Bestämd och obestämd form handlar om hur ett substantiv ser ut: en soffa eller soffan, ett rum eller rummet. Genus handlar om att varje substantiv är antingen ett en-ord eller ett ett-ord. För den som har svenska som modersmål sitter formerna i örat. För den som lär sig svenska finns det ofta ingen känsla att lita på, särskilt om ens eget språk saknar artiklar eller visar bestämdhet på ett annat sätt.
I presentationen följer du Noor, som har flyttat till en ny lägenhet och skriver till sin kompis Sara om den. Meddelandet har sju fel i substantivens och adjektivens former. Du rättar dem ett i taget med hjälp av en strålkastare som tänds när läsaren vet vilken sak det gäller.
Presentationen är gjord för Svenska som andraspråk nivå 1 och fungerar också i Svenska nivå 1. I Svenska som andraspråk nivå 1 tar den upp de här delarna av det centrala innehållet:
- ”Svenska språkets ordförråd och struktur.”
- ”Jämförelse mellan det svenska språkets uppbyggnad och uppbyggnaden i andra språk som eleven kan.”
- ”Grundläggande språkvetenskapliga begrepp som behövs för att på ett strukturerat sätt tala om språkets uppbyggnad och funktion samt diskutera språkriktighetsfrågor.”
- ”Språkinlärarstrategier för andraspråksutveckling.”
- ”Skriftspråkets normer för språkriktighet och vilka språkliga egenskaper som gör att en text fungerar väl i sitt sammanhang.”
Ej granskad – kan innehålla fel. Kommentera gärna.
Språkriktighet
Bestämd och obestämd form, och genus
En soffa eller soffan? Så väljer du formen – även när ingen känsla säger dig vad som låter rätt.
Meningen är fel i Noors meddelande. Sara vet ingenting om soffan, eftersom Noor inte har skrivit om den förut. När något nämns för första gången använder man obestämd form: ”I går köpte jag en soffa på en loppis.”
Men samma mening kan vara rätt i ett annat sammanhang. Om Noor och Sara redan har pratat om en viss soffa, till exempel en som de såg tillsammans, skriver Noor ”soffan”. Formen beror alltså inte på ordet, utan på vad läsaren redan vet. Därför är det svårt att lära sig formerna bara genom att lyssna efter vad som låter rätt.
Gissa först
Noor skriver till Sara. Rätt eller fel?
”I går köpte jag soffan på en loppis.”
Fel – Sara vet inte vilken soffa.
Rätt: ”I går köpte jag en soffa på en loppis.”
Noor går första året på gymnasiet och läser svenska som andraspråk. Hon har flyttat till en ny lägenhet och skriver till sin kompis Sara om den. Meddelandet går att förstå, men sju ord har fel form.
Felen är inte slarv. De följer mönster: ibland tänder Noor strålkastaren för tidigt eller för sent, ibland gissar hon fel genus, och ibland glömmer hon att adjektivet också ska ändras. Tre ord har hon redan fått rätt: skolan, lägenheten och solen.
Läs meddelandet och markera de ord som du tror är fel. Spara din gissning. I slutet ser du hela meddelandet rättat.
Fallet
Noors meddelande
- Till
- Sara
- Ämne
- Min nya lägenhet
Hej Sara!
Nu bor jag i min nya lägenheten. Den ligger nära skolan. Lägenheten har ett stor rum och en kök. Köket är ljus.
I går köpte jag soffan på en loppis. Soffa är blå och mjuk. Jag har ställt den i det stora rum. På morgonen lyser solen på den.
Kom och hälsa på!
Kram
Noor
Hur många ord har fel form? Gissa.
Sju fel – och tre ord som redan är rätt.
Många som har svenska som modersmål kan inte förklara varför det heter ”soffan” i en mening och ”en soffa” i en annan. De hör det. Därför säger lärare ofta att det ska låta rätt. Men känslan kommer av att man har hört formerna tusentals gånger, och den har du kanske inte ännu.
Många språk har inga artiklar alls, och andra visar bestämd form på ett annat sätt än svenskan. Då finns det ingen känsla att låna från ditt eget språk.
I stället kan du ställa en fråga som alltid fungerar: vet läsaren vilken sak jag menar? Om svaret är ja tänds strålkastaren, och då blir det bestämd form.
Spänningen
Varför räcker inte ”det låter rätt”?
Tänk dig att texten är en scen. När en sak kommer in på scenen för första gången är den ny för läsaren. Då använder du obestämd form: en soffa, ett rum. Ordet en eller ett står före substantivet.
När läsaren vet vilken sak du menar lyser strålkastaren på den. Då använder du bestämd form: soffan, rummet. I svenskan sitter den bestämda formen som en ändelse på ordet, inte som ett eget ord före.
Läsaren kan veta vilken sak det gäller på tre sätt: du har nämnt den förut, den syns i situationen, eller det finns bara en sådan sak.
Ny eller känd?
Strålkastaren tänds när läsaren vet vilken sak du menar.
Först kliver soffan in på scenen. Sara har aldrig hört talas om den, så Noor skriver ”en soffa”. Det kallas obestämd form.
Nästa gång Noor skriver om soffan vet Sara vilken det är. Strålkastaren är tänd, och Noor skriver ”soffan”. Det kallas bestämd form. Ändelsen -n visar att läsaren redan känner till saken.
En-ord och ett-ord får olika ändelser: soffan och bilen, men rummet och huset. Det kommer du till i kapitel 2.
Strålkastaren
Vad händer när soffan redan är känd?
I mening 5 skriver Noor om soffan för första gången. Sara vet inte vilken soffa det är, så strålkastaren är tänd för tidigt. Rätt är ”I går köpte jag en soffa på en loppis.”
I mening 6 har det motsatta hänt. Nu vet Sara vilken soffa det gäller, men Noor har inte tänt strålkastaren. Rätt är ”Soffan är blå och mjuk.”
Ett enkelt test: kan du peka på saken tidigare i texten? Då är den känd, och då blir det bestämd form.
Meddelandet, mening 5 och 6
När ska strålkastaren tändas?
Rättat ”I går köpte jag en soffa på en loppis.” ”Soffan är blå och mjuk.”
Sara står i Noors hall, och ytterdörren är öppen. Båda ser vilken dörr Noor menar, så hon säger ”Kan du stänga dörren?”. Dörren har inte nämnts förut, men den är känd från situationen.
”Kan du stänga en dörr?” skulle betyda att det inte spelar någon roll vilken dörr Sara stänger. Det låter konstigt, eftersom Noor menar en bestämd dörr.
Gissa
Sara kommer på besök. Noor säger:
”Kan du stänga … ?”
Dörren – båda ser vilken dörr.
Rätt: ”Kan du stänga dörren?” Den är känd från situationen.
Det första sättet: saken har nämnts förut i texten. Först ”en soffa”, sedan ”soffan”. Noor skriver ”Lägenheten” i mening 3, eftersom hon redan har skrivit om sin nya lägenhet.
Det andra sättet: saken är känd från situationen. Noor skriver ”nära skolan” fast skolan inte har nämnts, eftersom Sara vet vilken skola Noor går i. På samma sätt säger man ”Kan du stänga dörren?”.
Det tredje sättet: det finns bara en sådan sak, som solen, månen och himlen. Därför skriver Noor ”solen” utan att ha nämnt den förut.
Menar du en sak i allmänhet, vilken som helst, använder du obestämd form: ”Jag behöver en soffa.”
Tre vägar till strålkastaren
När vet läsaren vilken sak du menar?
Alla substantiv i svenskan har ett genus. De är antingen en-ord, som en soffa, eller ett-ord, som ett rum. Genus syns inte på ordet självt. Det är som en etikett som ordet alltid bär med sig.
Etiketten bestämmer flera saker: om det heter en eller ett, vilken ändelse ordet får i bestämd form och hur adjektivet böjs. Därför lönar det sig att lära sig etiketten tillsammans med ordet.
En eller ett?
Varje substantiv bär en etikett – men den syns inte på ordet.
En-ord får -en eller -n i bestämd form: bilen, soffan. Ett-ord får -et eller -t: huset, köket, äpplet. Den kortare ändelsen används när ordet slutar på vokal: en soffa blir soffan, ett äpple blir äpplet.
Bestämd form och genus hänger alltså ihop. Slutar ordet på -t i bestämd form singular, som huset och köket, är det ett ett-ord. Slutar det på -n, som bilen och soffan, är det ett en-ord.
Vissa ord ändrar sig lite när ändelsen läggs till. Ett rum blir rummet, med dubbelt m. Kolla i en ordbok när du är osäker.
Etiketten
Blir det -en eller -et?
Det finns ingen regel som säger vilka saker som är en-ord och vilka som är ett-ord. En stol och ett bord är båda möbler. En buss och ett tåg är båda fordon. Genus följer inte betydelsen.
De flesta substantiv är en-ord. Måste du gissa är en därför det säkraste valet. Men det bästa är att lära dig etiketten tillsammans med ordet och att slå upp de ord du är osäker på.
Ingen säker regel
Varför ”en stol” men ”ett bord”?
Vissa ändelser ger en ledtråd. Ord som slutar på -ning, -het och -tion är nästan alltid en-ord: en tidning, en lägenhet, en station.
Ord på -ande eller -ende som betecknar en handling eller något man gör är ofta ett-ord: ett leende, ett påstående. Men samma ändelse kan också beteckna en person, och då är ordet ett en-ord: en studerande, en sökande.
Det är tendenser, inte regler. Ledtrådarna hjälper bara för en del av orden. För resten gäller det att lära in ordet med en eller ett.
Tendenser, inte regler
Kan slutet på ordet ge en ledtråd?
Noor skriver ”en kök”, men kök är ett ett-ord: ett kök. Ingenting i ordet visar det, och kök har ingen ändelse som ger en ledtråd.
Men i mening 4 skriver Noor själv ordet ”köket”, med ändelsen -et. Den visar att kök är ett ett-ord. Bestämd form avslöjar etiketten.
Noor kan alltså kontrollera sin egen text: står det ”köket” i en mening ska det stå ”ett kök” i en annan.
Meddelandet, mening 3
Hur kan Noor veta att det heter ”ett kök”?
Rättat ”… och ett kök.”
Lär dig aldrig ett substantiv utan en eller ett. Skriv ”ett kök”, inte bara ”kök”, i din ordlista och på dina glosor. Säg det högt några gånger, så att en och ett blir en del av ordet.
Lär dig gärna fyra former på en gång: ett kök, köket, kök, köken. Då har du både genus, bestämd form och plural.
När du är osäker kan du slå upp ordet, till exempel i Svenska Akademiens ordlista på svenska.se. Där ser du hur ordet böjs, och den bestämda formen visar om det är ett en-ord eller ett ett-ord.
Strategi
Hur lär du dig etiketten?
Ett adjektiv beskriver ett substantiv: en stor soffa, ett stort rum. Adjektivet ändrar form efter substantivets genus och efter om det är en eller flera.
Med en-ord har adjektivet ingen ändelse: en stor soffa. Med ett-ord får det -t: ett stort rum. Med flera får det -a: stora rum, stora soffor.
Det gäller också när adjektivet står efter ”är”: soffan är stor, rummet är stort, rummen är stora.
Adjektivet följer med
Etiketten bestämmer adjektivets ändelse också.
Adjektivet stor har tre former. Med ett en-ord står det i grundform: en stor soffa. Med ett ett-ord får det -t: ett stort rum. Med flera, oavsett genus, får det -a: stora rum, stora soffor.
Ändelsen följer med även när adjektivet står efter ”är”: rummet är stort, soffan är stor, rummen är stora.
Några adjektiv ändras lite mer. Ny blir nytt med två t: ett nytt rum. Liten blir litet och små: ett litet kök, små rum.
Adjektivet
Vad händer med ”stor”?
I mening 3 skriver Noor ”ett stor rum”. Rum är ett ett-ord, och då ska adjektivet ha -t: ”ett stort rum”.
I mening 4 står adjektivet efter ”är”. Kök är ett ett-ord, så även här behövs -t: ”Köket är ljust.” Det är lätt att glömma, eftersom adjektivet och substantivet inte står bredvid varandra.
Ett sätt att hitta felet: hitta substantivet, kolla etiketten och leta sedan efter adjektiv som hör till det, både före och efter.
Meddelandet, mening 3 och 4
Vad saknas i adjektiven?
Rättat ”Lägenheten har ett stort rum och ett kök. Köket är ljust.”
När ett adjektiv står före ett substantiv i bestämd form visar svenskan bestämdheten tre gånger: ”det stora rummet”. Först ett ord före, sedan -a på adjektivet och sist ändelsen på substantivet. Det kallas dubbel bestämning.
Tänk dig tre lampor som tänds samtidigt. Saknas en av dem blir det fel. Den används med en-ord (den stora soffan), det med ett-ord (det stora rummet) och de med flera (de stora rummen).
Det finns undantag. Efter ord som min och Noors tänds bara två lampor: min nya lägenhet.
Dubbel bestämning
Tre lampor tänds samtidigt – utom när någon äger saken.
I ”det stora rummet” tänds tre lampor. Den första är ordet före: den, det eller de. Den andra är -a på adjektivet. Den tredje är ändelsen på substantivet.
Ordet före följer genus och antal: den stora soffan (en-ord), det stora rummet (ett-ord) och de stora rummen (flera).
Adjektivet får -a i bestämd form, både för en-ord och ett-ord. Det stora rummet, inte det stort rummet.
Tre lampor
Vad händer när ett adjektiv står före?
I mening 7 skriver Noor ”i det stora rum”. Hon har tänt två lampor, det och stora, men substantivet saknar sin ändelse. Rätt är ”i det stora rummet”.
Felet är vanligt för den som kan engelska eller arabiska, där bestämdheten visas före substantivet, med the eller al-. Då känns det som om det räcker med ”det”. I svenskan behövs ändelsen också.
Rummet har förresten nämnts förut, som ”ett stort rum” i mening 3. Därför är det känt nu.
Meddelandet, mening 7
Vilken lampa glömde Noor?
Rättat ”Jag har ställt den i det stora rummet.”
Ord som min, din, hans, hennes, vår och deras visar vems saken är. Det gör också genitiv, som Noors och Saras. De pekar redan ut vilken sak det gäller. Därför får substantivet ingen bestämd ändelse: min lägenhet, Noors kök. Det heter inte ”min lägenheten”.
Adjektivet får ändå -a: min nya lägenhet, Noors stora rum. Kom också ihåg min för en-ord, mitt för ett-ord och mina för flera: min soffa, mitt rum, mina rum.
Några andra ord har egna mönster. Efter nästa och samma står substantivet i obestämd form: nästa vecka, samma dag. Efter den här och den där står det i bestämd form: den här soffan.
Meddelandet, mening 1
Varför inte ”min lägenheten”?
Rättat ”Nu bor jag i min nya lägenhet.”
Språk visar bestämd form på olika sätt. Engelska har ett ord före substantivet: a sofa och the sofa. Engelskan har inget genus på substantiven, så det heter alltid the. Arabiska har den bestämda artikeln al-, som sätts före ordet: bayt betyder hus och al-bayt huset. Arabiska har två genus.
Ryska, ukrainska och polska har inga artiklar, men tre genus. Persiska, turkiska och finska har ingen bestämd artikel och inget genus. Många språk visar alltså inte alls det som svenskan visar med -en och -et.
Ett fel som kommer från ett annat språk är inget att skämmas för. Det visar att du använder det du redan kan. När du vet var skillnaden finns vet du också var du ska titta när du läser igenom din text.
Varför blir det fel?
Hur visar andra språk ”soffan”?
Här är det du som kan mest. Översätt ”en soffa” och ”soffan” till ett språk du kan. Blir det ett ord före, en ändelse, samma ord eller något annat?
Fundera sedan på genus. Har ditt språk genus, och i så fall hur många? Jämför med en kamrat och fundera på vilka svenska fel som blir lätta att göra om man tänker på sitt eget språk.
Ni är experterna
Hur är det i ditt språk?
Säg ”en soffa” och ”soffan” på ditt språk. Vad ändras?
- Två och två: har ditt språk genus?
- Vilket svenskt fel blir då lätt att göra?
När du läser igenom en text kan du ställa tre frågor till varje substantiv. Den första: är saken ny eller känd för läsaren? Ny ger obestämd form, känd ger bestämd form.
Den andra: är ordet ett en-ord eller ett ett-ord? Slå upp det om du inte är säker. Etiketten styr både ändelsen och adjektivet.
Den tredje: står det något före substantivet? Ett adjektiv i bestämd form kräver tre lampor: det stora rummet. Ett ord som min eller Noors gör att substantivet inte får någon ändelse: min nya lägenhet.
Korrläs din text
Tre frågor till varje substantiv
- 1Ny eller känd för läsaren?
- 2En eller ett? Slå upp om du är osäker.
- 3Står det adjektiv, den, det eller min före?
Nu får du pröva själv. Du får se tre meningar och ska avgöra om de är rätt eller fel. Rösta först och förklara sedan varför.
Använd de tre frågorna: ny eller känd, en eller ett, och vad som står före substantivet.
Rätt eller fel?
Tre meningar. Rösta först – förklara sedan.
Hus är ett ett-ord: ett hus. Då ska adjektivet ha -t. Rätt är ”Vi bor i ett gammalt hus.”
Gammal böjs som andra adjektiv: en gammal soffa, ett gammalt hus, gamla hus.
Fråga 1 av 3
”Vi bor i ett gammal hus.”
Fel
Hus är ett ett-ord. Rätt: ”Vi bor i ett gammalt hus.”
Det finns bara en måne, så den är alltid känd. Därför står den i bestämd form redan första gången: månen, precis som solen.
Meningen är alltså rätt, fast månen inte har nämnts förut.
Fråga 2 av 3
”Vi tittade på månen i går kväll.”
Rätt
Det finns bara en måne – den är alltid känd.
Min visar redan vems cykel det är. Efter ord som min, din och Noors får substantivet ingen bestämd ändelse. Rätt är ”Hon lånade min cykel.”
Med ett adjektiv tänds två lampor: ”Hon lånade min nya cykel.”
Fråga 3 av 3
”Hon lånade min cykeln.”
Fel
Min pekar redan ut cykeln. Rätt: ”Hon lånade min cykel.”
Här ser du Noors meddelande före och efter. Strålkastaren är tänd när Sara vet vilken sak det gäller (en soffa, soffan), etiketten är rätt (ett kök), adjektiven har rätt ändelse (stort, ljust) och rätt lampor är tända (det stora rummet, min nya lägenhet).
Jämför med din gissning från början. Hittade du alla sju felen? Och såg du att skolan, lägenheten och solen var rätt redan från början?
Fallet
Noors meddelande – före och efter
Före – fel markerade
Hej Sara!
Nu bor jag i min nya lägenheten. Den ligger nära skolan. Lägenheten har ett stor rum och en kök. Köket är ljus.
I går köpte jag soffan på en loppis. Soffa är blå och mjuk. Jag har ställt den i det stora rum. På morgonen lyser solen på den.
Kom och hälsa på!
Kram
Noor
Efter – rättat
Hej Sara!
Nu bor jag i min nya lägenhet. Den ligger nära skolan. Lägenheten har ett stort rum och ett kök. Köket är ljust.
I går köpte jag en soffa på en loppis. Soffan är blå och mjuk. Jag har ställt den i det stora rummet. På morgonen lyser solen på den.
Kom och hälsa på!
Kram
Noor
Bestämd form handlar om läsaren: vet läsaren vilken sak du menar, tänds strålkastaren. Genus är en etikett som du lär dig tillsammans med ordet, och den styr både ändelsen och adjektivet.
När ett adjektiv står före ett substantiv i bestämd form tänds tre lampor: det stora rummet. Men efter ord som min och Noors får substantivet ingen ändelse: min nya lägenhet.
Ta med dig
Fyra saker att komma ihåg
- 1Ny eller känd? Första gången en soffa – sedan soffan.
- 2En eller ett? Lär in ordet med etiketten, och slå upp.
- 3Adjektivet följer med: en stor soffa, ett stort rum, stora rum.
- 4Dubbel bestämning: det stora rummet – men min nya lägenhet.
Noor har skrivit om sin kusins hus. Texten har fyra fel i substantivens och adjektivens former. Två meningar är redan rätt.
Arbeta två och två. Ställ de tre frågorna till varje substantiv: ny eller känd, en eller ett, och vad står före? Rätta felen och förklara för varandra varför. Läser du ensam: skriv texten rättad och jämför med reglerna i sammanfattningen.
Verkstad två och två
Noor skriver igen
Övning – fyra fel i formernaMin kusin har köpt ett ny hus. Huset har en stor trädgård. I trädgården finns ett äppelträd. Äppelträd är gammalt. Hennes hunden springer runt i den stora trädgård.
- Ny eller känd? En eller ett? Vad står före?
- Rätta felen. Vilka meningar är redan rätt?