Totalförsvaret omfattar förberedelserna för att försvara Sverige i krig. Det består av militärt försvar och civilt försvar. Försvaret behöver kunna möta ett väpnat angrepp, samtidigt som människor får vård, mat, vatten och information. Därför berör totalförsvaret verksamheter i hela samhället.
En soldat behöver exempelvis mat och transporter för att kunna utföra sin uppgift. Ett sjukhus behöver el, läkemedel och personal. Om vägar eller elledningar skadas får det följder för båda. Det är sådana beroenden som planeringen måste ta hänsyn till.
Militära och civila resurser på samma plats. Bild via Statens försvarshistoriska museer.
Säkerhetspolitik och beredskap
Säkerhetspolitik handlar om att skydda landets självständighet och människors säkerhet. Diplomati, internationellt samarbete och försvar är olika sätt att göra det. Ett fungerande försvar ska också avskräcka från angrepp: den som överväger att anfalla ska behöva räkna med att möta motstånd.
Krisberedskap är förmågan att förebygga och hantera allvarliga störningar i fredstid, exempelvis omfattande elavbrott eller översvämningar. Totalförsvaret är inriktat på krigsfara och krig. Förberedelserna görs redan i fred. Ett reservkraftverk på ett sjukhus kan behövas både efter en storm och efter ett angrepp. Erfarenheter från fredstida kriser är därför användbara i totalförsvaret, även om krig kan innebära större skador och att hjälp dröjer längre.
Höjd beredskap är ett rättsligt begrepp. Vid krigsfara kan regeringen besluta att höja beredskapen så att samhället ställer om och prioriterar försvarets behov. Det finns två nivåer: skärpt beredskap och högsta beredskap. Om Sverige är i krig råder högsta beredskap. En svår storm innebär alltså inte i sig att det råder höjd beredskap.
Totalförsvaret ska bidra till att bevara Sveriges självständighet och skydda de demokratiska institutionerna. Om riksdag, myndigheter och fria medier kan fortsätta arbeta minskar möjligheterna för en angripare att tvinga fram politiska beslut. Försvaret står samtidigt under demokratisk ledning: riksdagen beslutar om lagar och anslag, och regeringen styr myndigheterna. Säkerhetsåtgärder behöver ha stöd i lag och kunna granskas. Annars riskerar skyddet av demokratin att skada de rättigheter som det ska försvara.
Ett gemensamt ansvar
Försvarsmakten ansvarar för Sveriges militära försvar. I det civila försvaret har många verksamheter uppgifter som liknar dem de har i vardagen. Regionerna ansvarar för huvuddelen av sjukvården. Kommunerna har ansvar för bland annat omsorg, dricksvatten och räddningstjänst. Företag producerar och levererar exempelvis livsmedel, el och transporter. Frivilligorganisationer kan bidra med utbildad personal och hjälp i närområdet.
Översikt över totalförsvaret, från Kalix kommun.
Att verksamheterna är beroende av varandra gör samordningen viktig. Om ett sjukhus har reservkraft men saknar leveranser av bränsle fungerar lösningen bara en begränsad tid. Om personalen inte kan ta sig till arbetet räcker inte heller fungerande utrustning. Övningar kan visa sådana brister innan en verklig händelse inträffar.
Yrkeskunskaper har därför stor betydelse. En elektriker kan reparera en anläggning, en undersköterska kan ge omsorg och en lastbilsförare kan köra nödvändiga varor. Även kunskaper om maskiner, underhåll och livsmedel behövs. Det avgörande är vilka uppgifter som måste lösas och vilken utbildning som krävs för dem.
Internationellt samarbete
Sverige blev medlem i Nato den 7 mars 2024. Nato är en försvarsallians som bygger på kollektivt försvar. Enligt artikel 5 betraktas ett väpnat angrepp mot ett medlemsland som ett angrepp mot alla. Varje allierad ska bistå med de åtgärder som landet bedömer nödvändiga; de kan innefatta militärt våld. Stödets utformning är alltså inte en på förhand bestämd, identisk insats från varje land.
Medlemskapet innebär både rätt till stöd och skyldighet att hjälpa andra allierade. Sverige deltar i gemensam planering och övning och behöver kunna ta emot och stödja allierade förband. Vägar, hamnar, transporter och sjukvård får därmed betydelse också för det gemensamma försvaret. Regeringen beskriver Sveriges roll i Nato.
EU har ett bredare politiskt och ekonomiskt samarbete. Genom EU:s civilskyddsmekanism kan ett land som drabbats av en stor katastrof begära hjälp, exempelvis räddningspersonal eller utrustning. EU samordnar också sanktioner och har fördragsregler om hjälp mellan medlemsländerna. Nato och EU överlappar därför delvis, men har olika uppgifter och organisation.
FN arbetar för internationell fred och säkerhet genom bland annat diplomati, fredsbevarande insatser och humanitärt arbete. Säkerhetsrådet kan besluta om insatser och sanktioner. De fem permanenta medlemmarnas vetorätt kan dock blockera beslut. FN ger inte Sverige samma ömsesidiga försvarsåtagande som Nato.
Samarbetena ger tillgång till fler resurser och större möjligheter att agera tillsammans. De innebär också att Sverige måste ta hänsyn till andra länders behov och prioriteringar. Vilka resurser som ska avsättas till det egna försvaret, gemensamma insatser och civil beredskap är politiska frågor som kan diskuteras och granskas.
Kunskap till alla hushåll
Broschyren Om krisen eller kriget kommer skickades ut till Sveriges hushåll i en ny version i november 2024. Den gavs då ut av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Sedan den 1 januari 2026 heter myndigheten Myndigheten för civilt försvar. Namnet MSB står därför kvar i den tryckta broschyren, medan aktuell information finns på mcf.se.
Om krisen eller kriget kommer, 2024. Utgiven av dåvarande MSB.
Myndighetens råd är att den som kan ska förbereda sig för att klara sig i minst en vecka med bland annat mat, vatten, värme och möjlighet att ta emot information. Rådet om hemberedskap är en rekommendation och ska skiljas från lagstadgad tjänstgöringsskyldighet. Människor har olika ekonomiska, praktiska och medicinska förutsättningar. När fler klarar sina grundläggande behov kan hjälpen lättare nå dem som behöver den mest.
Information är också en del av beredskapen. Sveriges Radio P4 är en viktig kanal vid störningar. Krisinformation.se samlar bekräftad information från myndigheter. Att veta var man kan få besked gör det lättare att bedöma rykten och fatta beslut. Grannar, föreningar och anhöriga kan dessutom hjälpas åt, exempelvis med att nå den som har svårt att själv ta del av information.
Hot i fredstid – hybridhot
Hybridhot innebär att en angripare kombinerar olika metoder för att påverka eller skada ett samhälle. Det kan handla om sabotage, cyberangrepp, ekonomiska påtryckningar och desinformation. Metoderna kan användas före ett öppet krig och tillsammans med militära angrepp. Ett hot blir inte ett hybridhot enbart för att det saknar militära inslag.
Ett tänkt exempel är att en angripare stör en kommuns it-system och samtidigt sprider ett förfalskat meddelande om att dricksvattnet är farligt. Den tekniska störningen försvårar kommunens arbete, medan det falska meddelandet kan få människor att tappa förtroendet för kommunens besked. Flera metoder kan på så sätt förstärka varandra.
Cybersäkerhetsforskaren Pontus Johnson i en serverhall. Bild via Universitetsläraren.
Desinformation är falsk eller vilseledande information som sprids avsiktligt. Propaganda är budskap utformade för att påverka människors åsikter och handlande; den kan använda både riktiga och felaktiga uppgifter. Ett felaktigt påstående kan också bero på ett misstag. Därför behöver man undersöka både innehållet och vad som går att veta om avsändaren och syftet. En olycka, ett företagsköp eller kritik mot regeringen är inte i sig belägg för ett angrepp.
Samhället kan minska sårbarheten genom säkrare it-system, reservrutiner och tydlig information som går att kontrollera. Oberoende journalistik och källkritik hjälper människor att pröva påståenden. Det psykologiska försvaret ska värna möjligheten att fatta självständiga beslut. Det får inte bli en förevändning för att misstänkliggöra saklig kritik eller stänga den demokratiska debatten.
Det militära försvaret
Det militära försvaret ska kunna försvara Sverige och allierade mot väpnade angrepp. Försvarsmakten har en central roll, men får stöd av andra myndigheter som arbetar med exempelvis materiel, forskning och försvarsunderrättelser. Soldater behöver utbildning, fungerande utrustning och övning för att kunna lösa sina uppgifter tillsammans.
Stridsbåt under övningen Aurora 2023. Bild via Regeringskansliet.
Armén, flygvapnet och marinen
Armén genomför markoperationer. Dess förband kan försvara områden, vägar och andra platser som är viktiga för försvaret.
Flygvapnet bevakar och försvarar luftrummet. Flygstridskrafterna kan också stödja operationer på marken och till sjöss.
Marinen verkar till havs, längs kusten och under vatten. Att skydda sjöfart och försvåra en angripares rörelser är viktiga uppgifter.
Hemvärnet
Hemvärnet består av militära krigsförband med lokal förankring och hög beredskap. De kan exempelvis bevaka och skydda viktiga anläggningar. Hemvärnet är en del av Försvarsmakten och ska skiljas från det civila försvaret. Dess personal ansluter frivilligt och tecknar tjänstgöringsavtal. Försvarsmakten kan även lämna stöd vid fredstida kriser, men den militära huvuduppgiften är att kunna möta väpnade angrepp.
Det civila försvaret
Det civila försvaret ska skydda befolkningen, hålla viktiga samhällsfunktioner igång och stödja det militära försvaret vid krigsfara och krig. Det bygger till stor del på verksamheter som redan finns. Sjukvården behöver kunna ta hand om fler skadade och räddningstjänsten måste förbereda sig för omfattande skador. Samtidigt behöver äldreomsorg, dricksvatten och livsmedelsförsörjning fungera så långt det är möjligt.
Ett elavbrott kan få följder i flera verksamheter. Reservkraft och andra reservlösningar minskar sårbarheten.
Myndigheten för civilt försvar stödjer och samordnar arbetet med det civila försvaret. Det innebär inte att myndigheten tar över alla andras uppgifter. Länsstyrelserna samordnar inom länen, regionerna planerar för sjukvården och kommunerna för sina verksamheter. Företag och frivilligorganisationer behöver ingå i planeringen där deras resurser behövs.
En viktig fråga är vad som ska prioriteras när resurserna inte räcker. Ett sjukhus och en militär transport kan exempelvis behöva bränsle samtidigt. Genom gemensam planering kan behoven bli kända och svåra avvägningar förberedas. Målet är att skydda liv och upprätthålla försvarsförmågan även när samhället inte kan fungera som vanligt.
Totalförsvarsplikten
Totalförsvarsplikten omfattar svenska medborgare, även dem som bor utomlands, och andra som är bosatta i Sverige. Den gäller från början av det kalenderår man fyller 16 till slutet av det år man fyller 70. Lagen anger tre former av tjänstgöring. Uppgifterna måste anpassas efter bland annat hälsa och fysisk förmåga.
Åldersgränserna betyder inte att alla ska genomgå militär utbildning. För värnplikt gäller särskilda regler: den gäller svenska medborgare från det år de fyller 19 till och med det år de fyller 47. Grundutbildningen får börja redan vid 18 års ålder. Vilka som skrivs in avgörs efter prövning och utifrån försvarets behov.
Värnplikt och civilplikt
Jägarövning i Arvidsjaur. Bild från Försvarsmaktens bildarkiv.
Värnplikt innebär militär utbildning och tjänstgöring. Plikt- och prövningsverket ansvarar för mönstring och inskrivning. Värnpliktiga kan genomföra grundutbildning och repetitionsutbildning i fredstid och tjänstgöra när beredskapen höjs.
Civilplikt innebär utbildning och tjänstgöring inom utpekade delar av det civila försvaret. Regeringen bestämmer vilka verksamheter som omfattas. Civilplikten har återaktiverats inom kommunal räddningstjänst och elförsörjning. Svenska kraftnät utbildar exempelvis personer som ska kunna reparera skadade elledningar. Även civilpliktsutbildning genomförs i fredstid. Se Myndigheten för civilt försvar om civilplikt och Svenska kraftnäts utbildningar.
Att någon är anställd och krigsplacerad på sin vanliga arbetsplats betyder inte automatiskt att personen har civilplikt. Krigsplaceringen kan bygga på anställningen. Det är viktigt att skilja beslut om civilplikt från arbetsgivarens planering för krig.
Allmän tjänsteplikt
Allmän tjänsteplikt kan beslutas av regeringen när det råder höjd beredskap och viktiga verksamheter behöver personal. Den kan innebära att man ska stanna i sin anställning, fullfölja ett frivilligavtal eller utföra arbete som en behörig myndighet anvisar. Exempelvis kan en förare behöva fortsätta köra nödvändiga transporter.
Skyldigheten bygger på lag och särskilda beslut. Den ger inte vem som helst rätt att beordra andra att arbeta. Vissa beslut kan överklagas, och den som är förhindrad att inställa sig ska kontakta den ansvariga myndigheten. Att utan giltigt skäl bryta mot en laglig skyldighet kan leda till straff. Aktuella besked om den egna tjänstgöringen behöver därför hämtas från Plikt- och prövningsverket eller den myndighet som fattat beslutet.
Källor och vidare läsning
Uppgifter om regler och organisation är kontrollerade den 6 september 2026.
- Myndigheten för civilt försvar: beredskapssystemet och råd om hemberedskap.
- Lag (1994:1809) om totalförsvarsplikt, särskilt 1 och 6 kap., samt lag (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap.
- Natos kollektiva försvar, EU:s civilskydd och FN:s säkerhetsråd.
- Myndigheten för psykologiskt försvar: begrepp och förklaringar.
Se även
- Svenska riksdagspartier – de politiska partierna.
- Utrikes- och säkerhetspolitik – internationella relationer och säkerhet.