Den grekiske filosofen Aristoteles levde på 300-talet före Kristus. Ändå var det hans böcker som studenterna i Paris, Oxford och så småningom Uppsala läste mer än nästan några andra, mer än femtonhundra år senare. Hur gick det till?
Presentationen följer hans tankar från Aten genom Bysans och Bagdad till Västeuropas kloster och universitet. Den visar hur kyrkans lärda försökte förena hans filosofi med kristen tro i det som kallas skolastiken, och varför hans auktoritet till sist fick ge vika när nya iakttagelser inte stämde med det han hade skrivit.
Antiken och medeltiden
Aristoteles, kyrkan och skolastiken
Hur en grekisk filosofs tankar reste genom tre kulturer och blev grunden för medeltidens universitet.
Det är en vanlig myt att man på medeltiden trodde att jorden var platt. De lärda i Europa visste att jorden är ett klot. Det hade Aristoteles redan förklarat: vid en månförmörkelse är jordens skugga på månen alltid rund, och den som reser norrut eller söderut ser andra stjärnor över horisonten.
Klotet fanns i läroböckerna vid de medeltida universiteten, och i konsten höll kungar ett klot som tecken på sin makt över världen. Myten om den platta jorden spreds först på 1800-talet, bland annat i berättelser som ville få medeltiden att se mörk och okunnig ut. Vad vanliga bönder tänkte vet vi mindre om, eftersom de sällan skrev något.
Gissa först
”På medeltiden trodde de flesta lärda att jorden var platt.”
Stämmer inte.
De lärda visste att jorden är ett klot. Det stod redan hos Aristoteles.
Många ord i dagens skola och universitet kommer från medeltiden. Ordet universitet kommer av latinets universitas, som betydde en sammanslutning. De första universiteten var just sammanslutningar av lärare och studenter, inte byggnader.
Titlarna magister och doktor kommer också därifrån. Magister betyder lärare, och doktor kommer av latinets docere, att undervisa. Den som blir doktor i Sverige i dag försvarar sin avhandling vid en disputation, där en opponent kritiserar den inför publik. Det är en direkt arvtagare till medeltidens disputationer, som du får se längre fram.
Ordet logik kommer av grekiskans logos, som betyder ord, tal eller förnuft. Läran om hur man drar giltiga slutsatser ordnades av Aristoteles.
Spår i dag
Medeltiden finns kvar i skolan
- Universitet
- Av latinets universitas – en sammanslutning av lärare och studenter.
- Magister och doktor
- Titlar från medeltidens universitet.
- Disputation
- Den som blir doktor försvarar fortfarande sin avhandling mot en opponent.
- Logik
- Läran om giltiga slutsatser, som Aristoteles ordnade.
Med tro menas här det som kristna menade att Gud hade uppenbarat, alltså visat, i Bibeln och genom kyrkans lära. Med förnuft menas det människan kan komma fram till själv, genom att tänka logiskt och iaktta världen.
Aristoteles var ingen kristen. Han levde flera hundra år före Jesus och kom fram till sina slutsatser med förnuftet. När hans skrifter blev kända i Västeuropa uppstod därför en fråga som hela presentationen kretsar kring: kan man lita på både tron och förnuftet, och vad gör man om de verkar säga olika saker?
Spänningen
Tro eller förnuft?
- Tro Det Gud har uppenbarat i Bibeln och kyrkans lära.
- Förnuft Det människan kan förstå genom att tänka och iaktta.
Medeltidens lärda ville ha båda. Men vad gör man om de säger olika saker?
Tidslinjen visar de viktigaste hållplatserna. Aristoteles undervisade i Aten på 300-talet före Kristus. När Västrom föll på 400-talet försvann det mesta av hans skrifter ur Västeuropa, men de bevarades på grekiska i Bysans och översattes till arabiska i Bagdad från 700- och 800-talen.
På 1100-talet översattes de till latin, bland annat i Toledo i Spanien, och på 1200-talet blev de kärnan i undervisningen vid de nya universiteten. Thomas av Aquino förenade då Aristoteles med kristen tro. På 1600-talet ifrågasattes hans världsbild, och Galilei dömdes av kyrkan för att ha försvarat att jorden rör sig runt solen.
Översikt
Från Aten till Galilei
timeline title Nästan två tusen år 300-talet f.Kr. : Aristoteles i Aten 400-talet : Västrom faller 800-talet : Översättningar i Bagdad 1100-talet : Översättningar i Toledo 1200-talet : Thomas av Aquino 1600-talet : Galilei döms
Det första kapitlet handlar om Aristoteles själv och om de tankar som senare fick så stor betydelse: att kunskap börjar i det vi kan iaktta, att man kan dra säkra slutsatser med logik, att allt har fyra slags orsaker och att jorden står stilla i mitten av ett universum av sfärer.
Tänk på att Aristoteles inte hade några instrument som teleskop eller mikroskop. Han byggde sin bild av världen på det man kunde se med blotta ögat och på noggrant tänkande. Mycket av det han kom fram till var fel, men sättet att fråga och ordna kunskap levde vidare.
Aristoteles ordnar världen
Iaktta, sortera och dra slutsatser.
Aristoteles föddes 384 före Kristus i Stagira i norra Grekland och dog 322 före Kristus. Han studerade i omkring tjugo år vid Platons skola, Akademin, i Aten. Senare var han lärare åt den unge Alexander, som blev Alexander den store, och grundade så småningom en egen skola i Aten, Lykeion.
Platon menade att den verkliga sanningen finns i idéerna, bortom det vi ser. Aristoteles började i stället i det vi kan iaktta med sinnena. Han samlade uppgifter om hundratals djurarter, beskrev hur de var byggda och levde och delade in dem i grupper.
Han skrev om nästan allt: logik, fysik, astronomi, biologi, själen, etik, politik, retorik och diktkonst. Många av hans skrifter är förlorade, och det som finns kvar är till stor del anteckningar till hans undervisning.
384–322 f.Kr.
Filosofen som sorterade allt
Elev till Platon i Aten och lärare åt Alexander den store. Han skrev om djur, stjärnor, politik, etik och logik.
Kunskap börjar i det vi kan iaktta.
Han samlade fakta om hundratals djurarter och delade in dem i grupper.
En syllogism är en slutsats som dras ur två påståenden, premisser. Om premisserna är sanna och slutledningen har rätt form, måste slutsatsen också vara sann. Exemplet med Sokrates är det klassiska skolexemplet, även om det inte kommer från Aristoteles själv.
Aristoteles var den förste som ordnade läran om giltiga slutsatser till ett system. Han visade vilka former som håller och vilka som inte gör det. Formen ”Alla A är B. Alla B är C. Alltså är alla A C” håller alltid. Formen ”Alla A är B. C är B. Alltså är C A” håller inte: alla katter är djur, och en hund är ett djur, men det gör inte hunden till en katt.
Hans logik var grunden för undervisningen i Europa i nästan två tusen år. Men tänk på att logiken bara visar att slutsatsen följer av premisserna. Om en premiss är fel kan slutsatsen bli fel, hur logisk den än ser ut.
Logiken
Syllogismen
Två premisser ger en slutsats.
flowchart LR A[Alla människor är dödliga] --> C[Alltså är Sokrates dödlig] B[Sokrates är en människa] --> C
Är premisserna sanna och formen rätt, kan slutsatsen inte vara falsk.
Aristoteles menade att man inte har förstått en sak förrän man kan svara på fyra frågor om den. Materialorsaken är vad saken består av. Formorsaken är vad som gör den till just den sak den är, dess form eller ritning. Den verkande orsaken är det som har fått den att bli till. Ändamålsorsaken är det den finns till för, dess mål.
Exemplet med en staty brukar användas: den är gjord av marmor, den har formen av en människa, en bildhuggare har huggit den och den finns för att hedra någon. Men Aristoteles använde orsakerna lika mycket om naturen. Ett ekollon växer för att bli en ek, och det är ekens ändamål.
Att allt i naturen har ett mål kallas teleologi, av grekiskans telos, mål. Den tanken blev viktig för kyrkans lärda, eftersom den gick lätt att förena med tanken på en skapare som har gett allt ett syfte. Den moderna naturvetenskapen frågar däremot nästan bara efter verkande orsaker.
Varför?
Fyra orsaker
- Materialorsak
- Vad är den gjord av? Statyn är av marmor.
- Formorsak
- Vad gör den till det den är? Formen av en människa.
- Verkande orsak
- Vad fick den att bli till? Bildhuggaren.
- Ändamålsorsak
- Vad finns den till för? För att hedra någon.
Allt i naturen har ett mål, menade han. Ekollonet växer för att bli en ek.
Aristoteles menade att jorden står stilla i mitten av universum. Runt den finns genomskinliga sfärer, en sorts klot i varandra, som bär månen, solen, planeterna och längst ut fixstjärnorna. Världsbilden kallas geocentrisk, av grekiskans ge, jord. Den räknades senare om och fylldes på av astronomen Ptolemaios på 100-talet efter Kristus, och den bilden lärde man ut under medeltiden.
Under månen består allt av fyra element: jord, vatten, luft och eld. Varje element har sin naturliga plats. Jord är tyngst och strävar mot mitten, därför faller en sten. Eld strävar uppåt, därför stiger lågorna. Här föds, förändras och förgås allt.
Över månen är allt gjort av ett femte element, etern. Där förändras ingenting, och himlakropparna rör sig i eviga, fullkomliga cirklar. Därför blev det så omvälvande när man med teleskop senare såg berg på månen och nya stjärnor på himlen.
Världsbilden
Jorden i mitten
Världsbilden höll i nästan två tusen år.
Tre påståenden och samma fråga: vilken av Aristoteles orsaker handlar det om? Rösta först. Fråga dig om påståendet säger vad något är gjort av, vad eller vem som fick det att bli till, eller vad det finns till för.
Formorsaken är inte med bland svaren den här gången. Den är ofta svårast att skilja från de andra, eftersom formen och ändamålet kan hänga ihop.
Vilken orsak?
Tre påståenden. Rösta först.
Att kniven är gjord av stål säger vad den består av. Det är materialorsaken. Samma material kan bli många olika saker, så materialet ensamt förklarar inte varför det blev just en kniv.
För att förstå kniven helt behöver du också veta vem som gjorde den, vilken form den har och vad den ska användas till.
Fråga 1 av 3
”Kniven är gjord av stål.”
Materialorsak
Stålet är det kniven består av.
Att ekollonet växer för att bli en ek säger vad det strävar mot. Det är ändamålsorsaken. Aristoteles menade att allt i naturen har ett sådant mål, inte bara de saker människor tillverkar.
I dag förklarar biologin ekens växt med verkande orsaker, som arvsmassa, ljus, vatten och näring, och inte med att ekollonet har ett mål.
Fråga 2 av 3
”Ekollonet växer för att bli en ek.”
Ändamålsorsak
Eken är målet som ekollonet strävar mot.
Att smeden smidde kniven säger vem som fick den att bli till. Det är den verkande orsaken. Det är den sortens orsak vi oftast menar i dag när vi frågar varför något har hänt.
Smeden hade också en bild i huvudet av hur kniven skulle se ut. Den bilden motsvarar formorsaken.
Fråga 3 av 3
”Smeden smidde kniven.”
Verkande orsak
Smeden fick kniven att bli till.
Det andra kapitlet handlar om hur Aristoteles skrifter överlevde i mer än tusen år efter hans död. Böcker skrevs för hand, och en text fanns bara kvar så länge någon brydde sig om att skriva av den.
Texterna bevarades på grekiska i Bysans, översattes till arabiska i Bagdad och kommenterades av filosofer i den islamiska världen. På 1100-talet översattes de till latin och kom tillbaka till Västeuropa. Det är alltså tack vare tre kulturer och tre språk som de finns kvar.
Texternas långa resa
Bevarade och översatta i tre kulturer.
Romarriket delades i en västlig och en östlig del. Västrom föll på 400-talet, och i Västeuropa blev det ont om böcker, skolor och människor som kunde grekiska. Omkring år 500 översatte filosofen Boethius några av Aristoteles skrifter om logik till latin. I flera hundra år var det nästan allt av Aristoteles som fanns att läsa i väst.
Östrom, som vi kallar Bysantinska riket, levde vidare i ytterligare tusen år med Konstantinopel som huvudstad. Där talade och skrev man grekiska, och de gamla texterna skrevs av gång på gång. De flesta handskrifter med Aristoteles grekiska text som finns i dag är bysantinska avskrifter.
Efter Roms fall
Glömd i väst, bevarad i öst
När Västrom föll blev det ont om böcker och om människor som kunde grekiska.
I väst fanns bara några av hans skrifter om logik – på latin.
I Bysans skrevs de grekiska texterna av, gång på gång.
Bagdad grundades på 700-talet som huvudstad för abbasiderna, en dynasti av kalifer. Under 700- till 900-talen översattes en stor mängd grekisk filosofi, medicin, matematik och astronomi till arabiska, ofta via syriska. Många av översättarna var kristna som kunde både grekiska, syriska och arabiska.
Filosofer i den islamiska världen läste Aristoteles noggrant och byggde vidare på honom. De kallade honom ”den förste läraren”. Ibn Sina, som i Europa kallades Avicenna, skrev om filosofi och medicin på 1000-talet. Ibn Rushd, som levde i Córdoba i Spanien på 1100-talet och i Europa kallades Averroës, skrev så grundliga kommentarer till Aristoteles att de lärda i väst helt enkelt kallade honom Kommentatorn.
Också de mötte frågan om tro och förnuft. Ibn Rushd menade att filosofin och den islamiska tron inte kan säga emot varandra om man förstår dem rätt, en fråga som snart skulle bli lika viktig i det kristna Europa.
Bagdad
Översatt till arabiska
Från 700- och 800-talen lät kaliferna i Bagdad översätta grekisk filosofi och vetenskap.
Aristoteles blev ”den förste läraren”.
Ibn Rushd i Córdoba skrev så grundliga kommentarer att han i väst kallades Kommentatorn.
Kartan följer Aristoteles skrifter och tankar under nästan två tusen år. Alexander den store, som Aristoteles hade undervisat, grundade Alexandria 331 f.Kr. Stadens bibliotek samlade avskrifter av grekiska böcker. Det förstördes inte vid ett enda tillfälle: en brand under Caesars krig 48 f.Kr. skadade det, och sedan förföll det under flera hundra år. Lärda i Alexandria fortsatte att kommentera Aristoteles ända in på 500-talet.
I Bysans skrevs de grekiska texterna av, och i Bagdad översattes de till arabiska på 800- och 900-talen. Arabiska texter och kommentarer spreds till al-Andalus, det muslimska Spanien, där Ibn Rushd verkade i Córdoba. Toledo erövrades av det kristna kungariket Kastilien 1085. På 1100-talet översatte bland andra Gerhard av Cremona där dussintals verk från arabiska till latin, ofta med hjälp av judiska lärda. Det fanns också en andra väg: på 1100- och 1200-talen översattes Aristoteles direkt från grekiska till latin, med handskrifter från Bysans, och de översättningarna blev de mest lästa.
Vid universitetet i Paris blev Aristoteles grunden för studierna, och Thomas av Aquino, som föddes mellan Rom och Neapel och studerade i Neapel, undervisade där. På 1300-talet verkade William av Ockham i Oxford och London. Hans sätt att tänka präglade universitetet i Erfurt, där Martin Luther studerade. År 1517 angrep Luther i Wittenberg både skolastikens teologi och påvens makt.
Textens resa
Från Aten till Wittenberg
Aten300-talet f.Kr. Aristoteles undervisar och skriver om logik, naturen, etiken och politiken.
Alexandria200-talet f.Kr. Staden som Aristoteles elev Alexander den store grundade blir antikens stora lärdomscentrum. Här samlas och kommenteras grekiska texter.
Konstantinopel500–1400-talet I Bysans skrivs de grekiska texterna av och bevaras.
Bagdad800–900-talet Lärda översätter Aristoteles till arabiska och skriver kommentarer.
Córdoba1100-talet Ibn Rushd kommenterar Aristoteles. I al-Andalus möts muslimer, judar och kristna.
Toledo1100-talet Texterna översätts från arabiska till latin, ofta med hjälp av judiska lärda.
Paris1200-talet Aristoteles blir grunden vid universitetet. Thomas av Aquino, som studerat i Neapel, förenar hans filosofi med kristen tro.
Oxford och London1300-talet William av Ockham kritiserar skolastiken: tron går inte att bevisa med förnuftet.
Wittenberg1500-talet Martin Luther, skolad i Ockhams tradition, angriper skolastiken och påvens makt.
Det tredje kapitlet handlar om var lärdomen fanns i medeltidens Västeuropa. Under lång tid var det främst i kyrkans kloster och skolor. Från slutet av 1000-talet växte universiteten fram, och det var där Aristoteles fick sin stora betydelse.
Kyrkan var den starkaste gemensamma institutionen i Västeuropa. Den fanns i varje by, ägde stora jordegendomar och hade de flesta som kunde läsa och skriva. Mer om kristendomens historia finns i presentationen Kristendom.
Kyrkan och universiteten
Där lärdomen samlades och fördes vidare.
I klostren skrev munkar och nunnor av böcker för hand, både Bibeln och texter av antika författare. Utan deras arbete hade mycket av den latinska litteraturen gått förlorad. Vid klostren och domkyrkorna fanns också skolor, som framför allt utbildade präster.
Latinet var kyrkans språk och de lärdas gemensamma språk i hela Västeuropa. En lärd från Sverige kunde skriva till en lärd i Italien eller studera i Paris utan att kunna franska.
Kunskap handlade till stor del om att läsa och förstå auktoriteter, alltså texter som man litade på: Bibeln, kyrkofäderna som Augustinus och några antika författare. Att något stod hos en auktoritet var ett starkt argument. Det skulle bli både en styrka och en svaghet.
Medeltidens Europa
Kyrkan bar lärdomen
- Klostren
- Munkar och nunnor skrev av böcker för hand.
- Latinet
- Ett gemensamt språk för lärda i hela Västeuropa.
- Skolorna
- Kloster- och domkyrkoskolor utbildade präster.
- Auktoriteterna
- Bibeln, kyrkofäderna och några antika författare.
Universiteten växte fram ur skolorna i de stora städerna, när lärare och studenter gick samman för att skydda sina intressen. Bologna, som var känt för juridik, brukar räknas som det äldsta och växte fram i slutet av 1000-talet. Paris, som var störst i teologi, och Oxford tog form under 1100-talet och var etablerade omkring år 1200.
Universiteten hade särskilda rättigheter från påven och kungarna. Lärarna och studenterna räknades ofta som en del av kyrkan, och många blev präster. Uppsala universitet grundades 1477 med påvens tillstånd och är det äldsta i Norden. Dessförinnan reste svenska studenter till Paris, Prag och Rostock för att studera.
Universiteten
Lärare och studenter går samman
timeline title De första universiteten Sent 1000-tal : Bologna Omkring 1200 : Paris : Oxford 1477 : Uppsala
Uppsala, grundat 1477, är Nordens äldsta universitet.
En student började vid artes-fakulteten, de fria konsternas fakultet, ofta i fjortonårsåldern. Där läste man latin, logik, retorik, matematik, astronomi och musik. Från 1200-talet var Aristoteles logik och naturlära kärnan i undervisningen. Den som klarade studierna blev först baccalaureus och sedan magister.
Efter artes kunde man fortsätta vid någon av de högre fakulteterna: teologi, juridik eller medicin. Teologin räknades som den förnämsta och tog längst tid.
Aristoteles naturfilosofi var inte självklar från början. I Paris förbjöds undervisning i den 1210, eftersom den på flera punkter verkade strida mot tron, till exempel genom att världen alltid hade funnits. Men 1255 stod hans böcker på listan över det alla studenter måste läsa.
Studierna
Först Aristoteles, sedan resten
flowchart LR A[Artes – de fria konsterna] --> T[Teologi] A --> J[Juridik] A --> M[Medicin]
I Paris förbjöds hans naturlära 1210. År 1255 var den obligatorisk.
Det fjärde kapitlet handlar om skolastiken, det sätt att tänka och undervisa som präglade de medeltida universiteten från 1100-talet. Skolastikerna ville använda förnuftet, och särskilt Aristoteles logik, för att förstå och försvara den kristna tron.
Kapitlet visar hur en skolastisk fråga var uppbyggd, hur Thomas av Aquino förenade Aristoteles med kristen tro och hur Ockham drog gränsen mellan tro och förnuft på ett annat sätt.
Skolastiken
Tro och förnuft i samma system.
De medeltida lärda märkte att auktoriteterna inte alltid var överens. Bibeln, kyrkofäderna och Aristoteles kunde säga olika saker om samma fråga. På 1100-talet samlade filosofen Petrus Abaelardus sådana motsägelser i en bok med den talande titeln Ja och nej.
Skolastikerna löste inte motsägelserna genom att välja en auktoritet och strunta i resten. De ställde argumenten mot varandra, gjorde noggranna skillnader mellan ordens betydelser och försökte visa att motsägelsen bara var skenbar. Namnet skolastik kommer av latinets scholasticus, den som hör till skolan.
Målet var inte att ersätta tron med förnuftet. Förnuftet skulle hjälpa tron att förstå sig själv. Det har kallats ”tro som söker förståelse”.
Skolastiken
När auktoriteterna säger emot varandra
Bibeln, kyrkofäderna och Aristoteles var inte alltid överens. Skolastikerna ställde argumenten mot varandra och prövade dem med logik.
Förnuftet skulle inte ersätta tron – utan hjälpa den att förstå.
Vid universiteten övade man förnuftet i disputationer. En lärare ställde en fråga, en student försvarade ett svar och andra kom med invändningar. Till sist gav läraren sitt avgörande. Samma ordning användes när de lärda skrev böcker.
Exemplet kommer från Thomas av Aquinos stora verk Summa theologiae, där han ställer frågan om Gud finns. Först kommer invändningarna mot det svar han själv ska ge, och han tar dem på allvar. Sedan kommer ett argument från en auktoritet åt andra hållet, därefter hans eget svar med skäl och sist ett bemötande av varje invändning.
Svaret bygger på Aristoteles: allt som rör sig har satts i rörelse av något annat, och kedjan kan inte gå bakåt i oändlighet. Det måste finnas en första orsak, som själv inte sätts i rörelse. Den kallar Thomas Gud. Prova gärna själv att ställa upp en fråga på samma sätt, till exempel om skoldagen borde börja senare.
Metoden
Fråga, invändning, svar
- Frågan
- Finns Gud?
- Invändning
- Det onda finns. Om Gud fanns skulle det inte göra det.
- Å andra sidan
- Bibeln låter Gud säga: ”Jag är den jag är.”
- Svaret
- Allt som rör sig sätts i rörelse av något annat. Det måste finnas en första orsak.
- Bemötandet
- Gud tillåter det onda, eftersom något gott kan komma ur det.
Thomas av Aquino levde ungefär 1225–1274. Han var dominikanermunk från Italien och undervisade bland annat vid universitetet i Paris. Han kallade Aristoteles helt enkelt Filosofen och skrev kommentarer till många av hans böcker.
Thomas menade att det finns två vägar till sanning. Med förnuftet kan alla människor förstå mycket om naturen, om logiken och om vad som är ett gott liv. Vissa sanningar kan bara nås genom tron, till exempel att Gud är treenig. Och vissa går att nå på båda sätten, som att Gud finns.
Eftersom båda vägarna kommer från samma Gud kan de inte på riktigt säga emot varandra. Om förnuftet verkar säga emot tron har man tänkt fel någonstans. Thomas syntes av Aristoteles och kristen tro blev med tiden katolska kyrkans viktigaste filosofi.
Thomas av Aquino
Två vägar till sanningen
Sanningen kan inte säga emot sig själv – tro och förnuft måste gå ihop.
Vilhelm av Ockham levde ungefär 1287–1347. Han var franciskanermunk från England och studerade och undervisade i Oxford. Han är mest känd för principen att man inte ska anta fler saker än vad som behövs för att förklara något. Den kallas Ockhams rakkniv, eftersom den skär bort onödiga antaganden.
Den kända formuleringen ”man ska inte mångfaldiga det som finns utan nödvändighet” skrevs av senare författare, men tanken finns hos Ockham. Forskare använder principen än i dag: om två förklaringar förklarar lika mycket, väljer man den med färre antaganden. Det betyder inte att den enklaste förklaringen alltid är sann.
Ockham var också mer tveksam än Thomas till vad förnuftet kan bevisa om Gud. Han menade att mycket i tron inte går att bevisa och måste tas emot i tro. På så sätt började tro och förnuft glida isär, vilket gav naturfilosofin mer frihet.
Vilhelm av Ockham
Ockhams rakkniv
Anta inte fler saker än du behöver för att förklara något.
Den enklaste förklaringen som räcker är att föredra.
Ockham menade också att mycket i tron inte går att bevisa med förnuftet.
Tre händelser och samma fråga: i vilken stad hände det? Rösta först. Tänk på vilket språk texterna översattes till och vem som höll till var.
Svaren finns i kapitlen om texternas resa och om skolastiken.
Var hände det?
Tre händelser. Rösta först.
Det var i Bagdad, abbasidernas huvudstad, som grekisk filosofi och vetenskap översattes till arabiska från 700- och 800-talen. Översättarna arbetade ofta på uppdrag av kalifer och andra rika beskyddare.
Utan de översättningarna hade Ibn Sina och Ibn Rushd inte kunnat skriva sina kommentarer, och mycket hade inte nått Toledo.
Fråga 1 av 3
”Kaliferna låter översätta grekisk filosofi till arabiska.”
Bagdad
Abbasidernas huvudstad blev ett centrum för översättningar.
Thomas av Aquino undervisade vid universitetet i Paris, som var det mest ansedda universitetet för teologi. Han verkade också i Italien.
I Paris pågick på 1200-talet en livlig strid om hur mycket av Aristoteles en kristen kunde godta, och Thomas var mitt i den.
Fråga 2 av 3
”Thomas av Aquino undervisar i teologi vid universitetet.”
Paris
Paris var medeltidens främsta universitet för teologi.
Toledo erövrades av Kastilien 1085. Där fanns arabiska böcker och lärda som kunde både arabiska och latin, och på 1100-talet blev staden ett centrum för översättningar till latin.
Översättningarna gjorde att Västeuropas lärda kunde läsa nästan hela Aristoteles för första gången på flera hundra år.
Fråga 3 av 3
”Arabiska texter översätts till latin, sedan staden har erövrats av Kastilien.”
Toledo
Härifrån nådde texterna universiteten.
Det femte kapitlet handlar om baksidan av att lita på auktoriteter och om hur Aristoteles världsbild till sist föll. Det skedde i det som brukar kallas den vetenskapliga revolutionen på 1500- och 1600-talen.
Tänk på att medeltiden inte var en tid utan tankar. Redan på 1300-talet kritiserade lärda i Paris Aristoteles lära om rörelse. Men hans auktoritet var stark, och det krävdes nya instrument och nya metoder för att rubba den.
Kritik och gränser
När auktoriteten stod i vägen.
När en text räknas som en auktoritet blir det svårt att ifrågasätta den. Man lärde sig vad Aristoteles hade skrivit och diskuterade hur det skulle tolkas, men prövade det mer sällan mot nya iakttagelser. Ironiskt nog var Aristoteles själv en flitig iakttagare.
Ett exempel är hans påstående att tunga föremål faller fortare än lätta. Det låter rimligt men stämmer inte, om man bortser från luftmotståndet. Påståendet ifrågasattes av enstaka tänkare redan under antiken och medeltiden, men det var först på 1500- och 1600-talen som noggranna försök och ny matematik visade hur fallrörelsen faktiskt fungerar.
Det betyder inte att alla medeltida lärda bara upprepade Aristoteles. Flera av dem kritiserade honom skarpt. Men undervisningen byggde på hans texter, och den som ville något annat behövde mycket starka skäl.
Kritiken
”Det står ju hos Aristoteles”
När en text räknas som auktoritet blir det svårt att ifrågasätta den.
Aristoteles menade att tunga föremål faller fortare än lätta.
Först på 1500- och 1600-talen visade noggranna försök att det inte stämmer.
År 1543 gav Nikolaus Kopernikus ut en bok där solen, inte jorden, står i mitten. År 1610 beskrev Galileo Galilei vad han hade sett i sitt teleskop: berg på månen, fyra månar som kretsar kring Jupiter och, något senare, att Venus har faser som månen. Det passade inte med Aristoteles bild av en orörlig jord och en oföränderlig himmel.
År 1616 förklarade kyrkan att läran om en jord som rör sig strider mot Bibeln, och Galilei fick veta att han inte fick försvara den. När han ändå gjorde det i en bok 1632 ställdes han inför inkvisitionen. År 1633 dömdes han, tvingades ta tillbaka sin lära och hölls i husarrest resten av livet. Den kända repliken ”Och ändå rör den sig” finns inte i några samtida källor och är troligen en senare legend.
Konflikten handlade inte bara om tro mot vetenskap. Många av Galileis hårdaste motståndare var professorer som höll fast vid Aristoteles. Katolska kyrkan erkände 1992 att domen mot Galilei var ett misstag. Mer om hur naturvetenskapen prövar sina påståenden finns i presentationen Vetenskaplig metod.
Den vetenskapliga revolutionen
Galilei och kyrkan
- 1543
- Kopernikus: solen står i mitten, inte jorden.
- 1610
- Galilei ser berg på månen och månar kring Jupiter i sitt teleskop.
- 1616
- Kyrkan förklarar att läran om en jord som rör sig strider mot Bibeln.
- 1633
- Galilei döms, tvingas ta tillbaka och hålls i husarrest.
Många av hans motståndare var professorer som höll fast vid Aristoteles.
Aristoteles ordnade kunskapen med iakttagelser, logik och sina fyra orsaker, och hans bild av universum med jorden i mitten höll i nästan två tusen år. Hans skrifter överlevde tack vare avskrivare i Bysans, översättare i Bagdad och Toledo och kommentatorer som Ibn Rushd.
I Västeuropa var det kyrkan som bar lärdomen, först i klostren och sedan vid universiteten, där Aristoteles blev kärnan i undervisningen. Skolastikerna, med Thomas av Aquino i spetsen, försökte förena hans filosofi med kristen tro. Men när auktoriteten blev viktigare än nya iakttagelser stod den i vägen, och på 1600-talet föll hans världsbild.
Ta med dig
Fem saker att komma ihåg
- 1Aristoteles ordnar världen – med iakttagelser, logik och fyra orsaker.
- 2Texternas långa resa – från grekiska via arabiska till latin.
- 3Kyrkan och universiteten – där lärdomen samlades och fördes vidare.
- 4Skolastiken – tro och förnuft i samma system.
- 5Kritik och gränser – auktoriteten fick ge vika för nya iakttagelser.
Frågorna har inga givna svar. De handlar om när det är klokt att lita på en auktoritet och när man behöver pröva själv, och om hur tro och förnuft förhåller sig till varandra.
Försök att ge skäl för din ståndpunkt och lyssna på argumenten för den andra sidan. Du kan gärna använda den skolastiska metoden: ställ frågan, ta upp en invändning, ge ditt svar och bemöt invändningen.
Prata två och två
Lita på auktoriteter?
- Vilka auktoriteter litar du på i dag – och varför?
- Kan tro och förnuft gå ihop, eller hör de till olika områden?
- Vad hade hänt med Aristoteles skrifter om ingen hade översatt dem?