Kort: Åtstramande finanspolitik innebär att staten minskar utgifter eller höjer skatter för att bromsa ekonomin, exempelvis vid högkonjunktur.
Om efterfrågan växer snabbare än produktionen kan prisökningarna ta fart. Minskade offentliga inköp ger färre beställningar till företag, medan höjda skatter kan lämna hushållen med mindre pengar att konsumera för. Båda åtgärderna kan dämpa efterfrågan och därmed inflationen. Det kan också användas för att minska statsskulden. Åtstramande finanspolitik är en del av stabiliseringspolitiken och motsatsen till expansiv finanspolitik.
Se även: Finanspolitik, Expansiv finanspolitik, Stabiliseringspolitik