Valet i medierna

Vem bestämmer vad valet handlar om?

Mediernas bevakning påverkar vilka frågor som får uppmärksamhet under en valrörelse. Om sjukvården får stort utrymme i nyheterna kan fler väljare börja granska partiernas vårdpolitik. Det kan gynna partier som väljarna har förtroende för i frågan, men hur människor reagerar beror också på deras erfarenheter och tidigare uppfattningar.

Dagordningsmakt är möjligheten att påverka vilka frågor som uppmärksammas och diskuteras. Redaktionernas urval har betydelse för vilka sakfrågor väljarna möter. Även partier, organisationer och enskilda personer försöker få sina frågor diskuterade. Vilka frågor som får utrymme kan påverka vilka alternativ väljarna jämför, men människors slutsatser kan bli olika. Samma granskning av vårdköer kan övertyga en väljare om att skatten behöver höjas och en annan om att vården behöver organiseras på ett annat sätt.

Bilden: Vägen till väljarnas dagordning går traditionellt via en redaktion som väljer och kontrollerar. I sociala medier kan avsändaren gå förbi det filtret – utan att först bli granskad av en nyhetsredaktion.

En fråga kan få uppmärksamhet genom att ett parti lägger ett förslag, en redaktion gör en granskning eller enskilda personer sprider sina erfarenheter. Vägarna kan också hänga ihop: ett inlägg om brister i vården kan leda till en nyhetsartikel och frågor till ansvariga politiker.

Den som lyckas få upp en fråga på dagordningen påverkar också vad andra behöver förhålla sig till. Om ett parti får stor uppmärksamhet för ett förslag om brottslighet kan andra partier behöva förklara sin rättspolitik, även om de helst hade talat om skolan. Att följa vilka frågor som återkommer i nyheterna är därför ett sätt att undersöka villkoren för valrörelsen. Man kan till exempel jämföra vilka ämnen som får mest utrymme med de frågor som väljarna själva uppger att de tycker är viktigast.

Nyhetsvärdering – varför blir något en nyhet?

Redaktioner har begränsat utrymme och behöver välja vilka händelser de ska rapportera om. Nyhetsvärdering är bedömningen av vad som har nyhetsvärde. Det finns flera modeller som beskriver urvalet. Här använder vi närhet, konsekvenser, sensation och avvikelse, elit samt enkelhet som utgångspunkter. Konflikt är ytterligare ett vanligt nyhetskriterium.

Bilden visar exempel på nyhetskriterier. De hjälper oss att diskutera urvalet, men är ingen regel som bestämmer hur stor en nyhet blir.

Närhet kan gälla tid, rum och kultur. En aktuell händelse har ofta större nyhetsvärde än en äldre. En lokalredaktion i Västerås prioriterar vanligen händelser i sitt spridningsområde. Även språk, gemensamma erfarenheter och kulturell igenkänning kan påverka vad redaktionen bedömer som relevant för publiken. En händelse långt bort kan samtidigt bli en stor nyhet om följderna är omfattande.

Konsekvenser handlar om hur många människor som berörs av en händelse och hur stora följderna blir för dem. Ett förslag om höjd pensionsålder kan få stort nyhetsvärde genom att påverka människors inkomster och planer för framtiden. Sensation och avvikelse gäller sådant som är oväntat eller ovanligt. Om ett parti plötsligt överger en viktig ståndpunkt kan själva överraskningen göra beskedet till en stor nyhet.

Kriteriet elit handlar om att personer och institutioner med makt eller som är välkända ofta får uppmärksamhet. Ett uttalande av statsministern bedöms annorlunda än ett liknande uttalande av en okänd partimedlem, eftersom statsministern har större möjlighet att påverka politiken. Enkelhet gäller hur lätt händelsen är att förklara. Ett tydligt besked om att en skola ska stänga är lättare att sammanfatta än flera års förändringar av kommunens kostnader. Kriterierna överlappar ofta, och redaktionerna behöver väga dem mot varandra.

Ett oväntat partiledarbyte kan uppfylla flera kriterier: händelsen är aktuell, personen välkänd och beskedet lätt att sammanfatta. En pensionsutredning kan vara svårare att förklara, trots att förslagen berör många. Även den kan få stort utrymme, exempelvis om den föreslår en tydlig förändring eller väcker konflikt mellan partierna.

Nyhetsurvalet kan göra att snabba och tydliga händelser får mer uppmärksamhet än långsamma förändringar. Det kan ske även när en journalist har kontrollerat varje uppgift noga. Vinklingen, alltså vilken aspekt artikeln lyfter fram, påverkar också läsarens bild. En text om en skattehöjning kan exempelvis betona hushållens kostnader eller den verksamhet skatten ska finansiera.

Medielogiken i valrörelsen

Partierna anpassar sitt arbete efter hur medierna rapporterar. De kan välja tidpunkt för ett utspel så att det hinner tas upp i dagens nyheter och formulera argument som ryms i ett kort klipp. Medielogik beskriver mediernas sätt att arbeta och presentera innehåll, som andra aktörer kan behöva förhålla sig till.

En redaktion bedömer vad som är värt att rapportera, men tar också hänsyn till vad publiken vill läsa eller se. Uppmärksamhetslogik beskriver hur innehåll väljs och utformas för att få människor att stanna, klicka och dela. Stor räckvidd kan ge annonsintäkter eller hjälpa en avsändare att sprida ett budskap. Journalistiska bedömningar och strävan efter uppmärksamhet påverkar därför ofta samma publicering.

Bilden: Urvalen överlappar ofta – en oväntad händelse kan vara både viktig och klickvänlig – men de svarar på olika frågor.

Konflikt kan både ha journalistiskt nyhetsvärde och dra till sig uppmärksamhet. En debatt om skolans finansiering kan visa väljarna verkliga skillnader mellan förslagen. Om bevakningen främst handlar om vem som vann debatten får sakfrågorna mindre utrymme. Hårda motsättningar kan bidra till polarisering, men en politisk konflikt är inte i sig bevis på att misstron mellan grupper har ökat.

Medier granskar också dem som har makt. Genom grävande journalistik kan redaktioner exempelvis undersöka hur offentliga pengar har använts och om politiker har dolt privata intressen. Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen skyddar fri publicering. En självständig press ger väljarna möjlighet att ta del av granskningar utöver partiernas egna budskap.

Det kan finnas en spänning mellan behovet av snabba nyheter och den tid en granskning kräver. Ett uppseendeväckande påstående kan spridas på några minuter, medan kontrollen av handlingar och intervjuer tar dagar. Om ett obekräftat påstående publiceras för snabbt riskerar det att vilseleda. Om redaktionen väntar behöver den i stället förklara varför andra redan berättar om saken. Hur en redaktion hanterar sådana situationer är relevant när läsaren bedömer dess trovärdighet.

Opinionsmätningar som nyhet

Under en valrörelse publiceras många opinionsmätningar. Resultaten går att presentera i diagram och jämföra över tid. Det gör dem tacksamma att rapportera om, men en tydlig siffra behöver fortfarande tolkas med hänsyn till hur undersökningen gjordes.

En opinionsmätning uppskattar stödet för partierna utifrån svar från ett urval av personer. Felmarginalen beskriver den statistiska osäkerheten kring en skattning och beror bland annat på urvalets storlek, partiets andel och undersökningsmetoden. Olika urval av väljare kan ge något olika resultat även om stödet i befolkningen är oförändrat. En uppgång från 5,4 till 6,1 procent kan därför bero på vilka personer som råkade komma med och svara. För att avgöra om förändringen är statistiskt säkerställd behöver man läsa hur undersökningen har beräknat osäkerheten i just förändringen.

Flera institut publicerar väljarbarometrar, exempelvis Verian, Novus, Demoskop, Ipsos och Indikator Opinion. Uppdragsgivare och metoder kan ändras. Läs därför metodbeskrivningen till den mätning du använder.

I SCB:s partisympatiundersökning i maj 2026 svarade 4 542 personer. Det uppskattade valstödet för Socialdemokraterna var 33,9 procent med en osäkerhetsmarginal på ±1,2 procentenheter, vilket ger intervallet 32,7–35,1 procent. SCB redovisar olika marginaler för olika partier. Intervallet beskriver urvalsosäkerheten enligt undersökningens metod; exempelvis snedvridet bortfall kan ge ytterligare osäkerhet.

Bortfall innebär att tillfrågade personer inte svarar. Om de som avstår har andra politiska uppfattningar än de som svarar kan resultatet bli missvisande. Undersökningsinstitut försöker hantera sådana problem med sina metoder, men felmarginalen täcker inte automatiskt alla tänkbara fel. Därför bör en mätning läsas tillsammans med uppgifter om urval, svarande och insamlingsperiod. En mätning som gjordes före en stor politisk händelse kan dessutom inte visa hur väljarna reagerade på händelsen.

Opinionsmätningar kan också påverka väljarnas överväganden. En väljare kan exempelvis överväga att stödrösta på ett parti nära spärren för att förbättra möjligheten till ett visst regeringssamarbete. En annan kan uppfatta en uppgång som ett tecken på att ett parti har framgång och bli mer intresserad av dess politik. Hur en viss person reagerar beror på både partipreferenser och bedömningen av mätningens trovärdighet. Jämför flera mätningar och följ utvecklingen över tid. En förändring behöver bedömas med sin egen osäkerhet; det räcker inte alltid att jämföra två publicerade intervall.

Sociala medier, algoritmer och filterbubblor

I sociala medier påverkas flödet av vilka konton du följer, vad andra delar och vilka inlägg tjänsten rekommenderar. Rekommendationerna ordnas med algoritmer som kan använda uppgifter om exempelvis vad du klickar på och hur länge du tittar. Företagen bestämmer hur systemen ska fungera.

Bilden: Din aktivitet kan påverka vilka inlägg som rekommenderas. Hur mycket flödet anpassas och vilka andra urval som görs varierar mellan tjänster.

En filterbubbla kan uppstå när personanpassningen gör att man möter ett begränsat urval av uppgifter och perspektiv. En ekokammare beskriver i stället en grupp där liknande uppfattningar upprepas och förstärks, medan invändningar avvisas. Fenomenen kan samverka, men ett personanpassat flöde leder inte automatiskt till något av dem.

Anta att en elev tittar på flera klipp om en viss politisk fråga och får fler liknande klipp rekommenderade. Det kan hjälpa eleven att lära sig mer, men urvalet kan också bli ensidigt om samma argument återkommer. Om eleven dessutom bara diskuterar frågan i en grupp där invändningar avfärdas kan det bli svårare att upptäcka svagheter i argumenten. Här samverkar tjänstens urval med människors egna val av kontakter och källor. För att bedöma flödet behöver man därför undersöka vilka perspektiv som faktiskt finns där och vilka som saknas.

Bekräftelsebias, även kallad konfirmeringsbias, är benägenheten att lättare ta till sig uppgifter som stöder det man redan tror. Den kan påverka hur vi väljer och bedömer källor. Sök därför också efter trovärdiga uppgifter som talar emot din första tolkning.

Partier kan publicera egna inlägg eller samarbeta med influerare. Ett personligt tilltal säger inte om budskapet är självständigt eller ett beställt samarbete. Undersök vem som står bakom innehållet och om någon har betalat för att få det spritt.

Förtroendet för en person kan följa med från ett område till ett annat. Den som brukar ge uppskattade råd om träning eller spel kan få följare att lyssna också på ett politiskt budskap. Följarnas förtroende säger dock inte hur väl personen har kontrollerat uppgifterna. Ett påstående om exempelvis brottsutvecklingen behöver kunna granskas mot sitt underlag även när det framförs av någon man tycker om.

Politisk reklam och nya regler

Sedan den 10 oktober 2025 gäller EU:s förordning om politisk reklam i hela unionen. Valet 2026 är därmed det första svenska riksdagsvalet med de nya kraven.

Politisk reklam som omfattas av förordningen ska märkas och ha information som gör det möjligt att identifiera sponsorn. Ett transparensmeddelande ska bland annat ge uppgifter om finansiering och vilket val eller vilken politisk process reklamen gäller. Kraven omfattar både digital och annan reklam. Mediemyndigheten har tillsyn över bland annat märkningen.

Särskilda dataskyddsregler gäller när politisk reklam på nätet riktas med hjälp av personuppgifter. Profilering som använder känsliga personuppgifter, exempelvis om politiska åsikter eller religion, är förbjuden för sådan reklam. Integritetsskyddsmyndigheten, IMY, ansvarar för denna tillsyn.

Reglerna ska göra det lättare att förstå vem som försöker påverka dig. En privatperson som uttrycker en politisk åsikt behöver däremot inte märka inlägget som reklam bara för att det handlar om politik. Bedöm därför både avsändaren och sammanhanget innan du drar slutsatser av att märkning saknas.

Märkningen hjälper läsaren att skilja ett beställt budskap från redaktionellt innehåll eller en privat åsikt. Uppgifterna om finansiering gör det också möjligt att se vilka intressen som har betalat för spridningen. De visar däremot inte om påståendena i reklamen är riktiga. En annons kan vara korrekt märkt och ändå innehålla en siffra som behöver kontrolleras, en värdering man kan invända mot eller en utvald del av ett större sammanhang.

Desinformation, AI och påverkan utifrån

Desinformation är falsk eller vilseledande information som sprids avsiktligt för att vilseleda. Fel kan också spridas av misstag. Skillnaden gäller avsikten, som inte alltid går att avgöra enbart genom att läsa inlägget. En påverkanskampanj är samordnade försök att påverka uppfattningar eller beteenden. Den kan använda desinformation tillsammans med sanna uppgifter som valts ut för ett visst syfte.

Med generativ AI går det att skapa eller ändra bilder, ljud och filmer. En deepfake efterliknar en verklig person eller händelse på ett sätt som kan få materialet att verka äkta. Ett manipulerat ljudklipp kan exempelvis ge intryck av att en politiker har sagt något som hen aldrig har sagt. Det kan vara svårt för den som hör klippet att avgöra om rösten är äkta. En rimlig första kontroll är därför att söka efter hela talet eller intervjun hos den ursprungliga avsändaren. Även ett äkta klipp kan bli missvisande om det har kortats så att ett avgörande förbehåll eller sammanhang försvinner. Granskningen behöver alltså gälla både materialets ursprung och hur det används.

Flera myndigheter arbetar med valsäkerhet. Myndigheten för psykologiskt försvar arbetar mot otillbörlig informationspåverkan från främmande makt. Valadministrationen har delat ansvar: Valmyndigheten samordnar, kommunernas valnämnder ordnar röstningen och länsstyrelserna gör den slutliga räkningen. Pappersvalsedlar som räknas för hand går att granska och räkna om. Det gör resultatet kontrollerbart även om problem uppstår i digital rapportering.

Källkritik i praktiken

När du granskar ett valbudskap behöver du avgöra vad källan kan användas till och hur mycket du kan lita på uppgifterna. Det är källkritik. Ett partis valmanifest är till exempel en bra källa till vad partiet lovar, men räcker inte för att visa vilka följder förslaget kommer att få. Då behövs också undersökningar och andra bedömningar. Källtillit innebär att ha välgrundade skäl att lita på en källa, till exempel att den redovisar sitt underlag och rättar fel.

Bilden: Fem frågor som fungerar på en valaffisch, ett klipp eller ett inlägg i flödet.

Börja med att undersöka vem som står bakom budskapet och vad avsändaren vill uppnå. Skilj kontrollerbara påståenden från värderingar: ”skatten höjdes med två procentenheter” går att kontrollera mot ett beslut, medan ”skatten är för hög” uttrycker en åsikt. Sök upp originalkällan och jämför med andra trovärdiga källor. Kontrollera att de är oberoende av varandra och inte bara återger samma uppgift.

Om tre konton hänvisar till samma anonyma inlägg har uppgiften fortfarande bara ett ursprung. Flera återgivningar blir då inte flera oberoende bekräftelser. En tidningsartikel som har kontrollerat en handling och intervjuat berörda personer kan däremot tillföra ett eget underlag. Frågan är vad varje källa faktiskt har undersökt och hur läsaren kan följa kontrollen.

Fundera också över din egen reaktion. Ett inlägg som gör dig arg eller bekräftar något du redan tror kan vara lätt att dela utan eftertanke. Stanna då upp och kontrollera underlaget. Starka känslor visar varken att uppgiften är sann eller att den är falsk.

Pröva metoden på ett valbudskap som innehåller en siffra. Leta reda på undersökningen eller beslutet bakom siffran. Jämför vad originalkällan säger med hur budskapet är formulerat, och skriv ned vad som går att belägga och vad som fortfarande är osäkert.

Källor och vidare läsning: Harcup och O’Neill: forskning om nyhetsvärdering, Mediemyndigheten: regler för radio och tv, EU:s förordning om politisk reklam och IMY: riktad politisk reklam.