I vardagen pratar du om saker som händer här och nu, med människor som ser samma sak som du. Skolans texter är skrivna på ett annat sätt: tätare, mer abstrakt och med ord som bara finns i ämnet. Många som pratar flytande svenska tycker ändå att läroböckerna är svåra att läsa och att faktatexter är svåra att skriva.
I presentationen följer du Noor. Hon förklarar växthuseffekten för sin kompis Sara med vardagsord. Sedan ska hon skriva samma sak i en faktatext i naturkunskap. Du ser hur hennes meningar packas ihop som i en resväska, och hur du själv kan packa upp skolans täta meningar när du läser.
Presentationen är gjord för Svenska som andraspråk nivå 1 och fungerar också i Svenska nivå 1. I Svenska som andraspråk nivå 1 tar den upp de här delarna av det centrala innehållet:
- ”Struktur och språkliga drag i olika typer av texter.”
- ”Skriftspråkets normer för språkriktighet och vilka språkliga egenskaper som gör att en text fungerar väl i sitt sammanhang.”
- ”Strategier för att läsa och samtala om sakprosa.”
- ”Svenska språkets ordförråd och struktur.”
- ”Jämförelse mellan det svenska språkets uppbyggnad och uppbyggnaden i andra språk som eleven kan.”
- ”Att använda språkliga strategier för olika situationer och för olika syften.”
- ”Språk och språkanvändning med särskild betoning på språklig variation i talat och skrivet språk.”
Ej granskad – kan innehålla fel. Kommentera gärna.
Skriva
Skolspråk och vardagsspråk
Du kan förklara det för en kompis. Varför är det så svårt att skriva det?
Meningarna säger i stort sett samma sak. Båda handlar om att det blir mer koldioxid i luften när vi eldar kol och olja. Fossila bränslen är kol, olja och naturgas, så den andra meningen är lite bredare.
Skillnaden ligger i språket. Den första meningen är vardagsspråk: den berättar vad som händer, med ett verb, ”eldar”. Den andra är skolspråk: det som händer har blivit ett substantiv, ”förbränningen”, och vanliga ord har bytts mot ämnesord som ”atmosfären”.
Linjerna i bilden visar vilka delar som hör ihop. Om du kan dra sådana linjer själv förstår du skolspråket. Det är det du ska träna på i presentationen.
Gissa först
Säger meningarna samma sak?
Ja – samma innehåll.
Den andra är skolspråk: tätare och mer abstrakt.
Noor går första året på gymnasiet och läser svenska som andraspråk. Hon pratar flytande svenska med sina kompisar. På rasten frågar kompisen Sara vad växthuseffekten egentligen är, och Noor förklarar med vanliga ord.
Förklaringen är bra. Noor har förstått att solen värmer jorden, att värmen strålar ut igen och att vissa gaser håller kvar en del av den. Hon vet också att det blir fler sådana gaser när vi eldar olja och kol. I samtalet fungerar orden utmärkt, och Sara förstår.
Lägg märke till hur Noor pratar: hon berättar vad som händer, i tur och ordning, med vanliga verb som ”blir” och ”stoppar”. Det är så vardagsspråk fungerar.
Fallet
Vad är växthuseffekten?
SaraVad är växthuseffekten egentligen?
NoorAlltså, solen lyser på jorden, och då blir marken varm. Sen strålar värmen ut igen, men vissa gaser i luften stoppar en del av den. Och när vi kör bil och eldar olja och kol blir det mer såna gaser. Då blir det varmare.
Nu ska Noor skriva samma sak i en faktatext. Vad händer då?
Noor skriver som hon pratar. Innehållet stämmer, och det finns inga fel i grammatiken. Texten är rätt svenska. Men den är skriven för en kompis, inte för en faktatext i naturkunskap.
Det är inte konstigt. Ingen har förklarat för Noor hur en faktatext låter. Skillnaden mellan vardagsspråk och skolspråk är svår att se, och därför får många elever bara kommentaren ”skriv mer som en faktatext” utan att veta vad de ska ändra.
Ordet ”såna” är talspråk. I skrift skriver man ”sådana”. ”Sen” går bra i vardaglig text, men i en faktatext skriver man oftast ”sedan”.
Fallet
Är Noors text fel?
Nej – det är rätt svenska.
Men den är skriven som man pratar.
Att prata svenska med kompisar och att läsa och skriva skolans texter är två olika saker. I ett samtal får du hjälp av situationen: ni ser samma sak, ni kan peka, fråga och visa med kroppen. I en faktatext finns bara orden, och de måste klara sig själva.
Forskaren Jim Cummins har beskrivit skillnaden med två begrepp: BICS, vardagligt samtalsspråk, och CALP, det språk man behöver för att lära sig och visa kunskap i skolan. Hans forskning visar att det ofta tar betydligt längre tid att nå skolspråket än vardagsspråket.
Eftersom skillnaden inte syns när någon pratar flytande, förklaras den sällan. Den gäller alla ämnen: NO, SO, matematik och yrkesämnen har sitt eget skolspråk. Därför lönar det sig att förstå hur skolspråket är byggt.
Spänningen
Noor pratar flytande. Varför är det svårt att skriva?
Båda är svenska. Skillnaden syns inte – därför förklaras den sällan.
I vardagsspråk berättar man vad som händer med ett verb: ”temperaturen ökar”, ”man förbränner kol”. I skolspråk görs det som händer ofta om till ett substantiv: ”ökningen av temperaturen”, ”förbränningen av kol”. Det kallas nominalisering.
Tänk dig en resväska. En hel mening viks ihop till ett litet paket, ett substantiv. Då får mer plats i texten, och paketet kan användas som en sak i en ny mening: ”Ökningen av temperaturen påverkar isen vid polerna.”
Men något försvinner när man packar. Den som gör något får ofta inte följa med. ”Förbränningen av fossila bränslen” säger inte vem som förbränner. Den som läser måste själv packa upp paketet och lista ut det.
Ord som packas ihop
Ett verb blir ett substantiv – och vem som gör vad försvinner.
”Temperaturen ökar” är en vanlig mening med ett verb. Verbet ”ökar” berättar att något händer. När meningen packas in blir verbet ett substantiv: ”ökningen”. Det som ökar hamnar efter ordet ”av”: ”ökningen av temperaturen”.
Ett substantiv fungerar som en sak. Du kan sätta det först i en ny mening och säga något om det: ”Ökningen av temperaturen är snabb.” Därför används nominaliseringar mycket i faktatexter. De gör det möjligt att säga mycket på lite plats.
Ofta finns också ett sammansatt ord: ”temperaturökningen”. Det betyder samma sak och är ännu tätare.
Packa in
Vad händer när ett verb blir ett substantiv?
Verbet blir ett substantiv.
Hela skeendet ryms i ett paket.
I meningen ”när man förbränner fossila bränslen” finns ett subjekt, ”man”, som gör något. När meningen packas in till ”förbränningen av fossila bränslen” finns ingen plats för ”man”. Den som gör något försvinner ur texten.
Det är en av de viktigaste skillnaderna mellan vardagsspråk och skolspråk. I vardagen säger vi vem som gör vad: ”vi eldar”, ”bönderna odlar”. I skolans texter står det ofta bara ”förbränningen”, ”odlingen” och ”utsläppen”.
När du läser en faktatext kan du fråga dig: Vem gör det här? Ibland står det längre fram i texten, ibland måste du lista ut det själv. Det är en del av att förstå texten.
Packa in
Vart tog ”man” vägen?
Verbet blir ett substantiv – och ”man” får inte plats.
Läsaren måste själv lista ut vem.
Noors tredje mening är ”När vi kör bil och eldar olja och kol blir det mer såna gaser”. Den berättar vad vi gör och vad som händer sedan. I faktatexten packar Noor in det vi gör till ett substantiv: ”förbränningen av fossila bränslen”.
Bensin och diesel, som bilar kör på, görs av olja. Kol, olja och naturgas kallas fossila bränslen. Ordet ”förbränningen” täcker därför både bilkörningen och eldandet.
Lägg märke till att ”vi” försvinner. Det är vanligt i faktatexter. Men den som läser måste förstå att det är människor som förbränner bränslena.
Noors text, mening 3
Hur packar Noor in sin mening?
Det vi gör blir ett substantiv.
Packat ”Förbränningen av fossila bränslen ökar halten av växthusgaser i atmosfären.”
Varje skolämne har ord som sällan används i vardagen: ”atmosfär”, ”jordyta” och ”fossila bränslen” i naturkunskap, ”urbanisering” och ”efterfrågan” i samhällskunskap. De kallas ämnesord. De är mer exakta än vardagsorden och betyder samma sak för alla som läser.
Skolspråket har också många abstrakta ord, som ”följd”, ”orsak”, ”påverkan” och ”förändring”. De handlar inte om saker man kan ta på, utan om hur saker hänger ihop.
Många ämnesord är långa sammansatta ord. De är också ett slags packning, och de går att packa upp om du läser dem bakifrån.
Ämnesord och abstrakta ord
Varje ämne har sina egna ord.
I vardagen säger vi ”luften” och ”marken”. I en faktatext om klimatet skriver man ”atmosfären” och ”jordytan”. Ämnesorden är mer exakta: atmosfären är hela lagret av gaser runt jorden, inte bara luften där du står.
”Fossila bränslen” är ett samlingsnamn för kol, olja och naturgas. ”Växthusgaser” är de gaser som håller kvar värme, till exempel koldioxid och metan.
Det sista ordet, ”följden”, är ett abstrakt ord. Det betyder ”det som händer sedan, på grund av något”. Abstrakta ord som följd, orsak och påverkan visar hur saker hänger ihop i en text.
Ämnesord
Vad heter det i NO-boken?
Svenska bildar gärna nya ord genom att sätta ihop flera ord till ett. Skolspråket är fullt av sådana ord: ”temperaturökningen”, ”koldioxidutsläppen”, ”jordytan”. De ser svåra ut, men de går att packa upp.
I ett sammansatt ord är det sista ordet huvudordet. Det säger vad saken är. Förleden, den första delen, säger vilken sort det är eller vad det gäller. ”Temperaturökningen” är alltså en ökning, nämligen ökningen av temperaturen. ”Jordytan” är en yta, ytan på jorden.
Läs därför långa ord bakifrån: hitta huvudordet sist, och fråga sedan vad det gäller.
Sammansatta ord
Hur läser du ett långt sammansatt ord?
Huvudordet står sist.
Läs bakifrån: vad är det, och vad gäller det?
I sin andra mening byter Noor tre vardagsord mot ämnesord: ”värmen” blir ”värmestrålning”, ”vissa gaser” blir ”växthusgaser” och ”luften” blir ”atmosfären”. Hon lägger också till ”rymden”, så att det blir tydligt vart strålningen ska.
Noor byter också verben: ”strålar ut” blir ”avger” och ”stoppar” blir ”hindrar”. Det kommer du till i nästa kapitel.
Lägg märke till att ”sen” har blivit ”sedan”, och att ordföljden är omvänd: ”Sedan avger den”. Verbet står på plats 2 och subjektet ”den” efter, precis som i presentationen om ordföljd.
Noors text, mening 2
Vilka ord byter Noor ut?
VardagSen strålar värmen ut igen, men vissa gaser i luften stoppar en del av den.
SkolaSedan avger den värmestrålning, men växthusgaser i atmosfären hindrar en del av strålningen från att nå ut i rymden.
I vardagsspråk klarar vi oss långt med några få verb: ”blir”, ”gör”, ”har” och ”får”. I skolspråk väljer man verb som säger precis vad som händer: temperaturen ”stiger”, utsläppen ”ökar”, gaserna ”hindrar” strålningen och förbränningen ”leder till” fler utsläpp.
Skolspråket använder också passiv form: ”Jordytan värms upp av solljuset.” Verbet får -s, och det som det händer något med står först. Den som gör något kommer sist, efter ”av”, eller stryks helt.
Båda sakerna gör texten mer exakt. Men passiv form gör också, precis som nominaliseringar, att den som gör något kan försvinna.
Precisa verb och passiv form
Inte bara ”blir”, ”gör” och ”har”.
”Stiger” är det verb som passar bäst. Temperaturer, priser och vattennivåer stiger. ”Ökar” fungerar också. ”Växer” säger man om sådant som blir större, som en stad, en skog eller en skuld, men inte om temperatur.
Precisa verb gör texten tydligare och kortare. ”Blir varmare” blir ”stiger”, ”blir mer” blir ”ökar”, ”stoppar” blir ”hindrar” och ”gör att” blir ”leder till”.
Ett tips: när du har skrivit ”blir” eller ”gör” i en faktatext, fråga dig om det finns ett verb som säger mer exakt vad som händer.
Precisa verb
Vilket verb passar?
Stiger – eller ökar.
”Växer” säger man om sådant som blir större.
I aktiv form står den som gör något först: ”Solljuset värmer upp jordytan.” I passiv form byter delarna plats. Det som det händer något med står först, och verbet får -s: ”Jordytan värms upp av solljuset.”
Den som gör något kommer efter ”av”, och den delen kan strykas: ”Jordytan värms upp.” Då vet läsaren inte längre vad som värmer. I faktatexter är det vanligt, eftersom det ofta är det som händer som är viktigt.
När du läser en mening i passiv form, fråga: Vem eller vad gör det här? Subjektet i en passiv mening är inte den som gör något.
Passiv form
Vem värmer vem?
Jordytan står först, och verbet får -s.
Delen med ”av” kan strykas.
I Noors första mening ”blir” marken varm. I faktatexten skriver hon ”Jordytan värms upp av solljuset”. Verbet ”värms upp” är både mer precist och i passiv form.
I den sista meningen ”blir” det varmare och varmare. Noor skriver i stället att den högre halten ”förstärker” växthuseffekten och att jordens medeltemperatur ”stiger”. Hon använder också det abstrakta ordet ”följden”.
Nu har alla fyra meningar skrivits om. Snart ser du hela texten före och efter.
Noors text, mening 1 och 4
Vilka verb väljer Noor?
VardagSolen lyser på jorden och då blir marken varm.
SkolaJordytan värms upp av solljuset.
VardagDå blir det varmare och varmare på jorden.
SkolaDen högre halten förstärker växthuseffekten. Följden är att jordens medeltemperatur stiger.
Många språk har ett vardagsspråk och ett skolspråk som skiljer sig åt. I svenska är tal och skrift nära varandra, men skolans texter packar in mer, använder fler ämnesord och längre sammansatta ord.
I engelska kommer många av skolans ord från latin och franska, till exempel ”investigate” i stället för ”find out” och ”increase” i stället för ”go up”.
I arabiska talar man olika dialekter i vardagen, medan standardarabiska används i skolan, i nyheter och i skrift. Även i persiska och dari skiljer sig talspråket tydligt från skriftspråket.
Du som kan fler språk har en fördel: du kan jämföra. Fundera på hur skolspråket och vardagsspråket skiljer sig åt i de språk du kan.
Jämför
Finns det ett skolspråk i andra språk?
Här är det du som kan mest. Tänk på ett språk du kan, till exempel ditt modersmål. Pratar man på ett sätt hemma och skriver på ett annat sätt i skolan? Finns det ord som bara används i skolan eller i nyheterna?
Många som har gått i skolan i ett annat land har lärt sig ämnesorden på det språket. Andra har lärt sig dem först på svenska. Båda delarna är vanliga, och båda går att använda: ett ord du redan kan på ett språk är lättare att lära sig på ett annat.
Ni är experterna
Hur är det i ditt språk?
Skriver man som man pratar?
- Två och två: hur säger du ”växthuseffekten” på ditt språk?
- Vilka skolord lärde du dig först på svenska?
Skolspråket är tätt packat. När du läser en svår mening kan du packa upp den: hitta substantiven som egentligen är ett skeende, gör om dem till verb och fråga vem som gör vad. Säg sedan meningen med vardagsord.
När du skriver går det åt andra hållet. Du börjar med det du kan säga och packar in det steg för steg. Men packa med måtta. En text med för många nominaliseringar blir svår att läsa, även för lärare.
En bra faktatext går att packa upp igen. Om du själv kan säga din text med vardagsord har du förstått den.
Packa upp och packa in
Läser du: packa upp. Skriver du: packa in med måtta.
Steg 1: Leta efter substantiv som egentligen beskriver något som händer. Många slutar på -ning, -else, -ande eller -tion: ökning, uppvärmning, rörelse, användande, produktion.
Steg 2: Gör om substantivet till ett verb och fråga vem eller vad som gör något. ”Avdunstningen” blir ”vatten avdunstar”. Står det inte vem, försök lista ut det.
Steg 3: Säg hela meningen med vardagsord, gärna högt eller tyst för dig själv. ”Avdunstningen ökar när temperaturen stiger” blir ”När det blir varmare avdunstar mer vatten.” Om du klarar det har du förstått meningen.
Strategi: läsa
Packa upp en tät mening
- 1Hitta substantiv på -ning, -else, -ande eller -tion.
- 2Gör om till verb: vem gör vad?
- 3Säg meningen med vardagsord.
Mening A är vardagsspråk. Den är begriplig, men den låter inte som en faktatext. Mening B är överpackad: två nominaliseringar, ”förstärkningen” och ”höjningen”, och ett allmänt verb, ”medför”. Den går att förstå, men läsaren måste packa upp nästan allt själv.
Mening C är lagom packad. Den har ämnesord, ”halten” och ”växthuseffekten”, och precisa verb, ”förstärker” och ”stiger”. Den är tät men lätt att följa.
Det finns inget krav på att packa in så mycket som möjligt. En bra faktatext är exakt och tydlig. Skriv hellre en mening till än en mening som ingen orkar packa upp.
Packa in
Vilken mening passar bäst i en faktatext?
- ADå blir det varmare och varmare på jorden.
- BFörstärkningen av växthuseffekten medför en höjning av medeltemperaturen.
- CDen högre halten förstärker växthuseffekten, och medeltemperaturen stiger.
C – lagom packad.
B är överpackad: läsaren måste packa upp allt själv.
När du ska skriva en faktatext behöver du inte börja med skolspråket. Börja med det du redan kan: förklara innehållet muntligt för någon, till exempel en kompis. Skriv sedan ner det med dina egna ord.
Gå sedan över bron steg för steg. Byt vardagsord mot ämnesord, välj precisa verb och packa in några skeenden till substantiv. Läs till sist texten högt och prova att packa upp den igen. Går det, då hänger texten ihop.
Språkforskaren Pauline Gibbons beskriver undervisning som en bro mellan elevernas vardagsspråk och ämnets skolspråk. Man börjar i det man kan säga och närmar sig skolans sätt att skriva, ett steg i taget.
Strategi: skriva
Från vardag till skolspråk
Läs högt till sist: går texten att packa upp igen?
Tre frågor om det du har lärt dig: att packa upp en nominalisering, att hitta den som gör något i en passiv mening och att läsa ett sammansatt ord bakifrån.
Går du igenom presentationen själv: bestäm dig innan du går vidare, och läs förklaringen bakom frågetecknet efteråt.
Tre frågor
Rösta först – förklara sedan.
”Förbrukningen” är en nominalisering av verbet ”förbruka”, som betyder använda. Packa upp: Vem förbrukar? Det står inte, men det är människor. Meningen betyder alltså att människor använde mer vatten.
”Det kom mer vatten” handlar om något annat, till exempel regn. Det är lätt att gissa så om man inte packar upp substantivet.
Fråga 1 av 3
Packa upp: ”Förbrukningen av vatten ökade.”
Människor använde mer vatten.
Förbrukningen kommer från verbet förbruka: använda.
Meningen är i passiv form: verbet ”värms” har -s. Det som står först, ”vattnet”, är inte den som gör något. Det är solen som värmer, och den står efter ”av”.
I aktiv form blir meningen ”Solen värmer upp vattnet.” Där står den som gör något först.
Fråga 2 av 3
”Vattnet värms upp av solen.” Vem gör något?
Solen.
Passiv form: den som gör något står efter av.
I ett sammansatt ord står huvudordet sist. ”Koldioxidutsläppen” är alltså utsläpp, nämligen utsläppen av koldioxid.
”Utsläppen” är dessutom en nominalisering av ”släppa ut”. Packa upp: Någon släpper ut koldioxid, till exempel bilar, fabriker och kraftverk.
Fråga 3 av 3
Vad är huvudordet i ”koldioxidutsläppen”?
Utsläppen.
Läs bakifrån: utsläppen av koldioxid.
Här är Noors text före och efter. Innehållet är detsamma, men språket har ändrats. Vardagsorden har bytts mot ämnesord, ”blir” har bytts mot precisa verb, en mening står i passiv form och det vi gör har packats in till ”förbränningen av fossila bränslen”.
Ingen av texterna är fel. Den första passar när Noor förklarar för en kompis. Den andra passar i en faktatext i naturkunskap. Att kunna båda och veta när man använder vilken är det som gör texten bra i sitt sammanhang.
Texten efter är tätare, men inte överpackad. Den går fortfarande att läsa högt och förstå.
Fallet
Noors faktatext – före och efter
Före – vardagsspråk
Växthuseffekten
Solen lyser på jorden och då blir marken varm. Sen strålar värmen ut igen, men vissa gaser i luften stoppar en del av den. När vi kör bil och eldar olja och kol blir det mer såna gaser. Då blir det varmare och varmare på jorden.
Efter – skolspråk
Växthuseffekten
Jordytan värms upp av solljuset. Sedan avger den värmestrålning, men växthusgaser i atmosfären hindrar en del av strålningen från att nå ut i rymden. Förbränningen av fossila bränslen ökar halten av växthusgaser i atmosfären. Den högre halten förstärker växthuseffekten. Följden är att jordens medeltemperatur stiger.
En bra text i skolspråk går att packa upp igen. Ta Noors mening ”Förbränningen av fossila bränslen ökar halten av växthusgaser i atmosfären”. Packa upp substantivet: vem förbränner? Det gör vi människor, när vi eldar kol, olja och gas.
Säg sedan hela meningen med vardagsord: ”När vi eldar kol, olja och gas blir det mer växthusgaser i luften.” Nu är vi tillbaka nästan där Noor började, men med fler ord som hon kan använda.
Gör likadant med dina egna texter. Kan du packa upp varje mening med vardagsord, då vet du att du har förstått det du skriver.
Fallet
Går texten att packa upp igen?
Vem förbränner? Vi – när vi eldar.
Tillbaka i vardagsspråk.
Skolspråk packar ihop meningar. Ett skeende blir ett substantiv, en nominalisering, och vem som gör vad kan försvinna. Varje ämne har sina ämnesord, och långa sammansatta ord läser du bakifrån.
Skolspråket väljer precisa verb i stället för ”blir” och ”gör”, och använder ofta passiv form. När du läser packar du upp: vem gör vad? När du skriver packar du in med måtta, så att texten går att packa upp igen.
Ta med dig
Fyra saker att komma ihåg
- 1Ord som packas ihop: ett verb blir ett substantiv – vem som gör vad kan försvinna.
- 2Ämnesord och abstrakta ord: varje ämne har sina ord – läs långa ord bakifrån.
- 3Precisa verb och passiv form: stiger, ökar, hindrar – och den som gör syns inte alltid.
- 4Packa upp och packa in: packa upp när du läser, packa in med måtta när du skriver.
Två meningar ur samhällskunskapen. Den första är skolspråk: packa upp den. Hitta substantivet som är ett skeende, gör om det till ett verb och fråga vem som gör vad. Säg sedan meningen med vardagsord.
Den andra är vardagsspråk: packa in den, som i en faktatext i SO. Byt till ämnesord, välj precisa verb och packa in med måtta. Jämför två och två och läs era meningar högt. Går du igenom presentationen själv kan du skriva meningarna i ditt eget dokument.
Verkstad två och två
Packa upp – och packa in
Packa uppUrbaniseringen ökar efterfrågan på bostäder i städerna.
Packa inNär folk flyttar från landet till städerna behövs det fler bostäder.
- Vem gör vad i den första meningen?
- Skriv den andra som i en faktatext.