behövde bättre stjärntabeller, och kalendern gick fel.
Det andra kapitlet handlar om tre astronomer som tillsammans förändrade bilden av universum. Kopernikus flyttade solen till mitten, Tycho Brahe mätte himlen noggrannare än någon före honom och Kepler använde mätningarna för att visa hur planeterna faktiskt rör sig.
Ingen av dem hade teleskop. De arbetade med blotta ögat, mätinstrument och matematik. Tänk på att Kopernikus modell inte stämde bättre med mätningarna än Ptolemaios. Det var först med Kepler som den nya bilden också blev mer exakt.
Solen i mitten
Kopernikus, Tycho Brahe och Kepler.
Nikolaus Kopernikus levde 1473–1543. Han var född i Toruń i Polen och var domherre, en sorts kyrklig ämbetsman, i Frombork vid Östersjön. Där arbetade han med astronomi vid sidan av sina andra uppgifter. Hans bok om himlasfärernas rörelser trycktes i Nürnberg 1543, samma år som han dog.
I hans modell står solen nästan i mitten. Jorden är en planet som går runt solen på ett år och snurrar runt sin egen axel varje dygn. Då blir det lätt att förklara varför planeterna ibland ser ut att gå baklänges: jorden kör om dem i sin bana, ungefär som när man kör om en bil och den ser ut att åka bakåt.
Kopernikus höll ändå fast vid cirkelbanor, och därför behövde även han epicykler. Hans modell var inte enklare att räkna med än Ptolemaios. Redan i antiken hade Aristarchos från Samos föreslagit att jorden går runt solen, men den tanken hade inte fått något fäste.
Kopernikus 1543
Jorden blir en planet
Boken trycktes 1543 – samma år som han dog.
Tycho Brahe levde 1546–1601. Han var en dansk adelsman, född på Knutstorp i Skåne, som då var danskt. Den danske kungen gav honom ön Ven i Öresund, och där byggde han från 1576 slottet och observatoriet Uraniborg och senare Stjärneborg, där instrumenten stod nedsänkta i marken för att skyddas mot vinden. Han hade till och med ett eget tryckeri på ön. Ven blev svensk 1658, när Danmark fick lämna Skåne till Sverige.
Tycho hade inget teleskop, men med stora mätinstrument mätte han stjärnornas och planeternas lägen ofta på ett par bågminuter när, alltså en liten bråkdel av en grad. Det var noggrannare än någon före honom. År 1572 såg han en ny stjärna, och 1577 följde han en komet. Båda låg längre bort än månen. Himlen var alltså inte oföränderlig, som Aristoteles hade lärt.
Tycho trodde inte att jorden rör sig. I hans modell står jorden stilla, solen och månen går runt jorden och de andra planeterna går runt solen. Eftersom Mars bana då skär solens bana kunde himlen inte bestå av fasta sfärer. Han lämnade Ven 1597 och dog i Prag 1601.
Ven 1576–1597
Tycho Brahe mäter himlen
Utan teleskop – men noggrannare än någon före honom. Ön var dansk då och är svensk i dag.
Johannes Kepler levde 1571–1630. Han var tysk matematiker och övertygad om att Kopernikus hade rätt. År 1600 kom han till Tycho Brahe i Prag, och efter Tychos död 1601 fick han tillgång till de noggranna mätningarna. I flera år försökte han få Mars bana att stämma med en cirkel, men det skilde alltid åtta bågminuter. Kepler litade så mycket på Tychos mätningar att han i stället övergav cirkeln.
I boken Astronomia nova 1609 visade han att planeterna går i ellipser med solen i den ena brännpunkten. En ellips är en avlång cirkel. Han visade också att en linje från solen till planeten sveper över lika stora ytor på lika lång tid. Därför går planeten fortare när den är nära solen och långsammare när den är långt borta. År 1619 kom en tredje lag om hur lång tid ett varv tar.
Planeternas banor är i verkligheten nästan runda. I bilden är ellipsen kraftigt överdriven för att det ska synas. Med Keplers lagar kunde man för första gången räkna ut planeternas lägen bättre än med de gamla modellerna.
Kepler 1609
Inga cirklar – ellipser
Ellipsen är överdriven. Kepler byggde på Tychos mätningar.
Det tredje kapitlet handlar om Galileo Galilei, som var den förste att systematiskt rikta ett teleskop mot himlen och beskriva vad han såg. Hans iakttagelser gjorde det mycket svårare att hålla fast vid Aristoteles och Ptolemaios.
Galilei levde 1564–1642. Han föddes i Pisa och var professor i matematik i Padua 1592–1610. Sedan blev han hovmatematiker hos storhertigen av Toscana i Florens. Kapitlet slutar med konflikten med kyrkan, som slutade med att han dömdes 1633.
Galilei och teleskopet
Nya iakttagelser och en konflikt med kyrkan.
Kikaren uppfanns i Nederländerna, där en glasögonmakare sökte patent på den 1608. Galilei hörde talas om den 1609 och började slipa egna linser. Snart hade han ett teleskop som förstorade ungefär tjugo gånger. I mars 1610 gav han ut en liten bok om vad han hade sett, och den trycktes i Venedig.
Enligt Aristoteles var allt ovanför månen fullkomligt och oföränderligt, och månen borde vara ett slätt klot. Galilei såg i stället att gränsen mellan ljus och mörker på månen var ojämn och att det fanns ljusa prickar ute i den mörka delen. Han förstod att prickarna var bergstoppar som solen lyste på innan ljuset nådde dalarna nedanför, precis som när morgonsolen lyser på ett berg på jorden. Han kunde till och med uppskatta bergens höjd.
Han såg också att Vintergatan består av mängder av stjärnor och att det finns många fler stjärnor än man kan se med blotta ögat.
Padua 1609–1610
Galilei riktar kikaren mot himlen
Ljusa prickar i mörkret: bergstoppar som solen redan når.
Den 7 januari 1610 såg Galilei tre små ”stjärnor” på rad nära Jupiter. Nästa natt hade de bytt plats. Han följde dem natt efter natt, ritade av dem och upptäckte att de var fyra och att de följde med Jupiter över himlen. Ibland syntes bara två eller tre, eftersom någon låg bakom eller framför planeten. Han förstod att de var månar som kretsar kring Jupiter.
Det var viktigt av två skäl. Det visade att allt på himlen inte går runt jorden. Och det besvarade en invändning mot Kopernikus: om jorden rör sig, hur kan månen hänga med? Jupiter rör sig ju också, och dess månar hänger med.
Galilei kallade månarna de mediceiska stjärnorna efter familjen Medici, som styrde Toscana. Kort därefter fick han en tjänst som hovmatematiker i Florens. Bilden är förenklad: avstånden och lägena är tänkta, inte Galileis egna anteckningar.
Januari 1610
Stjärnorna som bytte plats
Hösten 1610 började Galilei följa Venus i teleskopet. Han såg att Venus har faser som månen: ibland nästan full och liten, ibland halv och ibland en stor, smal skära. Storleken ändras eftersom avståndet till jorden ändras.
I Ptolemaios modell ligger Venus alltid mellan jorden och solen. Då skulle vi mest se den mörka sidan och bara kunna se Venus som en skära. Att Venus kan synas nästan full betyder att den ibland är på andra sidan solen. Det går bara om Venus går runt solen.
Faserna bevisade ändå inte att jorden rör sig. De stämde lika bra med Tycho Brahes modell, där planeterna går runt solen men solen går runt jorden. Därför fortsatte striden om vilken modell som var rätt.
Hösten 1610
Venus har faser
År 1616 förklarade kyrkan att läran om en jord som rör sig strider mot Bibeln, som på ett ställe säger att solen stod stilla. Kopernikus bok fick inte läsas förrän den hade rättats, och Galilei fick veta att han inte fick hålla fast vid eller försvara läran. År 1632 gav han ändå ut sin Dialog om de två världssystemen, där den som försvarar den gamla världsbilden framstår som enfaldig. Påven Urban VIII, som tidigare hade varit hans vän, tog illa upp.
År 1633 ställdes Galilei inför inkvisitionen i Rom. Han dömdes, tvingades ta tillbaka sin lära och hölls i husarrest utanför Florens resten av livet. Där skrev han sin sista bok om rörelse, som trycktes i Leiden i Nederländerna 1638. Han dog 1642. Den kända repliken ”Och ändå rör den sig” finns inte i några samtida källor och är troligen en senare legend.
Kyrkan var inte bara en fiende till vetenskapen. Kopernikus var själv en kyrkans man, påven lät reformera kalendern med hjälp av astronomer och jesuiternas astronomer i Rom bekräftade 1611 Galileis iakttagelser. Många av Galileis hårdaste motståndare var professorer som höll fast vid Aristoteles. Striden handlade också om vem som hade rätt att tolka Bibeln, i en tid då den katolska kyrkan kände sig hotad av reformationen. Katolska kyrkan erkände 1992 att domen var ett misstag.
Rom 1633
Galilei inför inkvisitionen
År 1616 förbjöd kyrkan att man försvarade att jorden rör sig. Galilei gjorde det ändå.
flowchart LR A[1616 – varning] --> B[1632 – Dialogen] --> C[1633 – rättegång i Rom] --> D[Husarrest till 1642]
”Och ändå rör den sig” sa han troligen aldrig. Repliken dyker upp långt senare.
Tre händelser och samma fråga: vem av de tre gjorde det? Rösta först. Tänk på vem som hade teleskop, vem som mätte utan och vem som dog samma år som boken kom ut.
Svaren finns i kapitlen Solen i mitten och Galilei och teleskopet.
Vem gjorde det?
Tre händelser. Rösta först.
Det var Tycho Brahe som mätte himlen från Ven. Han hade inget teleskop, men hans stora instrument och noggranna arbete gjorde mätningarna bättre än alla tidigare.
Mätningarna var så noggranna att Kepler senare kunde visa att Mars bana inte är en cirkel. Utan Tychos siffror hade Keplers lagar inte varit möjliga.
Fråga 1 av 3
”Mäter stjärnornas och planeternas lägen på ön Ven – utan teleskop.”
Tycho Brahe
Hans mätningar blev grunden för Keplers lagar.
Det var Galilei som i januari 1610 såg fyra månar kretsa kring Jupiter i sitt teleskop. Han hade byggt teleskopet själv efter att ha hört talas om den holländska kikaren.
Upptäckten visade att allt på himlen inte går runt jorden, och den blev ett av hans starkaste argument för Kopernikus.
Fråga 2 av 3
”Ser fyra månar som kretsar kring Jupiter.”
Galilei
Han riktade teleskopet mot Jupiter i januari 1610.
Det var Kopernikus som gav ut boken om solen i mitten. Den trycktes i Nürnberg 1543, och han dog samma år i Frombork.
Han hade arbetat med idén i flera decennier och spridit en kort sammanfattning bland vänner långt tidigare, men han väntade länge med att ge ut hela boken.
Fråga 3 av 3
”Ger ut en bok där solen står i mitten – samma år som han dör.”
Kopernikus
Boken trycktes 1543, samma år som han dog.
Det fjärde kapitlet handlar om metoden, alltså hur man ska gå till väga för att få säker kunskap. Om man inte längre kunde lita på antikens böcker, vad skulle man då lita på?
Två filosofer gav olika svar. Engelsmannen Francis Bacon menade att kunskap ska byggas upp ur erfarenhet och försök. Fransmannen René Descartes menade att man ska börja med att tvivla och bygga på det förnuftet kan veta säkert. Galilei visade i praktiken hur försök och matematik kan förenas. Mer om hur forskare arbetar i dag finns i presentationen Vetenskaplig metod.
Experiment och förnuft
Nya vägar till säker kunskap.
Francis Bacon levde 1561–1626 och var jurist och politiker i England. I boken Novum organum, ”det nya verktyget”, från 1620 kritiserade han de lärda för att de byggde på gamla böcker och på logik i stället för på naturen själv.
Bacon menade att man ska samla många iakttagelser, göra försök och jämföra noggrant innan man drar en allmän slutsats. Det kallas induktion: från många enskilda fall till en allmän regel. Han varnade också för fördomar som lurar oss, till exempel att vi gärna ser det vi redan tror på.
Bacon menade att kunskap om naturen skulle ge människan makt att förbättra sitt liv. Hans tankar blev en förebild för de vetenskapliga sällskap som bildades senare under 1600-talet. Läs mer om induktion i presentationen Vetenskaplig metod.
Francis Bacon 1620
Börja i erfarenheten
Samla iakttagelser och gör försök – dra slutsatsen först sedan.
flowchart LR A[Iakttagelser] --> B[Försök] --> C[Mönster] --> D[Allmän lag]
Induktion: från många fall till en allmän regel.
René Descartes levde 1596–1650. Han var fransman men bodde under större delen av sitt vuxna liv i Nederländerna, där det var friare att trycka nya tankar. Hans bok Avhandling om metoden trycktes i Leiden 1637.
Descartes ville bara godta det som var helt säkert. Sinnena kan lura oss, och vi kan till och med drömma att vi är vakna. Han tvivlade därför på allt han kunde tvivla på. Men en sak kunde han inte tvivla på: att han själv tänkte. ”Jag tänker, alltså finns jag.” Från den säkra punkten ville han bygga vidare steg för steg med förnuftet, som i matematiken. Han visade också hur man kan beskriva kurvor med siffror i ett koordinatsystem, som du använder i matematiken i dag.
Hösten 1649 kom Descartes till Stockholm på inbjudan av drottning Kristina, som ville att han skulle undervisa henne i filosofi tidigt på morgnarna. Han blev sjuk i lunginflammation och dog i Stockholm i februari 1650. Han begravdes först i Stockholm, men kvarlevorna fördes senare till Frankrike.
René Descartes 1637
Tvivla på allt
Sinnena kan lura oss. Vad kan vi vara helt säkra på?
flowchart LR A[Tvivla på allt] --> B[Jag tänker – alltså finns jag] --> C[Bygg vidare med förnuftet]
Han dog i Stockholm 1650, dit drottning Kristina hade bjudit in honom.
Aristoteles menade att tunga föremål faller fortare än lätta. Galilei prövade fallrörelsen med försök. Ett fritt fall går för fort för att mäta med tidens klockor, så han lät i stället kulor rulla nerför ett lutande plan, där rörelsen blir långsammare men följer samma regel. Tiden mätte han bland annat genom att väga vattnet som runnit ur ett kärl.
Han fann att sträckorna under lika långa tidsintervall växer som de udda talen 1, 3, 5 och 7. Sammanlagt blir det 1, 4, 9 och 16: sträckan växer med tiden i kvadrat. Kulor av olika vikt rullade lika fort. Försöken gjordes i Padua men beskrevs först i hans sista bok, som trycktes i Leiden 1638.
Berättelsen om att Galilei släppte kulor från det lutande tornet i Pisa kommer från en av hans elever och är osäker. Det viktiga var att han förenade försök med matematik: han mätte, räknade och visade att naturen följer en regel som kan skrivas med siffror.
Galilei i Padua
Försök och matematik
Tunga och lätta kulor rullade lika fort – Aristoteles hade fel.
Det femte kapitlet handlar om Isaac Newton, som samlade det Kepler och Galilei hade kommit fram till i en enda teori. Han visade att samma kraft får ett äpple att falla och månen att gå runt jorden.
Kapitlet handlar också om hur den nya kunskapen spreds: genom tryckta böcker, brev och de vetenskapliga sällskap som bildades i flera länder. Till sist ser du vad som var nytt med den vetenskapliga revolutionen och vad den byggde på.
Newton och den nya vetenskapen
Samma lagar på jorden och i himlen.
Isaac Newton levde 1642–1727. Han studerade och blev professor i matematik i Cambridge. År 1687 gav han ut Philosophiae naturalis principia mathematica, naturfilosofins matematiska grunder, som brukar kallas Principia.
I Principia formulerade han tre rörelselagar och gravitationslagen. Allt som har massa drar i allt annat, och kraften blir svagare ju längre bort det är. Med de lagarna kunde han förklara Keplers ellipser, ebb och flod och kometernas banor. Samma regler gällde på jorden och i himlen. Den gamla skillnaden mellan en föränderlig värld under månen och en fullkomlig himmel ovanför var borta.
Berättelsen om äpplet som föll i huvudet på honom är en myt. Däremot berättade Newton själv på äldre dagar att han hade börjat fundera på gravitationen när han såg ett äpple falla i trädgården hemma i Woolsthorpe, där han vistades medan universitetet var stängt för pesten 1665–1666.
Principia 1687
Newton förenar himmel och jord
- Tröghet
- En kropp fortsätter rakt fram om ingen kraft verkar på den.
- Kraft
- En kraft ändrar rörelsen, mer ju lättare kroppen är.
- Motkraft
- Den som knuffar blir själv knuffad tillbaka lika hårt.
- Gravitation
- Allt drar i allt, svagare ju längre ifrån.
Äpplet föll inte i huvudet på honom – men ett fallande äpple fick honom att tänka.
Newton beskrev själv ett tankeexperiment med en kanon på ett mycket högt berg. Skjuter kanonen iväg kulan rakt ut, faller den till marken en bit bort. Ju snabbare kulan skjuts, desto längre bort landar den, och eftersom jorden är rund kröker sig marken bort under den. Med tillräcklig fart faller kulan hela tiden mot jorden men når aldrig fram. Den går i bana runt jorden.
Så är det med månen. Den faller hela tiden mot jorden, men den rör sig så snabbt i sidled, ungefär en kilometer per sekund, att den aldrig når fram. Newton räknade ut att månen faller omkring 1,4 millimeter mot jorden varje sekund, lika mycket som en fallande sten om man tar hänsyn till att gravitationen blir svagare med avståndet. Därför är det samma kraft som får äpplet att falla.
Bilden är inte skalenlig. Månen är i verkligheten ungefär 60 jordradier bort. På Newtons tid var berget och kanonen ett tankeexperiment, men i dag skjuts satelliter upp i bana enligt samma princip.
Tankeexperimentet
Månen faller – men missar
Kartan följer den vetenskapliga revolutionen genom Europa. Kopernikus bok trycktes i Nürnberg, Tycho Brahe hade ett eget tryckeri på Ven och Galileis bok om teleskopet trycktes i Venedig. Böckerna skrevs på latin, som alla lärda kunde läsa, och spreds över gränserna. Forskarna skrev också många brev till varandra om sina mätningar och idéer.
När kyrkan förbjöd Galileis bok spreds den ändå, och hans sista bok trycktes i det protestantiska Nederländerna, där även Descartes lät trycka sina verk. Där var det lättare att ge ut nya idéer än i länder där kyrkan eller staten granskade böckerna hårdare.
Under 1600-talet bildades vetenskapliga sällskap. Galilei var medlem i Accademia dei Lincei i Rom. Royal Society grundades i London 1660 och Académie des sciences i Paris 1666. Royal Society började 1665 ge ut en av de första vetenskapliga tidskrifterna, och sällskapets valspråk betyder ungefär ”ta ingens ord för det”. Det var sällskapet som stod bakom utgivningen av Newtons Principia 1687. I Sverige grundades Kungliga Vetenskapsakademien 1739.
Ett europeiskt nätverk
Kunskapen reser
Frombork1543 Kopernikus bok om solen i mitten trycks i Nürnberg samma år som han dör.
Ven1576–1597 Tycho Brahe mäter himlen och trycker sina böcker på ön.
Prag1600–1612 Kepler får Tychos mätningar och visar att Mars går i en ellips.
Padua1609–1610 Galilei bygger teleskop. Boken om fynden trycks i Venedig.
Rom1633 Galilei döms. Hans bok förbjuds men sprids ändå i Europa.
Leiden1637–1638 I Nederländerna trycks Descartes metodbok och Galileis sista bok.
Stockholm1650 Descartes dör vid drottning Kristinas hov.
Cambridge och London1660–1687 Royal Society grundas. Newtons Principia trycks i London.
Ordet revolution betyder i dag en snabb och total omvälvning. Den vetenskapliga revolutionen tog nästan 150 år, och begreppet myntades av historiker först på 1900-talet. Det nya var framför allt metoden: att mäta, göra försök och beskriva naturen med matematik, och att lita mer på det som kunde prövas än på gamla auktoriteter.
Mycket byggde ändå på det gamla. Forskarna hade utbildats vid medeltidens universitet, skrev på latin och använde antikens matematik. Redan på 1300-talet hade lärda i Paris kritiserat Aristoteles lära om rörelse. Newton skrev själv i ett brev att han hade kunnat se längre för att han stod på jättars axlar. Nästan alla de stora namnen var dessutom troende kristna som ville förstå Guds skapelse.
Arvet blev upplysningen på 1700-talet. Om förnuftet kunde förstå naturens lagar, kunde det kanske också förbättra samhället, lagarna och utbildningen. I Sverige blev Carl von Linné och Anders Celsius kända naturforskare, och Kungliga Vetenskapsakademien grundades 1739.
En revolution?
Vad var nytt – och vad var gammalt?
- Nytt Mätningar, försök och matematik – pröva i stället för att lita på böckerna.
- Gammalt Universiteten, latinet och antikens matematik. Newton stod, som han skrev, ”på jättars axlar”.
Arvet: om förnuftet kan förstå naturen, kan det kanske förbättra samhället – upplysningen.
Tre tankar och samma fråga: vem av de tre stod för den? Rösta först. Tänk på vem som började i erfarenheten, vem som började i tvivlet och vem som förenade himmel och jord.
Svaren finns i kapitlen Experiment och förnuft och Newton och den nya vetenskapen.
Vem tänkte så?
Tre tankar. Rösta först.
Det var Descartes som ville tvivla på allt tills han hittade något som var helt säkert. Den säkra punkten blev att han själv tänkte: ”Jag tänker, alltså finns jag.”
Därifrån ville han bygga upp kunskapen steg för steg med förnuftet, på samma sätt som man bygger upp ett matematiskt bevis.
Fråga 1 av 3
”Tvivla på allt tills du hittar något som är helt säkert.”
Descartes
Tvivlet ledde honom till ”jag tänker, alltså finns jag”.
Det var Newton som visade att samma kraft, gravitationen, får äpplet att falla och månen att gå runt jorden. Han beskrev det i Principia 1687.
Tanken var revolutionerande, eftersom man sedan Aristoteles hade skilt mellan jorden, där allt förändras, och himlen, där allt är fullkomligt.
Fråga 2 av 3
”Samma kraft får äpplet att falla och månen att gå runt jorden.”
Newton
Gravitationen gäller på jorden och i himlen.
Det var Bacon som menade att man ska samla många iakttagelser och göra försök innan man drar en allmän slutsats. Sättet att gå från många fall till en regel kallas induktion.
Bacon gjorde själv inga stora upptäckter, men hans tankar om metoden blev viktiga för de vetenskapliga sällskapen, till exempel Royal Society i London.
Fråga 3 av 3
”Samla många iakttagelser och gör försök innan du drar en allmän slutsats.”
Bacon
Från många fall till en allmän regel: induktion.
Omkring år 1500 stod jorden i mitten av universum, och kunskapen byggde på antikens auktoriteter. Kopernikus flyttade solen till mitten 1543, Tycho Brahe mätte himlen från Ven och Kepler visade med Tychos mätningar att planeterna går i ellipser. Galilei såg berg på månen, Jupiters månar och Venus faser i sitt teleskop och dömdes av kyrkan 1633.
Bacon och Descartes visade två vägar till säker kunskap, genom försök och genom förnuftet, och Galilei förenade försök och matematik. Newton visade 1687 att samma lagar gäller på jorden och i himlen. Den nya kunskapen spreds genom tryckta böcker och vetenskapliga sällskap och banade väg för upplysningen.
Ta med dig
Fem saker att komma ihåg
- 1Den gamla världsbilden – jorden stod i mitten och antikens böcker var auktoriteter.
- 2Solen i mitten – Kopernikus flyttade jorden, Tycho mätte och Kepler fann ellipserna.
- 3Galilei och teleskopet – nya iakttagelser och en konflikt med kyrkan.
- 4Experiment och förnuft – pröva, mäta och tvivla i stället för att lita på böckerna.
- 5Newton och den nya vetenskapen – samma lagar på jorden och i himlen.
Frågorna har inga givna svar. De handlar om när man ska lita på auktoriteter och när man behöver pröva själv, om hur konflikten mellan Galilei och kyrkan ska förstås och om vad som skulle kunna förändra vår bild av världen i dag.
Försök att ge skäl för din ståndpunkt och lyssna på argumenten för andra svar. Tänk på skillnaden mellan det du vet, det du tror och det du har hört från någon annan.
Prata två och två
Böckerna eller ögonen?
- Vilka auktoriteter litar du på i dag – och när borde du pröva själv?
- Var striden mellan Galilei och kyrkan en strid mellan tro och vetenskap, eller handlade den om något mer?
- Vad skulle i dag kunna vara lika omvälvande som att jorden inte står i mitten?